— Mamsell Höcqvist hade på sin benefice i går afton att fägna sig åt ett utsåldt hus och mottogs med de bifallsyttringar, som vanligtvis egnas decna publikens älskblng. Den försia pjesen, El! giftermål i Ludvig XV:s lid, var, såsom vi förut nämnt, en af dessa fina franska komedier, hvars största förtjenst ofta ligger i dialogens ledighet och qvickhet, men i hvilka planen iche heller saknar intresse. Den behandlar nemlisenr ett af dessa kovovenanspartier, som knytas utan att de begge kontrahenterne sjelfve hafva någor del deri, och utan att de ens före giftermålet känns hvarandra. Härtill kommer ytterligare, alt den nygifta grefvinnan, såsom flicka, redan haft sin inklination — en chevalier de Valelos, och att grefven hennes man, står i intima förhållanden till en viss fru. Detta ger, som man lätt kan finn2, anledning till åtskilliga invecklingar, till jalusi, förslag till äkten-kspsskillnad ete., roen det föranleder äfven, at de begge makarne lära känna hvarandra, och de behöfva icke mer, för att älska hvarandra — hvilket också blir upplösningen af pjesen, som : det follet är olik andra komedier, att då dess hållandet i denna tvärtom. Rolerna utfördes allmänbet väl. Recettagerskan först och främst som gaf grefvinnans rol, sade sina repartier på ett intagande sätt. Hr Almlöf var visserliger en elegant grefve, men rolen skulle vunnit mye ket, om hr A. inlagt deri mera Hflighet. ID Denlqvist spelade chevalieren, men var måhänd: något för litet Fransman. Fru Hjortsberg var er naiv kammarjungfru. Den sednare pjesen: De brydsamma valet, är en liten enaktspjes af dei vanligare slacet, om man förbiser idgen att låt: fyra flickor fjäsa, för att vinna en ung man, hvilket. icke lär tillhöra det vanliga, helst då älskaren är så litet qvalificerad att råka ut för et dylikt bryderi, som gårdagens Alfred (hr G. Kinraanson). Marmsell Hösqvist yttrade efter styckets slut några ord till publiken, med anledning a!