EMIGRANTERNE ).
AF FREDRIKA LOHMAN.
Sommaren hade nu fullt. utvecklat alla våren
behag. Löfvens och knopparnas första ungdomli,
bet förbyttes i en yppig glans, solstrålarnes ljufv
värme i brännande hetta, och tätare lunder e
bjödo svalkande skugga: Vid denna tidpunkt fö
Bhereses fött ur lyeksns hjul: hennes gyllene fac
lergåfva hade vunnit 30,000 riksdaler. Hon vs
ensam i sitt lilla rum, då den hemliga kommi:
sionören triumferande meddelade sitt glada buc
skap. Länge satt hon orörlig qvar på samm
ställe med sammanknäppta händer och mot him
en Jyftade blickar, utan att blifva varse, nö
mannen tog afsked, troligen utan att ens tack
bonom. Slutligen sprang hon upp, lyfte papegc
an från stången, och medan heta tårar nedföll
på föogelns fjädrar, ilade hon, liksom sjelf bevin
gad, in till sin mor. Men då hon med storman
de ifver uppryckte dörren, stadnade hon plötslig
och Tödnade, ty bredvid modern satt Tourno
höll hennes händer raellan sina, och vändegena:
sitt sköna; af djup rörelse lifvade ansigte me
Therese. Hvad vill du, mitt barn ? fråzade fr
Arnold ailvarsamt. Therese blef förlägen, henne
fröjd tycktes bär komma i otid; hvad bon bad
all säg2, var ju blott ämnadt för den enskilda fi
miljekretsen, och likväl kunde hennes bjerta de
ifrån ej utesluta den kära främlinger. Ett ör0!
blick tvekade hon ärnu och de båda andra iak
togo tystnad.
Halihögt och stapplande började hon ändtlig
ala, berättade litet blyg fogelns besynnerliga u
rop, och beslutet, att med den sista spsrpennis
gen försöka sin lycka. Ju längre bon talte,
mer öfvervildigades hon af tenken på den uton
ordentliga Ise hon e att förkunna. Hc
glömde den främmande raren, hon såg ble
3) 80 Altonbl. N:is 404, 405, 106, 407, 409, 11
114, 4142 och 113,