ryktet nämna, att om frib. L. afgår, är det trö-
ligt, att Rezenten i första rummet vänder sig tilll
friherre Gyllengranat, och efter hvad man omi
dennes insigter känner, har man många anled-
ringar hoppas, att Flottan borde kunna glädja sig
åt valet. Posten är imedlertid i närvarande tid-l
punkt så vigtig och så äfventyrlig, att vi visser-
ligen icke våga ställa någon blifvande sjömini-
sters horoskop. Hvad vi dock med säkerhet an-
se oss kunna tilltro frib. Gyllengranats erkändt
skafpa blick och djupa omdöme är förmågan att
rätt uppfatta sin tid och sin ställning såsom sjö-
minister: Fäderneslandet och Flottan framför allt
— allt! Ett klokt och klart System för sjöför-
svaret, öppet framlagdt, utan slingringar, utan ca-l.
cheripgar, utan förgyllningar; sedan stå eller falla
med det, som en man, utan allt afseende pål
emolumenter, pensions-rätt, m. m.! Öppenhet)
och Ärlighet i allt! Rättvisa mot alla! inga in-
triger, inga Konsiderationer, inga favoriter!
Se der i korthet det programm, nationen ochi
flottan vill af sin nye sjö-minister! — Då hän-)
delserna utveckla sig, torde anledning bliiva att!
åter upptaga ämnet.
I sammanhang med detta rykte omnämnes äf-
ven ett annat, att neml. Expeditions-chefen Gyn-
ther äfven skulle vara sinnad afgå och återtaga
sin Öfver-kommissarie-befattning i Carlskron2.
Fiottans härvarande civil-korps vore visserligen
att lyckönska, om så förhölle sig — ehuru en
och annan, öfverflödigt påsatt, tillförordnad guld-
galon finge det sorgliga ödet att åter afsprättas;
men för vår del kunna vi icke sätta tro till det-
ta rykte, och inse ingen anledning, hvarföre icke
Hr G. skulle qvarstanna till den nye ministerns
och egen ömsesidig belåtenhet — åtminstone till
dess något bältre bjudes honom.n
2 AO —— LL
YTTERLIGARE OM DE ÅTTAS ADRESSy.
Rörande Hans Janssons och de öfrige sju f. d.
riksdagsmännens af bondeståndet Adress till Sveri-
ges allmoge och alla fosterlandets vänner, har
Svenska Biet haft tvenne utmärkt hätska artiklar,
efter hvilka det också hvarje gång känt sig be-
höfva andas ut temmeligen länge, för att dragain
ny luft. Den första artikeln. syntes redan den
48 April, den andra vid pass en hel vecka der-
efter och ifrån dennas uppträdande hafva redan
öfver åtta dagar förflutit. Vi hade ernat afvakta
slutet af serien, eller åtminstone se hvad den ut-
lofvade tredje artikeln skulle komma att innefat-
ta. Men då troligen lika litet i sak står att vän-
ta i fortsättningen, som det hittills presterade gif-
vit deraf, så lönar det icke mödan att bida läng-
re; utan är det så godt att med ett par ord af-
färda Svenska Biets andra artikel, likasom vi den
48 sistl. April gåfvo ett, såsom vi tro, tillräck-
ligt svar på Biets första.
Biinsändarens utfall mot böndernes adress bär
det tydligaste kännetecken af den förskräckelse,
som hänför en skribent att alldeles förlöpa sig och
derigenom röja sig. Att Biförfattaren kommit att
göra sammanställningar (t. ex. liknelsen om 4745
års Daluppror för upphöjandet af en dansk prins
på svenska tronen), som smaka nära nog af van-
vett, är icke så mycket att undra på i en tid-
ning sådan som Svenska Biet, der man ut histo-
rien alltid uppsökt likt och olikt, blott man hop-
pats derigenom kunna hålla sig uppe ännu en mi-
nut. Betänklisare är, att insändaren gjort adres-
sens författare ordentligt juridiska beskyllningar af
så svår art, alt enär, såsom vi lätt skole visa,
dessa beskyllningar sakna all laglig grund, de ef-
ter svenska lagen återfalla på sin upphofsman, och
kunde föranleda till en rekonventionstalan emot
Biredaktionen, från hvilken denna säkerligen skul-
le hafva svårt att reda sig, derest de åtta anfall-
ne adressförfattarne icke heldre valde, att betrak-
ta sin vederdeloman med allt det förakt, som
ban förtjenar, och öfverlemna honom åt det all-
I männa åtlöjet i stället för åt dorestolarne.
Men om också de åtta anfallne med öfverläg-
senhetens ädelmod låta Biredaktionen gå i juri-
Idiskt afseende onäpst, så hindrar detta likväl icke
publiciteten att göra tydligt, till hvilken grof för-
seelse författaren i Biet här icke blygts att göra
sig saker. Och hvarföre har han gjort det? Jo
derföre, att det var bönder, som dristat uppsätta
en adress, som vågat skrifva en uppmaning till
allmänheten; liksom icke i alla tider adresser, så
fort de kommit ifrån andra personer och af andra
stånd, innefattande huru starka uppmaningar som
helst, ansetts både lofliga och berömvärda. Biin-
sändaren går så långt i oförskämdhet mot Fans
Jansson och hans vänner, att han vågar påstå, att
de genom sin skrift begått en olaglighet och för-
brutit sig emot en , som finnes både i den nu
gällande och i den föreslagna regeringsformen, an-
gående våld på Rikets Ständer, någon dess afdel-
ning eller en enskild riksdagsman samt störande
af friheten i deras öfverläggningar och beslut, hvil-
Iket brott är riksförräderi.
Nu frågas: på hvad sätt har väl de åtta bön-
Idernas adress förbrutit sig emot 440 i den nu-
varande eller 444 i den föreslagna R. F.? Hans
Jansson; Nils Pehrsson, Norberg och de öfriga
ll vända siv i; adracscan till svenska allmänheten med