KATECHETEN IGNELLS PÅMINNELSER VID STOCKHOLMS STADS KONSISTORII FÖRKLARING ÖFVER HANS BESVÄR. 7 Slutet af dessa besvär meddeladesi Måndags utan alla kommentarier. Vi wozo för afgjordt, att de låsare, som fäs:a sig vid detta mål, redan af förklaringens förskräckliga längd skulle mörka, att de goda fåderna denna gång velat breda lärdomens och de gudliga frasernas sida mantel öfver den verkliga orsaken till något, som konsistorium gjort, utan att så nosa tänka på att det tilläfventyrs också måste försvaras. Att det så verkligen förhöll :ig synes deraf, att konsistorium gjort sig så mycken möda stt försvara sina motiver, sitt goda uppsåt, bvilket naturligtvis var fullkomligt godt och himmelsvidt skijdt från allt odium eller fördom mot en viss person, hvaremot konsistorium lemnat temligen å sido lagligheten af handlingen. Huru detta tillgått kan bäst synas af hr Iznells påminnelser, som hafva följande lydelse: S. ÅA. E. Vid genomläsnicgen af Stockholms stads konsistorii underdåniga utlåtande i anledning af mina underdåniga besvär öfver det af stadskorsistorium upprättade förslaget till komministraturen i Si. Catharina församling, stadnade jag i någon tveken, huruvida jag ens börde begagna den mig medgifoa rättigheten, att iogiva till Eders Kongl. Meaj:t mina underdåniga påminnelser vid densamma. Stadskonsistorium har ej vederliagt de skäl, hvarpå jag stöder min klagan. Att ingå i Dya vederläggningar af de motiver, dem konsistorium andrsgit för sitt förfaringssätt, skall, fruktar jag. endast onödigt öka handli: garnes vid!öftighet och Eders Kongl. M j:ts besvär att genomläsa dem. Blott och bart för att ej underlåta något af det mig såsom klagande part tillkommer, vill jag i korthet underdånigst erisra: Det inför Eders Kongl. Mej:t underdånigst anbhängiggjorda besvärsmålet rörer sig, sisom af min klagoskrift redan blifvit vi adt, kring 2:ne buvudrågor. Först den formelta eller juridiska: Har ett konsistorium makt atl. på grund af sill eget subjekiiva omdöme, utan alla objektiva, liglig:n bindande skäl, utcsuta mn urder detsamma lydande prestman från förslas och dermed beröfva honom hans honom lag ligen tillförsäkrade befordringsrättigheter? Nu säger visserligen en af stadskonsistorium åberopad Kongl. förordving af den 21 Aug. 1786 40: Förslag till kapellanstjenster .ch andra sådana beställsingar böra på det sätt upprättas, att, sedan de sökande äro af konsistornum pröfvade tjenliga til den lediga sysslan, skola de tre, som hafva de flesta tjenståren, löreslås., Men att det härigenom konsistorierna anbefalida åliggande, att pröfva de sökandes tjenlighet till den sökta syssten, dock icke inneattar något mer, än att först och främst pröfva da sökandes kompetens, eller tillse. att de presterat prestanda, och för det andra ej lemna utan uppmärksamhet de anklagelser mot: deres lära och lefverne som blifvit i laga form anbängiggjorda, visar sig tydligt j mindre af gällande praxis ån utaf jemnförelser med andra lagrum. Sålunda kunne t. ex, åtskilliga förkleoande rykten vara gängse: omen prests le:verne, ja konsistorium vara fullkomligt subjektivt förvissadt, att dessa rykten ej sakna grond, utan att det dock eger rätt, att u:esuta honom från förslag, så länge änsu intet gravamen blifvit anhängiggjordt. långt mindre ledt i laga bevis. På rykt n och angifvelser om fel i lära och lefverne kar och bör en prest lältalas; men då och så ofta han icke är tagligen stild från det embete han haft eller ulöfningen af det han ännu innehar. kan han ik: heller med ful laga skäl uteslutas från ansökni-gsrätt till ett annan, säger vår frejdade store Wal!qvist; denna maxim har också till den grad gjort sig gällande; att från den tid, då presterliga befordringsväsendet i vårt land antog ett lagligen ordnad: skick. säkerligen intet evda exempel låter uppvisa sig, att någon ohörd, på grund af konsistoiii förmenande bli vit förklarad sin förs!agsrätt förlustig. Hvad serskildt meningar och rykten om fel i läran vidkommer, stangar kyrkolagen, kep. 4 8 2, — att jag på nytt må åberopa mig min klagoskrift — det ingen må, annat än efter laga ransekning och dom, för affalling räknas; och stadskonsistorium har altså, som det vill synas, redan genom sin, icke uti laga form mot mig gjorda, beskyllning för afvike!ser från vår kyrkas läa, förfarit mindre lagligt. Och vår af kooung och Ständer gemensamt antagna regeringsorm stadgar, 86, som hvarje sversk mars rättighet att. utan några af den offentliga maktwea i förväg lagda hinder, utgifva skrifter, att sedermera eodast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och icke i annat fall kucna derför straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig leg, gifven att bevara allmänt lugn, utan att återhå!la allmäa upplysniog. Vål invänder konsisto-ium, stt utes!utandet från ett förslag ej är ett straff; men om beröfvardet af lagliga befordringsrättigheter ej är ett straff, hvad namn skall man då gifva det? Vidkommande den andra hufvudfrågan, eller de lä roafvikelser, som utaf stadskonsistorium blifvit lagda mig till last, så är af min klagoskrift redan utredt och utaf stadskonsistorium erkändt, att jag blott stödjer mig på den Hel. Skrift, hvilken vår kyrkas symboliska böcker sjel:va framställa såsom den enda norm för allt, som bör tros och läras. Alt jag, så vidt jag vill förblifva den Hel. Skrift och de symboliska böckernas egen andemenirg trogen, omöjligt kan erkänna de symboliska böckernas lärobestämningar såsom en oföränderlig norm, har jag utförligt visat i min blagoskrift, och konsistorium har ej vidrört, långt mindre vede lagt 4e utur Bibeln sjelf hemtade bevis, på hvilka jag hårutinnan stödjer mig. Finge man för d:t första stryka ut ur de symboliska böckerna sädona yttranden som dessa: Om biskoparne lära eller stadga något emot Evangelium, så hafva församlingarne Guds ord, som förbjuder dem att lyda; Men symbola och undra cleftar orhålla infaöt dämanda ancaanda tv dan.