nom med nöje, ursku!dade hans stelhet oeh stän-
digt framskymtande högmod, men familjens öf-
riga medlemmar :omgåfvo: uteslutande Constance.
som inzaf dem en, nästan till dyrkan gränsande
beundran.
Sedan man druckit thdå, skulle Therese roa
gästarna med musik. Hon satte sig genast vid
instrumentet, spelte några fria fantasier och sjöng
derefter en aria ur Romeo och Julie af Benda.
Den gamle hofmannen utbrast i höga bravorop,
ja, han till och med liknade hennes röst vid en
parisisk sångerskas. Therese, som icke var kän-
slolös för hans beröm, önskade att göra honom
ett ännu större nöje. Kan jag då ingen fran-
sysk bit?, frågade hon sig sjelf, i det henne:
sfiograr irrade öfver tangenterna, och hastigt på-
minte hon sig ur Richard Lejonbjerta den be-
Jkonta arian: -
Oh Richard, o mon roi!
Hon sjöng den med en glad enthusiasm öfver
sitl lyckliga infall, och hennes lifliga drag för-
skönades vid tanken, att bereda den gamle man-
nen en verklig njutning. På grefven gjorde detta
sångstycke ett obeskrifligt intryck. Kort före
hans aflägsnande från Paris, hade samma aria för-
anledt ett uppror på spektaklet, hvaruti kärleker
för deras konung än en gång lidelsefullt uttryckte
sig hos Parisarne; man ropade oupphörligt de
copo, och trohetenus lifliga yttranden afbröto sån-
ren lika ofta. De Cambis tyckte sig å nyo vars
vittne till detta uppträde, och fastän vemod och
glädje ömsom stridde i hans hjerta, hade har
ännu icke upplefvat någon så skön afton i de!
fremmande landet.
Från denna tidpunkt råkades grannarne ganska
ofta och unno ett ständigt ökadt välbehag i hvar-
andras sällskap, De unga slöto sig ti!l grefvin-
nan, som de älskade allt högre, ju mera de lärde
känna hennes inres rika verld; modren och den
gamle emigranten spelte Tokadegli eller också a