Kalmär d. 27 April. En f. d. sjö-artillerist
vid namn Olof August Rosengren, hvilken Thorsda-
gen den 49 dennes vid Jordbrohvalfvet här i staden
blifvit ilja slagen och i följd deraf måst intaga sän-
gen, har natten till den 26 dennes aflidit utaf de
honom vid nämnde tillfälle tillfogade åkommor. Den
förmodade banemannen, sjömannen Jonas Renström,
bar blifvit häktad och lärer sistl. gårdag inför käm-
nersrätten undergått ransakning.
— Ett handlanden O. Funkqvist i Döderbultsvik
tillhörigt, på den s. k. Holmen beläget packhus, ned-
rasade i sjön natten emellan den 23 och 24 dennes,
dervid utom den skada, som skedde genom sjelfva
packhusetsinedstörtande, äfven circa 150 tunnor eke-
bark förderfvades. Jakten Josefina, tillhörig från or-
ten afvikne handlanden Fallenius samt skepparen J.
P. Lundqvist i Nyttingsmåla och bonden Nils Nilsson
i Krusås, har allt sedan sist!. höst legat förtöjd vid
packhuset, medelst tvenne trossar, hvilka voro fast-
gjorde vid de stolpar, på hvilka packhuset hvilade,
och man uppgifver såsom orsak till packhusets ned-
störtande, att dessa stolpar genom fartygets svajning
med sydvest vind, blifvit undanryckte från packhaset.
(C. P.)
Malmö d. 27 April. Vårarbetet är till en del
börjadt, men ännu ej i full gång. (M. T.)
— I Wisby veckoblad täses: ,Följande korta
berättelse om en ädel gerning af en anspråklös
bonde, torde förtjena ett rum i Weckobladet.
Den 24 sistl. Mars, då så många personer höllo på
att göra en högst äfventyrlig resa med hafsisen, var
äfven större delen af Stenkyrka sockens manliga be-
folkning sysselsatt med skäljagt på isen utanför Lic-
kershamn. Sexmannen Johan Ungesmiss hade samma
dag i ett ärende begifvit sig till Lummelundsbruk.
Der varseblifver han, att isen börjar skilja sig från
landet. Utan dröjsmål sätter han sig i sin släde och
kör så fort som möjligt till Lickershamn. Dit anländ
utskjuter han en båt, ror ut till isen och räddar der-
ifrån så många personer, som båten kunde bära.
ÅÄunu trenne gånger förnyar han samma färd, och
sutligen utmattad af sina ansträngningar, öfvertalar
han de redan räddade att bevisa sin tacksamhet mot
Gud derigenom, att de komma sina ännu blottställde
medmenniskor tiil hjelp. Följande dagen, Marie-Be-
bådelsedag, infinner han sig, före gudstjenstens bör-
jan, i sacristian hos församlingens pastor, och, rörd
ända till tårar, anhåller att till kyrkan och socknens
fattige få öfverlemna en gäfva af 3 Rdr Rgs, såsom
ett ringa vedermäle af den tacksamhet, han kände
för den nåd, som utsett honom att blifva sina soc-
kenboers räddare. Stenkyrka den 9 April 1844.
— —N.D