bestrattomgverkade dock föga till: hans -iorbattring. Efter åtta dagars tid förnyade han sitt rymningsförsök och genast gripen nu liksom förra gången fördes han till stiftelsens Syssloman, som, underrättad om förhållandet, tog erforderliga mått och steg, för att exemplariskt låta bestraffa honom. Gossen, som anade hvad-:som förestod, utbrast nu under en af tårar åtföljd vemodig klagan: slåmig icke, stryk hjelper ej, en hård hehandling har från början varit min olycka, gil mig i stället förlåtelse, förlåtelse blott denna gång, och. jag är beredd till allt hvad i min makt står, för satt godtgöra mitt -fel. Efter någon öfverläggning från Sysslomannens sida, erhöll den unge rymmaren. den förlåtelse han utbad sig, och man fortfor emedlertid allt jemt att med den största uppmärksamhet följa. hans förhållande... De moraliska föreställningar och förmaningar, hvilka han tid efter annan både enskildt och med de öfriga barnen mottog, syntes icke hafva blifvit utsådda på hälleberget. Han började visa allt pålitligare tecken till förbättring. Efter omkring ett års förlopp, när stiftelsens Syssloman en gång under vänligt samtal med gossen ledde hans tankar på hans förändrade belägenhet nu mot förr, på den skillnad, som visade sig mellan hvad han då varit och hvad han för närvarande lofvade blifva, syntes en oroande, plågande känsla afspegla sig i hans ansigte och förmörka hans blick. Den uppmärksamme Sysslomannen fann genast, att en smärtande förebråelse skakade hanis inre. Ett brott har ingen tunga, säger Shakespeare, men det talar ändock ett begripligt språk. Tårarne, ångrens följeslägare, ;strömmade från hans ögon, bans tal blef svälfvande, han yttrade under snyftningar och med halfqväfd stämma, att han hade något att bekänna.Nu berättade han, huru han kort före sitt första rymningsförsök ur kokerskans gömmor bortstulit en penningsedel (för hvilket han likväl aldrig varit misstänkt), i afsigt att dermed bjelpa sig under vägen, att han sedermera, då han blef gripen, uppätit sedeln, för att ej genom den blifva röjd, och att: denna stöld som en gnagande mask. plågat honom, -hvarje gång han sedan af kokerskans händer mottagit något bevis på dess kärleksfulla omvårdnad. Hvad som blef följden af denna gossens öppna, frivilliga bekännelse gissar Läsaren lätt. Stiftelsens ädle Syssloman tänkte som Thorild: Or :en brottslig icke kan straffas utan på en sådan bekännelse, :O så rys! rys för att straffa sjelfva hans Heliga Dygd!s Kokerskan erhöll genom Sysslomaninen det penningebelopp hon förlorat, utan att få veta hvem som beröfvät henne det, likväl med sträng tillsägelse att icke hädanefter lemna penningar oinlästa till lockmat för den svage, som möjligen ännu icke kan motstå, frestelsen: Den öfriga personalen inom räddningshuset har icke heller fått kännedom af denna händelse, och gossen har fortfarit mer än ett år att med bottenärligt uppförande utplåna minnet af den begångna förseelsen, hvilken häns uppriktiga ånger redan försonande nedsänkt på hafvets djup. Då man i uppfostringsväg icke kan hoppas mycket af äldre personer, som mognat under utöfning af missgerningar, så har man vändt sin omtanka och sina bemödanden möt det yngrel. slägtet, hvars sinnen ännu, såsom man af nyss anförda. exempel kan öfvertyga sig, stå öppna för mildare intryck , låta böja och omdana sig. I många europeiska stater har sedan slutet af sistförflutna årbundradet eller början af närvarande det .christliga förbarmandet som en försonande Engel ställt sig mellan lagens svärd och den olycklige unge öfverträdaren, som bäfvar tillbaka för...den; arm,; som lyfter, det. Man har stiftat uppfostringsanstalter, i hvilka äfven de djupast fallna, värnlösa, brottsliga barnen upptagas, vårdas, förbättras och ombildas till verksamma och dugliga redskap inom samhället. Och man hår härmed gagnat, icke blott de olyckliga barnen, utan, äfven. staten sjelf... Man har hvarken trädt moralens: eller juridikens råmärken för nära, elÅ j s I s et mm mm I ler ens undandragit någon ett påräknadt understöd. De fattiga barn, för hvilka ännu en folkskola eller ett fädernehem,. om än aldrig så ringa och torftigt, stå öppna, önska sig icke engång plats inom räddningshuset. Man har aldrig föreskrifvit ett begånget brott såsom vilkor för inträde deri, man har tvertom ofta upptagit öfvergifna, värnlösa barn, som icke förbrutit sig emot lagar18; man har endas: skyndat att hjelpa der, hvarf est det moraliska och physiska behofvet var störst, der nöden och faran syntes stå närmast för handep. Man har ansett barn, hvilka inför lagen örbrutit sig och derföre blifvit straffade, icke som gentliga brottslingar. Ty de. kunna, så länge de innu äro barn, wäl vara sjellsvåldiga, vanartiga, örråda onda böjelser, som någon gång utbryta i notsvarande ;handlingar, men: de kunna icke beså hvad. man i strängaste mening förstår med orott. Deras späda, omyndiga. ålder, deras outvildade -karakter är ännu deras gode genius. För lem är ingången till oskuldens Eden ännu icke f någon .Cherub helt och hållet. tillspärrad. Det j ättas hvarken af lagen .eller mågon förståndig donare i samma kategori med den fullmyndige lagrytaren, äfven om deras gerningar burit samma regel som. bans. Huru vådligt, ja onaturligt är et ieke derföre att. låta. barnen följa de brottlige. ochystraffskyldige föräldrarne i fängelset, låta em.deri. hopblandas. med de-gröfsta missgernings-)! nän,.:se exemplen af,dessas tygellösa : osedlighet, supa deras orena tankar och lastbara böjelser ch i deras sällskap utbilda sina onda anlag U verkliga karaktersfel och själslyten) till den ndra naluren, som icke af någon mensklig konst ter. förändra: eller utplåna :sig? För att föreri 30 nn st he a RR FSE