oinvigd, icke kunde ana ett sådant förfarande å statsmyndigheternas sida, hvarförutan den inträffade afskyvärda sluthändelsen varit omöjlig. Om Manner. heimianerne räckt hvarandra handen uppå (som det bette i vestra krigshärens kungörelse det föregående året), att låta beskymfa, men icke afdagatega, grefve Fersen, så borde de hafva förutsett otillräckligheten af enskilda öfverenskommelser, som icke understöddes af den offentliga makten. Följande skildring af grefvinnan Pipers vistelse på Waxholm, dit hon flytt undan Fersiska katastrofen och hölls fången snart sagdt pro forma, innehåller säkert mycket nytt för de flesta läsare, och intressant i alla fall för dem som ej finna det nytt: Waxholms fästning utgjorde ett halft år — från midsommaren till jul — grefvinnan Pipers lysande fängelse, eller dystra lustslottt, huru man behagar kalla det; ty hon var den trånga klippans på en gång frivilliga fånge och långna herrskarinna. Kommendanten, åttiåringen öfverste Ehrenbjelm, afstod genast åt henne hela sin våning en trappa upp i kommendantshuset, och såsom ogift inskränkte sig att begagna nedra bottens trenne embetsrum. Grefvinnan fick sju, med den herrligaste utsigt öfver sunden åt Waxholms köping och kringliggande öar. Då under hennes vistande här hertigen af Pienne flera gånger, än på längre, än på korrtare tider, besökte stället, anvisades dessutom åt honom till begagnande de begge små så kallade statsfångerummen, på nedra botten vid en af fästningens bastioner: rum, som under Holstein-Gottorpiska husets spira ofta stodo öde och kunde till andra ändamål upplåtas; men som från det ögonblick, Bernadotte beträdde Svenska jorden ej sällan måst göra skäl för deras npamp, och varit bebodda af general Döbeln, kammarjunkaren Gyldenpalm, revisions-sekreteraren baron Boye, m. 1. Af ven författaren af dessa utkast har under det tröga framskridandet af tre tunga år i dessa begge kamrar täljt de enformiga timmarnes evighet. Med en alldeles egen, en outsägligen på en gång ljuf och sorglig känsla, om hvilken endast den kan göra sig begrepp, som, undan tumult och lifsfaror på en gång befioner sig i säkerhet och lugn, — med en sådan känsla hörde greivionan Piper fästningsporten reglas bakom sig. Med känslor af öfverraskving, af behag, af stolthet, gick hon uppför trappan till kommendantsbuset, hvars gallerverk af gjutet jern — en föräring af riks-rådet grefve Axel Fersen och bans hustru Hedvig Catharina De la Gardie — bär begge Sophie Fersens, gift Piper, föräldrars namrchiffer. Hennes lefoadssätt i palatset på Blasiiholmen och bär på syndaklippan var naturligtvis helt olika; men hennes bildning beredde henne utvägar till bokliga förströelser, och hennes fina, fängslande umgängesvett samlade hos henne en sällskapscirkel äfven på fästningen, Förmiddagarna egnade hon mest åt läsning och brefvexling. Aftonstunderna tog hon emot besök, eller spelade kort med oflicerarne af Svea artilleriregemente, som voro förlaggde på fästningen. För desse samtiige utföll spelet med vinst. Ionan eller korrt efter sedan de skiljts från hvarandra, gaf hon åt hvar och en någon liten hågkomst, hvars egentiiga värde bestod i gifvarinnans förbindliga sätt. Vi hafva just nu under ögonen ett af hennes skriftliga svar på ett tacksägelsebref för en dylik gåfva. Förutsättande en spelskuld — skref hon — hade jag sökt ett tillfälle att erbjuda er, min herre, en småsak, hvilken jag hoppas ni skulle vilja vara så god och förvara till minne af min bedröfliga vistelse på Waxbolm, hvars obehag endast mildradges af det utmärkta sätt och det rörande deltagande, som ni och edra herrar kamrater visade mig. Jag bedyrar, att detta var en nödvändig tröst, för att bjelpa mig att uthärda tyngden af alla mina olyckor. Var öfvertygad, min herre, alt jag alltid skall deraf bibehålla hågkomsten, m. m.) Söndagarna hölls af kyrkoherden i församlingen, Söderman, gudstjenst i hennes rum, hvilken befälet på fästningen bevistade. Klädd i djup sorgdrägt, den bon af dubbel avledning bar — efter kronpriasen Carl August och efter sin vid hans Jlikfärd mördade bror — utträdde hon, med en drottnings värdighet, när alla voro samlade, i det till predikan anordnade förmaket, och ännu, när hor stod vid soffan, låg ändan af hennes svarta krusflors-klädnings släp qvar vid dörren. klagaren i undersökningsmålet rörande ryktet om Carl Augusts förgilning, Bergström ), yrkade grefvinnan Pipers personliga instailelse bos Svea Hof-rätt, men hennes ombud der, Nybleus), invände: att när hon begärt, hvad hon ännu önskade, att den nogaste gravskning af hennes handlingar måtte ske, i det att hvar och en lemnades tillfälle, att, vid en med stränghet och oväldighet förd undersökning, uppgitva allt hvad som kunde leda till upplysning i ämuet, grefvinnan derigenom alldeles icke ansett sig kunpa komma att såsom svarande i målet betraktas, än minäåre påkallat eller uaderkastat sig ett rättegängssätt, så stridande emot lag och allmänt förnuft, som det att låta inställa sig som svarande i afseende på ett brott, hvilket ej kunnat bevisas haiva skedt. Det slöts med ett föranstaltande af justitie-kanslern, att grefvionan Piper skuile höras inför en blandad krigs-rätt på Waxholms fästning. En frossfeber — verklig eller föregifven — hindrade henne at lemna sängen: Rätten satt i hennes sofrum; och med hållning af en furstinna meddelade hon, liggande, sina upplysningar. På detta sätt visste hon att förvandla det förödmjukande? af belägenbeten som svarande part i ett sådant mål, till en num! för sitt personliga anseende.n ) Brefvet, skrifvet på fransyska, är historiskt. ) Slutligen häradsböfding i Småland, R. N. O. och sekreterare hos Bocdeståndet vid tvenne riksdagar. ) Nu justitie-råd. VATFRINGEN I STOCKHOLMS fFfONSISTO