— Mamsell Höcqvist hade på sin benefice i
går afton att fägna sig åt ett utsåldt hus och
mottogs med de bifallsyttringar, som vanligtvis
egnas decna publikens älskblng. Den försia pje-
sen, El! giftermål i Ludvig XV:s lid, var, såsom
vi förut nämnt, en af dessa fina franska kome-
dier, hvars största förtjenst ofta ligger i dialogens
ledighet och qvickhet, men i hvilka planen iche
heller saknar intresse. Den behandlar nemlisenr
ett af dessa kovovenanspartier, som knytas utan
att de begge kontrahenterne sjelfve hafva någor
del deri, och utan att de ens före giftermålet känns
hvarandra. Härtill kommer ytterligare, alt den ny-
gifta grefvinnan, såsom flicka, redan haft sin inklina-
tion — en chevalier de Valelos, och att grefven hen-
nes man, står i intima förhållanden till en viss fru.
Detta ger, som man lätt kan finn2, anledning till
åtskilliga invecklingar, till jalusi, förslag till äkten-
-kspsskillnad ete., roen det föranleder äfven, at
de begge makarne lära känna hvarandra, och de
behöfva icke mer, för att älska hvarandra —
hvilket också blir upplösningen af pjesen, som :
det follet är olik andra komedier, att då dess
hållandet i denna tvärtom. Rolerna utfördes
allmänbet väl. Recettagerskan först och främst
som gaf grefvinnans rol, sade sina repartier på
ett intagande sätt. Hr Almlöf var visserliger
en elegant grefve, men rolen skulle vunnit mye
ket, om hr A. inlagt deri mera Hflighet. ID
Denlqvist spelade chevalieren, men var måhänd:
något för litet Fransman. Fru Hjortsberg var er
naiv kammarjungfru. Den sednare pjesen: De
brydsamma valet, är en liten enaktspjes af dei
vanligare slacet, om man förbiser idgen att låt:
fyra flickor fjäsa, för att vinna en ung man, hvil-
ket. icke lär tillhöra det vanliga, helst då älska-
ren är så litet qvalificerad att råka ut för et
dylikt bryderi, som gårdagens Alfred (hr G. Kin-
raanson). Marmsell Hösqvist yttrade efter styckets
slut några ord till publiken, med anledning a!