— Ett för hufvudstadens innevånare ganska vig
tigt ärende, nemligen inrättandet af ett brandstods
bolag till försäkring af lösegendom, har för när
varande så afstadnat, att vi anse oss göra samhäl
let en tjenst med att fästa uppmärksamheten på
detta förbållande, och de äfventyr, det kan med
föra. Som bekant är, kan bolaget, enligt fattad
beslut, icke träda i verksamhet förr, än tecknings
summan uppgår till ö millioner Rdr. Den pro
visoriska teckningen uppgick till 7 millioner, oct
en minimisumma af 3 millioner tycktes sålede:
icke vara högt tilltagen. Imedlertid bar, på hel;
den tid som förflutit, sedan teckningen på ailvar
öppnades, summan för de sökta försäkringarne
icke uppgått till mer än något öfver 2 millioner.
Flvad orsaken kan vara till denna tröghet är svå-
rare att inse, än de menliga följderna, om den
länge skulle fortfara. Det är nemligen ganska
sannolikt, att om de, som fullkomligt inse
nödvändigheten af en inhemsk och för hufvud-
staden serskildt egnad anstalt till försäkring a
lösören, dröja att genom handling gifva sin öfver-
tygelse tillkänna, så skola de många, som vänta
på andras föredöme innan de kunna besluta sig,
oroade af dröjsmålet, skynda att, liksom hittills,
taga försäkring i utländska kompanier eller må-
hända i det Jönköpingska bolaget. Derigenom
skall tiden för det Stockholmska bolaget att träda
verksamhet, ytterligare fördröjas. Samma dröjs-
mål, än en gång upprepadt, skulle tilläfventyrs slut-
ligen låta dem, som ställt sig i spetsen för före-
taget, förtvifla om dess framgång — och om det en
sång faller, blir det, enligt gammal erfarenhet,
mycket svårt att ånyo bringa det å bane. För-
lusten häraf för hufvudstaden är påtaglig. Assy-
ransen i de utländska bolagen kostar mångfaldigt
mer, än i det Stockholmska, och penningarne gå
at ur landet. D2 summor, dem de utländska as-
syransbidragen dragit irån hufvudstaden, äro så
pjemförligt större än de ersättningar, som någon