lig tillfällighet, tycks blifvit utesluten ur and:
-Istatsmäns biblar. Gör mot andra, så som d
vill de skola göra emot dig. Kanske torde de
TI vara deras land förbehållet, att bevisa ännu e
lomöjlig sak, — den nemligen, att mennisko
Ikunna lefva efter de föreskrifter, som de emot
tagit af sin Skapare. Emedlertid kan hvarj
Iredlig medborgare inom detta land ej annat
än vara nöjd, då hen ser denna sjelfregerin
pröfvad genom en-sammanställning med de grund
salser, som han erkänt såsom grunden derfö:
Han skall med förakt afvisa hvarje jemförels
mellan sin regering och andra länders, väl ve
tände, att dessa äro inrättade efter en mindr
skala och ett inskränktare mål. Antingen sådan
jemförelser anställas utomlands med en vis
känsla af förakt, eller, med någon sjelfförnöjels
inom fåiderneslandet, ska!l han dock inse, att d
tjena till intet och bevisa intet, då det är fråg
om redliga medborgares högsta sträfvande. Ha
skall ej godkänna något annat prof än det, son
erbjudes genom jemörelse imed de grundsatse
nvilka öppet kungjordes i statshuset i Philade:
phia, och han skall utan motsägelse antaga resu!
taterne af ett sådant pro!, antingen de utfalla ti
beröm eller tadel. I båda fallen skall han frå
dem hemta uppmuntran.
Om ett lands politiska förhållanden verkelige
äro inrättade efter den menskligza naturens oc
moralens fordringar, måste meningen vara, al
dess hushållning, seder och relivion äfven skol
ö!verensstämma med dessa fordringar. Allt måst
undergå samma prof. Den från menniskan oskilj
aktiga rättigheten till lif, frihet och lyckans möj
liga ern eude maste bestämma ett ;olks så vå
ekonomiska som politiska förhand!inzar, och dei
allmännaste rättvisas föreskrifter böra ligga til
grund för hvarje gemenskap medborgarne emel
lan, liksom för de religiösa insti:utionerna.
Politikens fordringar äro öfverallt öfverens
stämmande med moralens: det vill med andr
ord. säga: pohtiken omfattar på en gång menni
skans lycka och skyldigheter. Hvarje gren a
moralen eller sedoläran måste anses för allmäl
angelägenhet. I despotiska stater ådagalägga en
vå!dsherrarne ofta ett mer eller mindre sannt in
tresse för moralens upprätthållande; men massar
af. folket är, liksom genom en allmän öfverens
kommelse, utesluten från välsignelsen deraf. Ou
denna folkmassa bo!t en gång insåge den sannin
gen, att politikens grundreglor blott röra dem —
äro sända från deras skapare till dem, så väl son
till deras beherr kare, skulle de af en moralisk
känsla drifvas t.ll verksam del i de politiska an-
gelägenbeterna, och det vore då, en gång för alla
förbi med enväldet. Som sakerna nu stå, betal.
de sina utskylder, gå ut i krig, när de dertil
befallas, öro tacksamme, om deras regering lem-
nar dem i ostörd ro; och sorgs: a eller förbittrade
när de känna sig förtryckta: och dervid stadnai
det. Sådant härleder sig så väl från deras okun-
nighet om politikens moraliska betydelse, hvari-
sexom den är en angelägenhet för alla, som från
den omständighet, alt denna sanning ej framträdt
i handling.
Detta kan äfven lämpas på den orepresenteräde,
som lefver under en styrel-eform, som icke kalla.
despotisk. Enhgt de grundsatser, som de ameri-
kanska Förenta Staterna erkänna, är denna stor:
villfarelse rättad, denna vigtiga förseelse athjelpt
Inför denna sjelfherrskande nation äro olla lika
intresserade i de satser, som ligga til grund fö
regeringen, alla hafva samma skyldighet att val:a
öfver deras verkställighet. Poluiska angelägen
heter behandlas der som samvetssaker: Ingen är
derifrån utesluten mer än den orepresenterade,
och enligt teorien för deros statsförjattning äro
alla representerade. Oaktadt mångfallden af dr
stammar, som bebo dessa trakter, oaktadt skilj
aktigheten mellan de orter, som sett dem eller
deras fäder födas, oaktadt den olika brytningen
i deras modersmål, aningen deras befattningar
äro höga eller låga, deras stånd föråktadt eliter
hedradt, anses likväl alla förenade genom ett ge-
mensamt band af politisk förbindelse, ett band.
lika oupplösligt, som någon annan lag rörande
personliga och so-iala skyldigheter. Presidenten,
rådsherrn, ståthållaren må hafva åtagit sig ett
större ansvar, liksom läkaren och jur:sten i andra
grenar af förvaltningen; men i politiskt afseende
hafva de samma skyldigheter, som den tyske ko-
lonisten, hvars yxa genljuder genom den cdshga
skogen. Samma förbindelser åligga söderns plan-
lage-egire, med sin beställsamma gästfrihet, nya
Englands köpmän, hvars tonkar öfverfara hafven,
irländaren i sin stockkoja vid kanalens stränder,
hegern, som under dagens hetta upphackar mar-
ten för bomullsplantagerna eller vid Missis ppis
soliga stränder fördrifver sin hvilodag. Snule.
kunskap, rikedom kunna i andra afseenden höja
sina egare öfver deras medmenniskor, men icke
detta. Svaghet, fattigdom, okunnighet må fri
aga menniskan från andra förbindelser, men ej
rån denna. Teorien för de Förenta Staternas
regeringsform har uppfattat och uttalat den vig-
iga satsen, all politiska förhållanden till sin na-
ur äfven äro moraliska, det vill säga, de äro
BR Em on