OILULANIIVLIRD 12220 TANIA BRJALIE EP MU PTARTtIER
RING ÖFVER KATECHETEN N. IGNELLS
BESVÄR. z
IS (Slut från Lördagsbl.)
Klaganden har i sina besvär citerat Hr Biskopen
m. m. Dr Hedråns ord i ett af honom hållet tal, oci
Konsist. förenar sig gerna med denna aktade prote
staptiska lärares åsigter af reformationen, men inga:
lunda tror Konsist., att det framskridande, som yrkas
går ut på en utmönstring af de fundamentala tros
sanningarna, såsom än mindre ireformationstidehvarf
vet behöflige eller nödvändige; icke heller kan Kon
-sistorium föreställa sig att han ville bafva en annar
Christus än den Reformatorerne funno i den Heliga
Skrift; icke heller förmodar Konsistorium att den fri:
forskningen, hvartill protestantismen berättigar, utsträc
kes ända derhän, att reformera det gudomliga ordet
eller sätta förnuftet deröfver, om ock mycket kan fin-
Das, som, då det icke ingriper i sjelfva trosgrunden,
kan genom en stigande upplysning vinna en närmare
utveckling. Att Biskop Hedrån icke anser för oriktigt
eller obibliskt hvad de symboliska böckerna innehålla
om synden, om den Heliga Skrifts gudomlighet, om
treenigheten, om försoningen, om rättfärdiggörelsen, om
Christi person såsom både Gud och menniska, om nåden,
-om det eviga lifvet och den eviga döden, det vågar
Konsist. påstå såsom sannt; och hade klaganden låtit
allt detta förblifva oantastadt, så att icke sjelfva vår
kristliga tros grundvalar blifvit undergräfda, så skulle
Konsist. ingalunda hafva förklarat honom till den
sökta tjensten mindre tjenlig, än hans medsökande;
men då han hyllar en helt annan kristendom än den
i Bibeln grundade och i Storkyrkans symboliska böc-
ker förklarade, så tvingas Konsist. af samvetet att
vidhålla hvad Konsist. vid förslagets uppsättande an-
förde, och kan icke iaför kyrkans högste väckare till-
bakahålla sin öfvertygelse, att den som söndersliter
lärosystemet. icke kan göra anspråk på beford:an in-
om läroståndet framför dem, som trogna sin ed icke
gifva föda åt otron och dymedelst åstadkomma för-
argelse och bekymmer. Något försvar för framlidne
Biskop Lundblad och Profess. Knöös behöfves ej. De
stodo ej på klagardens ståndpunkt, ty de förnekade
icke läran om saftisfactlio Christi genom hans obedien-
tia passionis. Se deras arbeten.
Att genomgå ala de afvikelser från kyrkoläran til!
hvilka svaranden gör sig skyldig, är icke möjligt utan
att öfver hans arbete författa en vidlyftig bok, och
dermed hava redan grundliga Tcologer gått Konsist.
i förväg. Konsist. vill endast fästa sig vid det 2:dra
kap. af klagandens Gransknirg,, der han alldeles för-
kastar läran om Christi lidande och död för våra syn-
der, såsom en kristendomens fundamentallåra, yrkande
såsom en orimlighet hela vår kyrkas på Bibelordet
grundade satisfaktions teori och följakt!igen förnekan-
de rättfärdighetsgörelsens nåd och syndernes förlåtelse
för Christi förtjensts skull. För dessa sina satser å-
beropar ban Socini autoritet och med denna otrons
antesignan till ledare samt hela hären af rationalismens
starka andar går han så oförsynt till väga att han.
sidan 38, yttrar sig: tryggt våga påstå att intet
enda bibelställe låter uppvisa sig, som utan den gröf-
sta misstydning gifver stöd åt vår kyrkas rättfäör-
dighetsgörelses teori. Vidare säger han: att skrif-
pten icke har något att förtälja om nigot umgil-
dande af det straff, som vi med våra synder för-
atjent. Ått klaganden med dessa och flerfaldiga
andra lika svåra angrepp på både bibelordet och kyr-
koläran gör sig till deras medkämpe, som icke vilja
hafva en annan rättfärdiggörelse inför Gud, än den
de sjolfve kunna uppgöra, är i Konsistorii tanka, om
också intet annat låg klaganden till last, så väsendt-
ligt, att Konsist. endast derföre anser bonom otjen-
lig att vara ordinarie församlingslärare. Konsist. an-
ser honom derigerom hafva angripit kyrkoltäran i dess
innersta rot, och detta har han gjort, oaktadt allt hvad
Pauli braf till de Romare, Ebreer-brefvet och mårg-
faldiga andra ställen i både Gamla och Nya Testa-
mentet lära om en för våra synder lidande och dö-
ende Försonare: en lära, Gudi lof! ännu qvarstående
såsom arme syndares enda gällande förhoppning och
salighetströst och såsom sådan af Luther, Reformato-
rerne och alla med dem sammanstämmiga Theologer
antagen och förk!arad såsom fundamental artikel pri-
mi ordinis. Skall denna lära utträngas af Socinianis-
men, så förestår samma olycksaliga otrosförbistring, som
i de sista decennierna af förra seklet ägde rum, och
då skola nutidens esprits forts snart nog få se sitt
verk krönas af en irreligiositet, hvaremot det stormo-
diga menniskoförnuftet förgäfves försöker att sätta en
hindrande fördämning. Skall den bibliska sanningen
vika för menniskobugskott, så att intet annat skall
gälla, än hvad vi begripe och sinnligt förnimme, så
skall snart föraktet både för Guds ord och Sakra-
menterna så sprida sig, att kyrkorna förvandlas till
helt annat än kristendomslärorum, ja, att det då blir
öfverflödigt både att döpas till Kristen och gå till
Nattvardsbordet, att förkunna hans död för våra syn-
der. Och genom den usla sjelfförgudningen, egen-
rättfärdigheten och menniskovisdomen blir det ock
förbi med det Christi nåderike, der menniskan genom
sitt troslif står i beröring med honom, som är vä-
gen, sanningen och lifvet, det Guds Lamb, som bort-
tager verldens synder, och hvars blod renar af all
synd,. Men Konsist. hoppas att det gudomliga, som;
varit vår trosnorm under seklers lopp, allt ifrån den.
store Gustaf Wasas tid, och för hvilket Reformatio-:
EE a a a a a TT