;n paus följde, som ej märktes af Therese förr, än Tournoi steg upp för att aflägsna sig. Om jag någonsin kan vara er nyttig, sade fru Arnold, antingen med min vänskap eller ett vodt råd, så beröfva mig icke glädjen att få visa, buru gerna jag vill tjena er! Kom då till mig så, som ni skulle komma till en mor. Vårt hus kan icke bjuda er umvgängeslifvets nöjen, emedan min måg sällan är hemma, och endast har altonens sednaste timma öfrig för hustru och barn. En ung man skulle bos oss finna föga förströelse, men verldens skarpa öga ofelbart fästa sig wid fremlingens besök hos trenne ensamma fruntimmer. Låt mig imedlertid stundom få veta, huru min landsman finner sig i mitt andra fädernesland, och var öfvertygad om vårt bjertliga deltagande Tournoi bugade sig och gick. Therese fortfor ifrigt att arbeta, men vågade icke visa modren sin svårmodiga uppsyn. Imedlertid talade den sednare som vanligt med Louise och berättade Meinhard vid bordet Tournois besök, under ganska smickrande uttryck för den sednare. Emot aftonen gick Louise ut, Therese och fru Arnold blefvo allena, hvar och en sysselsatt med sina egna tankar. Plötsligt steg modern upp från sin stol, skyndade fram till sin dotter vid fönstret och omfamnade henne ömt. Öfverraskad och rörd, lutade sig Therese mot hennes bröst. Din mor har smärtat dig, Therese, sade matronan; o, mitt barn, förblif fast i den tron, att hon lider mera, än du, när hon måste störa dina Jjufva drömmar. Gud har en gång jemfört den högsta kärlek med moderskärleken; äfven du skall lära känna den, och kanske vid min graf erfara, huru denna kärlek glömmer sig sjelf. -— Du öfverlemnar dig åt en böjelse, som ditt rena sinne icke kan dölja för mig, och jag tror, att den besvaras. Men, mitt barn, hvarthän skall den föra? En landsflyktig man och en fattig flicka; hvad kunna de väl hoppas? En man, som du endast känt några få dagar, hvars utseende och olycka intogo dig, som du snart be