dran; men Jyckligtvis, så väl för allmänheten som ö:
kandidaten sjelf, har han då redan vunnit en bättre
befordran.
Postverkets tjenstemän hafva en lävgre tid Nici
med tystnad och tålamod, emedan de bafva hoppsts
på Konuvg Oscars rättvisa, hvilken ej kunde rätt lär-
ge uteblifva; men skulle pu detta närda hopp uppgå
i rök, det Ias, i det längsta vill betvifla, och del-
nDings-projectet komma till verklighet, skulle de vars
högeligen att beklaga.
Post-tjensterna äro ingalunda så afundsvärda som
många tro. Hosgående förteckning skall utvisa, att meg
undantag af rågra och 20 platser. al!: de örviga tem-
na en usel eller ock högst få en tarflig bergring å:
deras innehafväre. 69 platser lemna från 300 tir
högst 600 rdr bkos inkomst, och då man får tjena
12 å 46 år för att kunna få en dylik plats, så kan
denna lott ej anses för aundsvärd. .
Nå! men hvad fordringar har då post-verkets tjen-
stemän? Jo, de fordra rättvisa, sina lagliga rättig-
heter o-uibadea och ingenting vidare. De fordra at
ensamt blifva bibebållne till rättigheten af befordran
till post-tjonster, helst postverket emottagit frukten a!
deras mängåriga arbete. Kan cj Regeringen uppfylla
denna förbinde!se så bör hon västra att emottaga virt
arbete och säga: jag kan ej emotltaga ert arbete
emedan jag ej kan belöna det! Sök er plats hos
någon annan. Nu har hon ej gjort detta och :öj-
aktligen är han skyldig belöna vår möda, vårt arbete
med en rättvis beordran inom det verk vi tillhöra.
r vår lott för mycket blomsterströdd, på väl! har
icke hvar och en annan samma rätt som vi, att ifrån
ungdomen ställa sig vid postluckan och pulpeten? Kan
icke den förnäme grefven lika väl! väja sin va!plats i
post-kontoret som vid Lif-gardet till häst? Men när
han en gång gjort sitt val, må han der stanna qvar
och gagna så länge ban kan, och har ban tjenat med
heder, så är det Statens skyldighet att derefter Ör-
sörja honom, men ej på bekostnad af andras rättig-
heter.
Ins. har bört en hög person yttra, att det skulle
komma att gå för fort inom Postverket, om utsslu-
tände post-tjenstemännen skulle befordras. Ins. tror
att denna händelse är undanröjd för en tid af miost
50 år; men i alla fall finns det ju korrektiver der-
emot. R geringen kan ju föreskrifva att ingen får
till de mindre kontoren anmälas utan förutgången
tjenstgöring som extra-ordinparie vid Stuckholms post-
kontor eller rå ot kontor i landsorten i minst 8 å
10 är, samt skyldighet att i vissa år inneha va den
lägre lönen innan rättighet vunnes att söka en högre,
så alt man t. en. skulle tjena 20 år för att ega ratt
söka ett kontor med 4200 rdrs inkomst, extra-ordi-
narie-tiden dock inberäknad, och 25 år till kon:or
med högro lön. Skulle då vid något tillfäle kompe-
tente sökande till någon plats sakvas, nå väll tag
dem då inom hvilket annat embrtsverk som helst, men
dock en man som användt de föreskrifne åren i nå-
gon rikets tjenst, och poast-tjenstemänsen skola tiga
och ej beklaga sig öfver någon orättvisa. Dock bör
ej denna lag blifva gällande för alla dem, som äro
anteguv före uven dag, då em sftant beslut fattades.
Ins. vågar ännu anföra ett förslag: Vill Regeringen
hafva post-tjensterna till sinecurer åt favorabla per-
soner, så förbjud Över-post-embetet att vidare antaga
extra-ordinarier och att använda dem i verkets tjenst
samt ti!lsätt en tillräcklig personal med ordiovarie
lön, så väl i Stockholm som landsorten, som behöfves
för göromålens gång; befordra först de redan antag-
na och gör dem rättvisa, och R geingen skall sedan
kunna göra hvad hon bebagar med. Postverket, utan
att någon ende person skall. kunna klaga öfver nä-
gon orättvisa. Dot finnes så oändligt många medel
att vara rättvis, endast man vill vä!ja något deraf.
Låt mig kasta en blick på förvaltningen af de fl-
sta (jag säger ej alla) kotztor, som äro nog lyckliga
att nu ega en öfverst:, major elter kapit.n till post-
mästare. Swig in på dessa kontor och pi skall fina
det lika sällsyut att der se den ordinarie postmästa-
ren, som att se påfven i Rom. Ortens korrespen
denter äro också så vana dorvid, att om de hafva
något att uträvta på Post-kontoret, söka de postmä-
starens skrifvare, ej postmästaren sjelf. Den ordi-
nDarie postmästarn betraktar sin plats efter den grund
hvarpå han fått den: nemi. som en pension, den han
vill i lugn och makligh:et upptära på sin ålderdom.
Göromålena sköter han med sina skrifvar-, vanligen
någon fattig extra-ordisarie. mot en dräng ön. Ar han
nog lycklig att få en bra skrifvare, så går allt bra,
hyarom inte mot:atsen. Vi hafva ena postmästare i
Wenersborg, en dito i Skara, som nu snart i 40 är
varit nödsakade begagna permission af bristande skick-
lighet att förvalta kasan. Att vara en bra och skick -
lig postmåstare erordras, utom vanlig redbarbet, att
vara ferm skrifsarl, ega ett godt minne och lika godt
ordninpgssinne. D:ssa egensksper blifva till vana för
den som egnoat sg deråt från upgdomen, men vinnas
sällan af den som först börjar handlägga dessa trivi-
ala göromål på ålderdomen, Men anser postmästar-
tjensterna för beqväma och likvål äro de iogeating
mindre än det. Från kl. 8 f. m. till k!. 42 och från
kl. 2 e. m. till kl. 7 skall han passa på sivt kontor,
samt dessutom emottega och asäuda poster på hvil-
ken annan tid på dygnet som helst. Vanligen är det
2 eller 3 nattgoster i veckan på de flesta postkontor,
och det är j säl:synt att man 2 å 3 gånger på nat-
ten får stiga upp för att expediera aukommande och
afeående post r. Att denna b-qvämlighet ej är för
personer, som nödgats lemna sin förra tjanstbefatt-
ning. för ålder och bristande arbetsförmåga, måste
hvar och en inse. Tvärtom fordra göromålen uvga
och kraftfulla män, emadan göromålen skola gå på
ganska kort tid vid flera tillfällen. Något hvar har
besökt ett postkontor vid slutet af post-limman och
sett 30 å 40 personer stå och kvauffas för att komma
till Postluckan.
Man ser häraf, att det är biträdena, ej de ordina
rie Militär Postm. som sköta göromålen på de flesta
postkontor, men då dessa biträden äro berövade alla
utsigter till befordran, och endest ega sin lila dräng-
lön att påräkna; fianes det någoating som kan upp-
sporra dessa personer till nit och ordving? Jag sva-
rar ett bestämdt nej! Dessutom ska!l hvarje duglig
person draga sig från postverket med nu varande be-
fordringsgrunder, och militär-pustmästarne skola snart
nödgas taga sina biträden från personalen af ett stort
hus på Söder i huvudstaden, såsom de enda, som kunna
hafva lust att egna sig åt en sådan hopplös framtid.
Härjemte följer en förteckning, som närmare upp-
lyser värdet af de så mycket eftersökta postkontoren.