Kalmär d. 27 April. En f. d. sjö-artillerist vid namn Olof August Rosengren, hvilken Thorsdagen den 49 dennes vid Jordbrohvalfvet här i staden blifvit ilja slagen och i följd deraf måst intaga sängen, har natten till den 26 dennes aflidit utaf de honom vid nämnde tillfälle tillfogade åkommor. Den förmodade banemannen, sjömannen Jonas Renström, bar blifvit häktad och lärer sistl. gårdag inför kämnersrätten undergått ransakning. — Ett handlanden O. Funkqvist i Döderbultsvik tillhörigt, på den s. k. Holmen beläget packhus, nedrasade i sjön natten emellan den 23 och 24 dennes, dervid utom den skada, som skedde genom sjelfva packhusetsinedstörtande, äfven circa 150 tunnor ekebark förderfvades. Jakten Josefina, tillhörig från orten afvikne handlanden Fallenius samt skepparen J. P. Lundqvist i Nyttingsmåla och bonden Nils Nilsson i Krusås, har allt sedan sist!. höst legat förtöjd vid packhuset, medelst tvenne trossar, hvilka voro fastgjorde vid de stolpar, på hvilka packhuset hvilade, och man uppgifver såsom orsak till packhusets nedstörtande, att dessa stolpar genom fartygets svajning med sydvest vind, blifvit undanryckte från packhaset. (C. P.) Malmö d. 27 April. Vårarbetet är till en del börjadt, men ännu ej i full gång. (M. T.) — I Wisby veckoblad täses: ,Följande korta berättelse om en ädel gerning af en anspråklös bonde, torde förtjena ett rum i Weckobladet. Den 24 sistl. Mars, då så många personer höllo på att göra en högst äfventyrlig resa med hafsisen, var äfven större delen af Stenkyrka sockens manliga befolkning sysselsatt med skäljagt på isen utanför Lickershamn. Sexmannen Johan Ungesmiss hade samma dag i ett ärende begifvit sig till Lummelundsbruk. Der varseblifver han, att isen börjar skilja sig från landet. Utan dröjsmål sätter han sig i sin släde och kör så fort som möjligt till Lickershamn. Dit anländ utskjuter han en båt, ror ut till isen och räddar derifrån så många personer, som båten kunde bära. ÅÄunu trenne gånger förnyar han samma färd, och sutligen utmattad af sina ansträngningar, öfvertalar han de redan räddade att bevisa sin tacksamhet mot Gud derigenom, att de komma sina ännu blottställde medmenniskor tiil hjelp. Följande dagen, Marie-Bebådelsedag, infinner han sig, före gudstjenstens början, i sacristian hos församlingens pastor, och, rörd ända till tårar, anhåller att till kyrkan och socknens fattige få öfverlemna en gäfva af 3 Rdr Rgs, såsom ett ringa vedermäle af den tacksamhet, han kände för den nåd, som utsett honom att blifva sina sockenboers räddare. Stenkyrka den 9 April 1844. — —N.D