EMIGRANTERNE ). AF FREDRIKA LOHMAN. Sommaren hade nu fullt. utvecklat alla våren behag. Löfvens och knopparnas första ungdomli, bet förbyttes i en yppig glans, solstrålarnes ljufv värme i brännande hetta, och tätare lunder e bjödo svalkande skugga: Vid denna tidpunkt fö Bhereses fött ur lyeksns hjul: hennes gyllene fac lergåfva hade vunnit 30,000 riksdaler. Hon vs ensam i sitt lilla rum, då den hemliga kommi: sionören triumferande meddelade sitt glada buc skap. Länge satt hon orörlig qvar på samm ställe med sammanknäppta händer och mot him en Jyftade blickar, utan att blifva varse, nö mannen tog afsked, troligen utan att ens tack bonom. Slutligen sprang hon upp, lyfte papegc an från stången, och medan heta tårar nedföll på föogelns fjädrar, ilade hon, liksom sjelf bevin gad, in till sin mor. Men då hon med storman de ifver uppryckte dörren, stadnade hon plötslig och Tödnade, ty bredvid modern satt Tourno höll hennes händer raellan sina, och vändegena: sitt sköna; af djup rörelse lifvade ansigte me Therese. Hvad vill du, mitt barn ? fråzade fr Arnold ailvarsamt. Therese blef förlägen, henne fröjd tycktes bär komma i otid; hvad bon bad all säg2, var ju blott ämnadt för den enskilda fi miljekretsen, och likväl kunde hennes bjerta de ifrån ej utesluta den kära främlinger. Ett ör0! blick tvekade hon ärnu och de båda andra iak togo tystnad. Halihögt och stapplande började hon ändtlig ala, berättade litet blyg fogelns besynnerliga u rop, och beslutet, att med den sista spsrpennis gen försöka sin lycka. Ju längre bon talte, mer öfvervildigades hon af tenken på den uton ordentliga Ise hon e att förkunna. Hc glömde den främmande raren, hon såg ble 3) 80 Altonbl. N:is 404, 405, 106, 407, 409, 11 114, 4142 och 113,