;n paus följde, som ej märktes af Therese förr, än
Tournoi steg upp för att aflägsna sig.
Om jag någonsin kan vara er nyttig, sade
fru Arnold, antingen med min vänskap eller ett
vodt råd, så beröfva mig icke glädjen att få visa,
buru gerna jag vill tjena er! Kom då till mig
så, som ni skulle komma till en mor. Vårt hus
kan icke bjuda er umvgängeslifvets nöjen, emedan
min måg sällan är hemma, och endast har alto-
nens sednaste timma öfrig för hustru och barn.
En ung man skulle bos oss finna föga förströelse,
men verldens skarpa öga ofelbart fästa sig wid
fremlingens besök hos trenne ensamma fruntim-
mer. Låt mig imedlertid stundom få veta, huru
min landsman finner sig i mitt andra fädernes-
land, och var öfvertygad om vårt bjertliga del-
tagande
Tournoi bugade sig och gick. Therese fort-
for ifrigt att arbeta, men vågade icke visa mo-
dren sin svårmodiga uppsyn. Imedlertid talade
den sednare som vanligt med Louise och be-
rättade Meinhard vid bordet Tournois besök,
under ganska smickrande uttryck för den sed-
nare. Emot aftonen gick Louise ut, Therese
och fru Arnold blefvo allena, hvar och en
sysselsatt med sina egna tankar. Plötsligt steg
modern upp från sin stol, skyndade fram till sin
dotter vid fönstret och omfamnade henne ömt.
Öfverraskad och rörd, lutade sig Therese mot
hennes bröst. Din mor har smärtat dig, The-
rese, sade matronan; o, mitt barn, förblif fast i
den tron, att hon lider mera, än du, när hon
måste störa dina Jjufva drömmar. Gud har en
gång jemfört den högsta kärlek med moderskär-
leken; äfven du skall lära känna den, och kanske
vid min graf erfara, huru denna kärlek glömmer
sig sjelf. -— Du öfverlemnar dig åt en böjelse,
som ditt rena sinne icke kan dölja för mig, och
jag tror, att den besvaras. Men, mitt barn, hvart-
hän skall den föra? En landsflyktig man och en
fattig flicka; hvad kunna de väl hoppas? En
man, som du endast känt några få dagar, hvars
utseende och olycka intogo dig, som du snart be-