OR —— — RESET ee ten, men icke öfvermätt. Han skrifver äfven ibland uhder pseudonymen Marc Perrin. T Qnuotidienne finnes en följetonist vid namn Merle. I tn del litterära kretsar i Paris gör man honom till ingenting mer och ingenting mindre in den qvickaste karl i — kristenheten. Det sanna är att mannen besitter någon spiritualitet, ehuru han hör till tidningsskrifvarne af den gamla uppsättningen och uppenbarligen börjar bli litet föråldrad i sina stilistiska fasoner. Han skrifver causeries parisiennes,; ett uppkok på hvad som pratas mer eller mindre sinnrikt i de förnäma salongerna. Madame Charles Reybcud fyller sin mans, hufvudredaktören af Le Conastitutionnel, följetong med rätt artiga noveller. Minga af dem äro till och med verkliga små mästerstycken. Louis Reybaud, hennes svåger, är en mångsidigt bildad skriftställare, hvilken under signaturen BR. äfven lemnar bidrag till Le Constitutionel, men bu:vudsakligast arbetar i National, der han kallar sig Lon Durocher. Af egentligen litterära kritiker — och äfven dessa hussera numera i följetongen, — måste man nämna Philarete Chasles, Xavier Raymond, Sain!Marc-Girardin, som skrifva i Journal des Debats, Poujou!at, som arbetar i La Quotidienne, AimeMartin, som äfven någon gång lemnar bidrag till Journal des Debats. Old Nick är redan nämnd För den musikaliska kritiken har Hector Ber. lioz, om icke precist privilegium, åtminstoce an språk på att anses för den egentliga busen. Han: recensioner och afhandlingar i Journal des Debat: äro i allmänhet lika bisarra och äfventyrliga son ans kompositioner, hvilket verkligen icke vil