misshag deröfver, att studenter ämna företaga en
resa till Köpenhamn, medan man sörjer den afld-
ne Konungen. Härmed hafva nu ryktena om
rätta ursprunget al agitatiopen mot den törst till-
tänkta Köpenhamnsfärden blifvit återväckta til
Lif, och be-räftelse gifven åt den gamla erfarenhe-
ten: ce nest que le premicr pas qui coule. För-
Ta tånren ansåg man sig böra och kunna agiter.
i bembyhet; nu tilitror man sg och nödgasäfver
att låta Konusgen sjel! framträda. Hur man än
vänder och beskådar denra sak, återkommer mar
dock alltid till den reflex:onen, att vederbörande
nu riktigt tagit ut stecet, för att inblarda sig
ea silår, med tviken de icke hafva och af klokhet
icke bordt ta:a sig att staffa.
Skall den beträdda banan fortsättas, så måste
de stude:andes föräldrar och målsmän höreliger
frukta all se sina barn och myndlivgar, blommar !
af Sveriges unzdom, göras tll slafvar under ve-
derböraudes politiska grillfängerier och komma at:
tryckas af en despotism, från hvilken :
ungdomen böra förskovas, 2 -a80 BRG
ganska o:ycksbringard oe SOM kan birva
och spioner: an ÅAlliden of:rd af retelsv
a : --- på em, harm och ,Umtrieben på ane
ara sidan, som drabbat så många uppriktiga och
lefnadsslada tyska ynglingar, framställer sig uu för
inbillmipzgen, färdig all äfven hbermsöka de lugna
fristäderne för Sveriges studerande ungdom. Alls
dessa farhågor bade uteblifvit, om vedebörande
afbållit sig att taca annan befettuving med de stu-
derandes resa, än att, efter de gaimla patr:arker-
nas föredöme, gifva dem goda råd på resan.
Det förebragta skälet af kungssorgen är redan
en gång skärskådadt; det högsta, vederbörande
kunna skörda af dess åtevupprepande, blitver på
sin höjd, i föll studenterne inställa färden, att
man söger dem hafva blifvit befailde att stadna
hemma ör att sörja kungen. Hade de åter kom-
mit till Köpenhamn med långbatsdukar och floret
på hatten, så hade man ansett dem sörja frivilligt.
Men kunzssorgen är väl blott det förezsifna
skälet och efter det andra vilja vi ej leta; bättre
vore stt kunna säga hvad de akademiska med
borgarze under förevarande omständigheter böra
besluta. Resa de, så blotitstalla de sig för de lörda
fädernas och Konungens misshag, eller, som det
kallas, onåd. Det är bedröfligt att tänka, men
hvad annat kan man föreställa sig än att denna,
efter gammal praxis kommer att följa dem vid
aniversitetet, följa dem på erabetsmannabananr, för
hvilka de fle-ta bestämt sig, och på hvilken många
af dem som borde deltaga i färden, redan såsom
akademiska lärare inträdt. I de för framtiden
bekymrade antörvandters, målsmäns och vänners
intresse måste man således afråda resan, Men ung-
domen fruktar siz icke,, och ingen bör framstälia
ett sådant motiv. Deremot synes det oss väl förtjent
att begrundas om det iebe just är från de yngre aka-
demiska med: orgarnpes sida, som en läxa af ssktmord
och eftertacka denna gång kunde med fördel gif-
vas. De kunna icke gerna resa, utan att derige-
nom kompromettera de äldre representanter af
landets hegsta vishet och klokhet, som äfventy-
rat så mycket för att förekomma färden. Vis-
serligen kan man mycket disputera om buruvidt
de ynzgres förpligtelse i detta fall sträcker sig.
men känslan säger dock, att de unga genom en
sådan foglighet framstå i en fördelaktigare dag än
de äldres som fjeskat och derigenom blottställt
en myndighet, hvars helgd de yngre ändock ön-
ska bevara. Den enda betänklighet som häremot
eymso vppsravar OeN, all den ena eftergiten föder
anspråk på den andra; men vi böra väl hoppas,
att när en gång tiden att bära det gamla syste-
mets sorgedok gått tillånda, förnuftigare tider sko-
la komma.
Allmänbeten täcktes nu taga kännedom om Hr
professor Geijers ofvanberörde berätte!se och de
föremål, som nu synas vederbörande företrädesvis
vigtiga:
Då jag före min afresa från Stockholm uppvakta-
de H. M. Konungen, kunde jag ej undgå. att för
Hans Majestät nämna om det ibland den studerande
Ungdomen åter upptagna proj:ktet om Köpenhamns-
resan. Jag kunde det så mycket mindre, som berät-
telsen darom var allmän i Stockholm och jag dess-
utom från början hade kännt H. Maj:ls tanke om
denna resa, churu jag ej varit berättigad, alt åbe
ropa den. Förhållandet är nu mera så vida förän-
dradt, att jag är öfverbringaren af en helsning
från HH. Moj:l till den studerande Ungdomen. H. M
behagade svara mig i följande ordalag: att K. Maj:
redan då resan för någon tid sedan blifvit ifråga-
ställd, hade yttrat sin ledsnad deröfver, att ena större
del af den stud. Unpgdomenr, osktadt den djupa sorg,
hvari Konungen, den kungliga fami!jen samt de båda
brödrarikena äro försänkta, likväl beslutat att snar
sagdt en korps företaga en lustfärd till en fråm