KATECHETEN IGNELLS PÅMINNELSER VID
STOCKHOLMS STADS KONSISTORII FÖRKLA-
RING ÖFVER HANS BESVÄR. 7
Slutet af dessa besvär meddeladesi Måndags
utan alla kommentarier. Vi wozo för afgjordt, att
de låsare, som fäs:a sig vid detta mål, redan af för-
klaringens förskräckliga längd skulle mörka, att
de goda fåderna denna gång velat breda lärdomens
och de gudliga frasernas sida mantel öfver den
verkliga orsaken till något, som konsistorium gjort,
utan att så nosa tänka på att det tilläfventyrs
också måste försvaras. Att det så verkligen för-
höll :ig synes deraf, att konsistorium gjort sig så
mycken möda stt försvara sina motiver, sitt go-
da uppsåt, bvilket naturligtvis var fullkomligt godt
och himmelsvidt skijdt från allt odium eller för-
dom mot en viss person, hvaremot konsistorium
lemnat temligen å sido lagligheten af handlingen.
Huru detta tillgått kan bäst synas af hr Iznells
påminnelser, som hafva följande lydelse:
S. ÅA. E.
Vid genomläsnicgen af Stockholms stads konsistorii
underdåniga utlåtande i anledning af mina underdåniga
besvär öfver det af stadskorsistorium upprättade för-
slaget till komministraturen i Si. Catharina församling,
stadnade jag i någon tveken, huruvida jag ens börde
begagna den mig medgifoa rättigheten, att iogiva till
Eders Kongl. Meaj:t mina underdåniga påminnelser
vid densamma. Stadskonsistorium har ej vederliagt
de skäl, hvarpå jag stöder min klagan. Att ingå i
Dya vederläggningar af de motiver, dem konsistorium
andrsgit för sitt förfaringssätt, skall, fruktar jag. en-
dast onödigt öka handli: garnes vid!öftighet och Eders
Kongl. M j:ts besvär att genomläsa dem. Blott och
bart för att ej underlåta något af det mig såsom kla-
gande part tillkommer, vill jag i korthet underdånigst
erisra:
Det inför Eders Kongl. Mej:t underdånigst anbhän-
giggjorda besvärsmålet rörer sig, sisom af min klago-
skrift redan blifvit vi adt, kring 2:ne buvudrågor.
Först den formelta eller juridiska: Har ett konsisto-
rium makt atl. på grund af sill eget subjekiiva om-
döme, utan alla objektiva, liglig:n bindande skäl,
utcsuta mn urder detsamma lydande prestman från
förslas och dermed beröfva honom hans honom lag
ligen tillförsäkrade befordringsrättigheter? Nu säger
visserligen en af stadskonsistorium åberopad Kongl.
förordving af den 21 Aug. 1786 40: Förslag till
kapellanstjenster .ch andra sådana beställsingar böra
på det sätt upprättas, att, sedan de sökande äro af
konsistornum pröfvade tjenliga til den lediga syss-
lan, skola de tre, som hafva de flesta tjenståren, löre-
slås., Men att det härigenom konsistorierna anbefali-
da åliggande, att pröfva de sökandes tjenlighet till
den sökta syssten, dock icke inneattar något mer, än
att först och främst pröfva da sökandes kompetens,
eller tillse. att de presterat prestanda, och för det
andra ej lemna utan uppmärksamhet de anklagelser
mot: deres lära och lefverne som blifvit i laga form
anbängiggjorda, visar sig tydligt j mindre af gällande
praxis ån utaf jemnförelser med andra lagrum. Så-
lunda kunne t. ex, åtskilliga förkleoande rykten vara
gängse: omen prests le:verne, ja konsistorium vara
fullkomligt subjektivt förvissadt, att dessa rykten ej
sakna grond, utan att det dock eger rätt, att u:esuta
honom från förslag, så länge änsu intet gravamen blif-
vit anhängiggjordt. långt mindre ledt i laga bevis. På
rykt n och angifvelser om fel i lära och lefverne kar
och bör en prest lältalas; men då och så ofta han
icke är tagligen stild från det embete han haft eller
ulöfningen af det han ännu innehar. kan han ik:
heller med ful laga skäl uteslutas från ansökni-gs-
rätt till ett annan, säger vår frejdade store Wal!-
qvist; denna maxim har också till den grad gjort sig
gällande; att från den tid, då presterliga befordrings-
väsendet i vårt land antog ett lagligen ordnad: skick.
säkerligen intet evda exempel låter uppvisa sig, att
någon ohörd, på grund af konsistoiii förmenande bli
vit förklarad sin förs!agsrätt förlustig. Hvad serskildt
meningar och rykten om fel i läran vidkommer, stan-
gar kyrkolagen, kep. 4 8 2, — att jag på nytt må
åberopa mig min klagoskrift — det ingen må, annat
än efter laga ransekning och dom, för affalling räk-
nas; och stadskonsistorium har altså, som det vill sy-
nas, redan genom sin, icke uti laga form mot mig
gjorda, beskyllning för afvike!ser från vår kyrkas lä-
a, förfarit mindre lagligt. Och vår af kooung och
Ständer gemensamt antagna regeringsorm stadgar,
86, som hvarje sversk mars rättighet att. utan några
af den offentliga maktwea i förväg lagda hinder, utgif-
va skrifter, att sedermera eodast inför laglig domstol
kunna tilltalas för deras innehåll, och icke i annat
fall kucna derför straffas, än om detta innehåll stri-
der emot tydlig leg, gifven att bevara allmänt lugn,
utan att återhå!la allmäa upplysniog. Vål invänder
konsisto-ium, stt utes!utandet från ett förslag ej är
ett straff; men om beröfvardet af lagliga befordrings-
rättigheter ej är ett straff, hvad namn skall man då
gifva det?
Vidkommande den andra hufvudfrågan, eller de lä
roafvikelser, som utaf stadskonsistorium blifvit lagda
mig till last, så är af min klagoskrift redan utredt
och utaf stadskonsistorium erkändt, att jag blott stöd-
jer mig på den Hel. Skrift, hvilken vår kyrkas sym-
boliska böcker sjel:va framställa såsom den enda norm
för allt, som bör tros och läras. Alt jag, så vidt jag
vill förblifva den Hel. Skrift och de symboliska böc-
kernas egen andemenirg trogen, omöjligt kan erkänna
de symboliska böckernas lärobestämningar såsom en
oföränderlig norm, har jag utförligt visat i min bla-
goskrift, och konsistorium har ej vidrört, långt mindre
vede lagt 4e utur Bibeln sjelf hemtade bevis, på hvil-
ka jag hårutinnan stödjer mig. Finge man för d:t
första stryka ut ur de symboliska böckerna sädona
yttranden som dessa: Om biskoparne lära eller stadga
något emot Evangelium, så hafva församlingarne Guds
ord, som förbjuder dem att lyda; Men symbola och
undra cleftar orhålla infaöt dämanda ancaanda tv dan.