— Ett för hufvudstadens innevånare ganska vig tigt ärende, nemligen inrättandet af ett brandstods bolag till försäkring af lösegendom, har för när varande så afstadnat, att vi anse oss göra samhäl let en tjenst med att fästa uppmärksamheten på detta förbållande, och de äfventyr, det kan med föra. Som bekant är, kan bolaget, enligt fattad beslut, icke träda i verksamhet förr, än tecknings summan uppgår till ö millioner Rdr. Den pro visoriska teckningen uppgick till 7 millioner, oct en minimisumma af 3 millioner tycktes sålede: icke vara högt tilltagen. Imedlertid bar, på hel; den tid som förflutit, sedan teckningen på ailvar öppnades, summan för de sökta försäkringarne icke uppgått till mer än något öfver 2 millioner. Flvad orsaken kan vara till denna tröghet är svårare att inse, än de menliga följderna, om den länge skulle fortfara. Det är nemligen ganska sannolikt, att om de, som fullkomligt inse nödvändigheten af en inhemsk och för hufvudstaden serskildt egnad anstalt till försäkring a lösören, dröja att genom handling gifva sin öfvertygelse tillkänna, så skola de många, som vänta på andras föredöme innan de kunna besluta sig, oroade af dröjsmålet, skynda att, liksom hittills, taga försäkring i utländska kompanier eller måhända i det Jönköpingska bolaget. Derigenom skall tiden för det Stockholmska bolaget att träda verksamhet, ytterligare fördröjas. Samma dröjsmål, än en gång upprepadt, skulle tilläfventyrs slutligen låta dem, som ställt sig i spetsen för företaget, förtvifla om dess framgång — och om det en sång faller, blir det, enligt gammal erfarenhet, mycket svårt att ånyo bringa det å bane. Förlusten häraf för hufvudstaden är påtaglig. Assyransen i de utländska bolagen kostar mångfaldigt mer, än i det Stockholmska, och penningarne gå at ur landet. D2 summor, dem de utländska assyransbidragen dragit irån hufvudstaden, äro så pjemförligt större än de ersättningar, som någon