säga så litet. Detta hindrar imedlertid icke att
han i viss mån skrifver intressant; men under
den ofantligt lärda och grundliga tillstymmelsen af
hans pretentiösaste kritiker ligga oftast endast
bugskott och vidunderligheter på botten. Ed:
Monnais skrifver om teater och mus.k uti Cour-
rier Frangais, och merändels, hvad musik åtmin-
stone beträffar, med mycken urskiljning, kritik
och sakkännedom. Rolle i National är äfvenledes
en god kritiker, med en pikant penna.
Hvad beträffar de stora romanskrifvarne, hvilka
numerå, allt hvad de hinna, inkräkta följetongens
gebiet, har Balzac slagit sig ned i La Presse, Paul
de Kock i Le Globe, Eugene Sue, liksom Soulif,
uti Journal des Dåbats, Alexander Dumas i Le
S:dcle. Det är icke alltid precist några mäster-
stycken hvad de ärade herrarne hit leverera,
men sådant faller sig icke så noga, endast det
fyller spalterna och firman har något för reputation.
tskilliga andra skriftställare af förtjenst, såsom
Felix Pyät, Thierry, Desnoyers, m. fl. synas då
och då i följetongerna, utan att egentligen vara
följetonister exclusive och quand måmen; slutli-
gen kommer den stora massan af dussinfobrikan-
ter och af gamla vittra invalider, hvilkas namn
ingen förmår uppräkna, ifrån och med den för-
päma monsieur le vicomte dArlincourt i det Je-
gitimistiska bladet la Frärce, eller den mindre or
bla vicomte Palsh, hvilken, såsom ledare af er
annan legitimistisk tidning: La Mode,litet omållanåt
med hvarjehanda goa minne jiggen blandade upp:
satser ger sig ut på den.publfåstiska skådebanan,
ltill madame Marie de VEpinay, som uti Le Com:
merce skrifver öfver moderna, ännu en annar
blåstrumpa i samma blad, vid namn Judith Caw