lig tillfällighet, tycks blifvit utesluten ur and: -Istatsmäns biblar. Gör mot andra, så som d vill de skola göra emot dig. Kanske torde de TI vara deras land förbehållet, att bevisa ännu e lomöjlig sak, — den nemligen, att mennisko Ikunna lefva efter de föreskrifter, som de emot tagit af sin Skapare. Emedlertid kan hvarj Iredlig medborgare inom detta land ej annat än vara nöjd, då hen ser denna sjelfregerin pröfvad genom en-sammanställning med de grund salser, som han erkänt såsom grunden derfö: Han skall med förakt afvisa hvarje jemförels mellan sin regering och andra länders, väl ve tände, att dessa äro inrättade efter en mindr skala och ett inskränktare mål. Antingen sådan jemförelser anställas utomlands med en vis känsla af förakt, eller, med någon sjelfförnöjels inom fåiderneslandet, ska!l han dock inse, att d tjena till intet och bevisa intet, då det är fråg om redliga medborgares högsta sträfvande. Ha skall ej godkänna något annat prof än det, son erbjudes genom jemörelse imed de grundsatse nvilka öppet kungjordes i statshuset i Philade: phia, och han skall utan motsägelse antaga resu! taterne af ett sådant pro!, antingen de utfalla ti beröm eller tadel. I båda fallen skall han frå dem hemta uppmuntran. Om ett lands politiska förhållanden verkelige äro inrättade efter den menskligza naturens oc moralens fordringar, måste meningen vara, al dess hushållning, seder och relivion äfven skol ö!verensstämma med dessa fordringar. Allt måst undergå samma prof. Den från menniskan oskilj aktiga rättigheten till lif, frihet och lyckans möj liga ern eude maste bestämma ett ;olks så vå ekonomiska som politiska förhand!inzar, och dei allmännaste rättvisas föreskrifter böra ligga til grund för hvarje gemenskap medborgarne emel lan, liksom för de religiösa insti:utionerna. Politikens fordringar äro öfverallt öfverens stämmande med moralens: det vill med andr ord. säga: pohtiken omfattar på en gång menni skans lycka och skyldigheter. Hvarje gren a moralen eller sedoläran måste anses för allmäl angelägenhet. I despotiska stater ådagalägga en vå!dsherrarne ofta ett mer eller mindre sannt in tresse för moralens upprätthållande; men massar af. folket är, liksom genom en allmän öfverens kommelse, utesluten från välsignelsen deraf. Ou denna folkmassa bo!t en gång insåge den sannin gen, att politikens grundreglor blott röra dem — äro sända från deras skapare till dem, så väl son till deras beherr kare, skulle de af en moralisk känsla drifvas t.ll verksam del i de politiska angelägenbeterna, och det vore då, en gång för alla förbi med enväldet. Som sakerna nu stå, betal. de sina utskylder, gå ut i krig, när de dertil befallas, öro tacksamme, om deras regering lemnar dem i ostörd ro; och sorgs: a eller förbittrade när de känna sig förtryckta: och dervid stadnai det. Sådant härleder sig så väl från deras okunnighet om politikens moraliska betydelse, hvarisexom den är en angelägenhet för alla, som från den omständighet, alt denna sanning ej framträdt i handling. Detta kan äfven lämpas på den orepresenteräde, som lefver under en styrel-eform, som icke kalla. despotisk. Enhgt de grundsatser, som de amerikanska Förenta Staterna erkänna, är denna stor: villfarelse rättad, denna vigtiga förseelse athjelpt Inför denna sjelfherrskande nation äro olla lika intresserade i de satser, som ligga til grund fö regeringen, alla hafva samma skyldighet att val:a öfver deras verkställighet. Poluiska angelägen heter behandlas der som samvetssaker: Ingen är derifrån utesluten mer än den orepresenterade, och enligt teorien för deros statsförjattning äro alla representerade. Oaktadt mångfallden af dr stammar, som bebo dessa trakter, oaktadt skilj aktigheten mellan de orter, som sett dem eller deras fäder födas, oaktadt den olika brytningen i deras modersmål, aningen deras befattningar äro höga eller låga, deras stånd föråktadt eliter hedradt, anses likväl alla förenade genom ett gemensamt band af politisk förbindelse, ett band. lika oupplösligt, som någon annan lag rörande personliga och so-iala skyldigheter. Presidenten, rådsherrn, ståthållaren må hafva åtagit sig ett större ansvar, liksom läkaren och jur:sten i andra grenar af förvaltningen; men i politiskt afseende hafva de samma skyldigheter, som den tyske kolonisten, hvars yxa genljuder genom den cdshga skogen. Samma förbindelser åligga söderns planlage-egire, med sin beställsamma gästfrihet, nya Englands köpmän, hvars tonkar öfverfara hafven, irländaren i sin stockkoja vid kanalens stränder, hegern, som under dagens hetta upphackar marten för bomullsplantagerna eller vid Missis ppis soliga stränder fördrifver sin hvilodag. Snule. kunskap, rikedom kunna i andra afseenden höja sina egare öfver deras medmenniskor, men icke detta. Svaghet, fattigdom, okunnighet må fri aga menniskan från andra förbindelser, men ej rån denna. Teorien för de Förenta Staternas regeringsform har uppfattat och uttalat den vigiga satsen, all politiska förhållanden till sin naur äfven äro moraliska, det vill säga, de äro BR Em on