SKOR Er SEE SANNE RE ERE
EMIGRANTERNE ).
AF FREDRIKA LOHMAN.
Efter långt betänkande valde grefven en stor
tysk stad till vistelseort, och anlände vid stor-
mist väder till det bus, der en känd bankir hyrt
några rum för hans räkning. Biträdd af Dammar-
tin och Constance, lemnade han med möda vag-
nen, ty sedan flera dagar plågades han af poda-
ger. Höns fötter voro tätt insvepta och han sjelf
böljd i en tjock pels. Suckande höjde han sina
blickar upp emot föastren, som tillhörde hans
blifvande bostad, Constance följde hans efterdöme
och såg en ung flicka, som från öfra våningen
med deltazande tycktes betrakta de främmande.
Imedlertid hade värden infunnit sig, men hvar-
ken han eller någon af de andra förstod fransy-
ska, och den obetydliga tyska, Constance inhem-
tat, var otillräcklig att uttrycka det nya hushål-
lets nödvändigaste behof. — En sådan omflytt-
ning är redan i sig sjelf så sorglig, de fremman-
de omgifningarne se så otrefliga ut, liksom vi al-
drig kunde vänja oss dervid, intet ställe återkal-
lar något minne, den minsta småsak i hemmet
föreföll 0s3- bättre och nyttigare. Höra vi der.
emot ljudet at ett främmande språk och sakna
det enda medlet, att nalkas menniskorna med ord,
så ökas vår nedslsgenbet, och vi tro 0s3 kafva
förlorat lifvets lycka tillika med fäderneslandet
Så kände Constance i detta ögonblick.
Bed marsell Arnold komma och Hjelpa Oss,
sade värden till tjenstflickan. Hon talar fransysk:
lika bra som modersmålet, och skall gerna gå ner.
Dammartin hade imedlertid beredt sin herr
några beqvänligheter, och grefven satt redan ie!
stor ländstol, när samma unga flicka, som Con
stance vid sin ankomst blef varse i fönstret, meo
någon förläsenhet inträdde i rummet. Kuapp
hade hon hört, hvarom frågan var, förr än hor
i den renaste fransyska tillhbjöd Constance sitt och
sin femiijs biträde, så vänlig och tillika så blyg
sam, med så verkligt deltovande, att den stack
främlin. ens bjerta k siz mycket lältadt deraf
) Se A toriladet 22 104, 105 och 106.