OR —— — RESET ee
ten, men icke öfvermätt. Han skrifver äfven
ibland uhder pseudonymen Marc Perrin.
T Qnuotidienne finnes en följetonist vid namn
Merle. I tn del litterära kretsar i Paris gör man
honom till ingenting mer och ingenting mindre
in den qvickaste karl i — kristenheten. Det
sanna är att mannen besitter någon spiritualitet,
ehuru han hör till tidningsskrifvarne af den gamla
uppsättningen och uppenbarligen börjar bli litet
föråldrad i sina stilistiska fasoner. Han skrifver
causeries parisiennes,; ett uppkok på hvad som
pratas mer eller mindre sinnrikt i de förnäma
salongerna.
Madame Charles Reybcud fyller sin mans, huf-
vudredaktören af Le Conastitutionnel, följetong med
rätt artiga noveller. Minga af dem äro till och
med verkliga små mästerstycken. Louis Reybaud,
hennes svåger, är en mångsidigt bildad skriftstäl-
lare, hvilken under signaturen BR. äfven lemnar
bidrag till Le Constitutionel, men bu:vudsakligast
arbetar i National, der han kallar sig Lon Du-
rocher.
Af egentligen litterära kritiker — och äfven
dessa hussera numera i följetongen, — måste man
nämna Philarete Chasles, Xavier Raymond, Sain!-
Marc-Girardin, som skrifva i Journal des Debats,
Poujou!at, som arbetar i La Quotidienne, Aime-
Martin, som äfven någon gång lemnar bidrag till
Journal des Debats. Old Nick är redan nämnd
För den musikaliska kritiken har Hector Ber.
lioz, om icke precist privilegium, åtminstoce an
språk på att anses för den egentliga busen. Han:
recensioner och afhandlingar i Journal des Debat:
äro i allmänhet lika bisarra och äfventyrliga son
ans kompositioner, hvilket verkligen icke vil