oinvigd, icke kunde ana ett sådant förfarande å stats-
myndigheternas sida, hvarförutan den inträffade af-
skyvärda sluthändelsen varit omöjlig. Om Manner.
heimianerne räckt hvarandra handen uppå (som det
bette i vestra krigshärens kungörelse det föregående
året), att låta beskymfa, men icke afdagatega, grefve
Fersen, så borde de hafva förutsett otillräckligheten
af enskilda öfverenskommelser, som icke understöd-
des af den offentliga makten.
Följande skildring af grefvinnan Pipers vistelse
på Waxholm, dit hon flytt undan Fersiska kata-
strofen och hölls fången snart sagdt pro forma,
innehåller säkert mycket nytt för de flesta läsa-
re, och intressant i alla fall för dem som ej fin-
na det nytt:
Waxholms fästning utgjorde ett halft år — från
midsommaren till jul — grefvinnan Pipers lysande
fängelse, eller dystra lustslottt, huru man behagar kalla
det; ty hon var den trånga klippans på en gång fri-
villiga fånge och långna herrskarinna. Kommendan-
ten, åttiåringen öfverste Ehrenbjelm, afstod genast åt
henne hela sin våning en trappa upp i kommendants-
huset, och såsom ogift inskränkte sig att begagna
nedra bottens trenne embetsrum. Grefvinnan fick
sju, med den herrligaste utsigt öfver sunden åt Wax-
holms köping och kringliggande öar. Då under hen-
nes vistande här hertigen af Pienne flera gånger, än
på längre, än på korrtare tider, besökte stället, an-
visades dessutom åt honom till begagnande de begge
små så kallade statsfångerummen, på nedra botten
vid en af fästningens bastioner: rum, som under Hol-
stein-Gottorpiska husets spira ofta stodo öde och
kunde till andra ändamål upplåtas; men som från
det ögonblick, Bernadotte beträdde Svenska jorden
ej sällan måst göra skäl för deras npamp, och varit
bebodda af general Döbeln, kammarjunkaren Gylden-
palm, revisions-sekreteraren baron Boye, m. 1. Af
ven författaren af dessa utkast har under det tröga
framskridandet af tre tunga år i dessa begge kamrar
täljt de enformiga timmarnes evighet.
Med en alldeles egen, en outsägligen på en gång
ljuf och sorglig känsla, om hvilken endast den kan
göra sig begrepp, som, undan tumult och lifsfaror
på en gång befioner sig i säkerhet och lugn, — med
en sådan känsla hörde greivionan Piper fästnings-
porten reglas bakom sig. Med känslor af öfverrask-
ving, af behag, af stolthet, gick hon uppför trappan
till kommendantsbuset, hvars gallerverk af gjutet jern
— en föräring af riks-rådet grefve Axel Fersen och
bans hustru Hedvig Catharina De la Gardie — bär
begge Sophie Fersens, gift Piper, föräldrars namr-
chiffer.
Hennes lefoadssätt i palatset på Blasiiholmen och
bär på syndaklippan var naturligtvis helt olika; men
hennes bildning beredde henne utvägar till bokliga
förströelser, och hennes fina, fängslande umgängesvett
samlade hos henne en sällskapscirkel äfven på fäst-
ningen, Förmiddagarna egnade hon mest åt läsning
och brefvexling. Aftonstunderna tog hon emot besök,
eller spelade kort med oflicerarne af Svea artilleri-
regemente, som voro förlaggde på fästningen. För
desse samtiige utföll spelet med vinst. Ionan eller
korrt efter sedan de skiljts från hvarandra, gaf hon
åt hvar och en någon liten hågkomst, hvars egentiiga
värde bestod i gifvarinnans förbindliga sätt. Vi hafva
just nu under ögonen ett af hennes skriftliga svar på
ett tacksägelsebref för en dylik gåfva. Förutsät-
tande en spelskuld — skref hon — hade jag sökt
ett tillfälle att erbjuda er, min herre, en småsak,
hvilken jag hoppas ni skulle vilja vara så god och
förvara till minne af min bedröfliga vistelse på
Waxbolm, hvars obehag endast mildradges af det ut-
märkta sätt och det rörande deltagande, som ni och
edra herrar kamrater visade mig. Jag bedyrar, att
detta var en nödvändig tröst, för att bjelpa mig att
uthärda tyngden af alla mina olyckor. Var öfverty-
gad, min herre, alt jag alltid skall deraf bibehålla
hågkomsten, m. m.)
Söndagarna hölls af kyrkoherden i församlingen,
Söderman, gudstjenst i hennes rum, hvilken befälet
på fästningen bevistade. Klädd i djup sorgdrägt, den
bon af dubbel avledning bar — efter kronpriasen Carl
August och efter sin vid hans Jlikfärd mördade bror —
utträdde hon, med en drottnings värdighet, när alla
voro samlade, i det till predikan anordnade förma-
ket, och ännu, när hor stod vid soffan, låg ändan
af hennes svarta krusflors-klädnings släp qvar vid
dörren.
klagaren i undersökningsmålet rörande ryktet om
Carl Augusts förgilning, Bergström ), yrkade grefvin-
nan Pipers personliga instailelse bos Svea Hof-rätt,
men hennes ombud der, Nybleus), invände: att
när hon begärt, hvad hon ännu önskade, att den no-
gaste gravskning af hennes handlingar måtte ske,
i det att hvar och en lemnades tillfälle, att, vid en
med stränghet och oväldighet förd undersökning, upp-
gitva allt hvad som kunde leda till upplysning i äm-
uet, grefvinnan derigenom alldeles icke ansett sig
kunpa komma att såsom svarande i målet betraktas,
än minäåre påkallat eller uaderkastat sig ett rätte-
gängssätt, så stridande emot lag och allmänt förnuft,
som det att låta inställa sig som svarande i af-
seende på ett brott, hvilket ej kunnat bevisas haiva
skedt.
Det slöts med ett föranstaltande af justitie-kan-
slern, att grefvionan Piper skuile höras inför en blan-
dad krigs-rätt på Waxholms fästning. En frossfeber
— verklig eller föregifven — hindrade henne at
lemna sängen: Rätten satt i hennes sofrum; och med
hållning af en furstinna meddelade hon, liggande, sina
upplysningar. På detta sätt visste hon att förvandla
det förödmjukande? af belägenbeten som svarande part
i ett sådant mål, till en num! för sitt personliga an-
seende.n
) Brefvet, skrifvet på fransyska, är historiskt.
) Slutligen häradsböfding i Småland, R. N. O. och
sekreterare hos Bocdeståndet vid tvenne riksdagar.
) Nu justitie-råd.
VATFRINGEN I STOCKHOLMS fFfONSISTO-