Petersson icke återkallade lagsökningen och åtnöjde sig med ursprungliga kapitalet, jemte 6 proc. ränta och skälig diskretion. Häftig disput egde till en början rum, men sedan notarien Ouchterlony flera gån ger erinrat Petersson om de ledsamma följder, som han genom offentliggörandet af sitt procenteri ådroge sig, förklarade slutligen Petersson sig beredd att återkalla lagsökningen. Efter det vittnet, Petersson och notarien Ouchterlony derpå åtföljts till Kastenhoffs källare, afsände Petersson derifrån bud till sitt i lagsökningsmålet begagnade ombud, e. 0. kanslisten Georgii, och sedan denne äfven till stället: ankommit tillsade Petersson honom att inställa lagsökningen, på det att rättegång om skuldsedelns tillkomst icke skulle uppstå och Petersson ersättas för den offentliga chikan, som bonom i sådant fall förestod, hvarvid kanslisten Georgii förklarade sig beredd att om återkallelsen draga försorg. Detta vittnesmål har kommissionslandtmätaren Wallin, ånyo hörd, till alla delar vidhållit. Hofkamereraren Petersson medgaf väl, att han innehaft en af ryttmästaren Ouchterlony utgifven, till sedelhafvaren ställd revers å 2070 Rdr jemte ränta, da-. terad den 4 Maj 1235, men han hade derför gifvit full valuta; dock förnekade Petersson, att denna revers vore densamma, som i stämningen omnämnes, enär Ouchterlony kunnat utgifva flere reverser samma dag och på samma summa. Sedermera medgaf likväl Petersson, att den revers, hvarför han i Maj 1841 lagsökt och derå han uppburit 400 Rdr Bko, vore just densamma, som är föremål för denna rättegång. För öfrigt invände Petersson: att då reversen vore utgifven den 4 Maj 1835, men Ouchterlony först d. 6 Juli 1844 väckt talan, borde densamma lemnas utan afseende; att afseende icke borde fästas å Wallins vittnesmål, enär detsamma blifvit vid annan domstol aflagdt före rättegångens början, och Wallin således vore att anse såsom den der saken angifvit; och att, ehuru Ouchterlony skall blifvit lockad till reversens utgifvande, han icke anställt klander inom sex veckor. Häremot erinrade ryttmästaren Ouchterlony, att ockret fortsatts medelst lagsökningen sednast i Möj 4841. Klandertiden vore således icke ute. Ouchterlony hade dessutom icke blifvit lockad till reversens utgifvande. Klander enligt 4 Kap. 3 Utsökningsbalken kunde således icke ifrägakomma. Uti den 2 Februari 4842 afkunnadt utslag, förklarade kämnersrätten, att enär tit. Ouchterlony sednast i Maj månad 4841 blifvit lagsökt och Peterssons förbrytelse således då ännu fortfarit, förtjenade anmärkningen, att klander icke inom föreskrifven tid blifvit anstäldt, ej något afseende; att då Ouchterlony inför kämnersrättens fjerde afdelning skriftligen anhållit, att kommissionslandtmätaren Wallin, i stöd af 47 Kap. 235 S Rättegångs-balken, måtte såsom vittne få höras rörande reversen, och Ouchterlony således sjelf vore angifvare, lemnades äfven jäfsanmärkningen emot Waliin utan afseende, och Wallins vittnesmål, sedermera vidhället, tillades vitsord; samt beträffande sjelfva saken, att då, med afseende å Wallins vittnesmål, skuldsedeln af den 4 Maj 12835, hvarom Wallin förmält, sannolikt vore densamma, om hvilken fråga nu ir väckt, samt Petersson sjelf medgifvit, att den revers, hvarför han låtit lagsöka Ouchterlony, jemväl vore densamma, som Ouchterlony afser, ansåg kämnersrätten half bevisning förebragt, och ålade derföre Petersson att svära: att ryttmästaren Ouchterlony för den af honom d. 1 Maj 1835 å 2070 Rdr Bko utgifna och af Wallin omvittnade revers undfätt fulla penningar eller deras ulla värde, och att icke mer än laglig ränta blifvit i den af Ouchterlony erhållna lånesumman under nåsot sken beräknad eller i de förskrifna 2070 Rdr Bko nbegripenp. Men innan Petersson finge aflägga denna ed, skulle han förse sig med prestbevis om undfångne varningar ör edens missbruk; och ville kämnersrätten, sedan sig visat om Petersson eden ginge eller icke, eller Petersson eljest försummade något af hvad genom kämnersrättens utslag blifvit honom förelagdt, vidare med målet laglikmätigt förfara. Petersson besvärade sig. Men Svea hofrätt fastställde den 42 April 4842 kämnersrättens utslag samt alade Petersson att ersätta sin vederpart lösen för hofrättens utslag. I de besvär, Petersson hos Kongl. Maj:t anfört, räknar han underrätternas utslag bland besynnerligheter, som en och annan gång inträffa i vår lagskipning,; han talar ömsom om tillställning, skandal, löjlighet och lömsk angifvelse, påstår, att böjelse att skymfa honom haft inflytelse på målets utgång, förmenar att allmänbeten genom detta mål ått lära en utväg att utan kostnad, utan äfventyr af rekonvention, utan besvär och tidspillan, med domstolarnes biträde, stjäla menniskors heder och goda namn, 0. s. Vv. Såsom bevis, att han icke bordt förvisas till presten, åberopar Petersson afskrift af ett donationsaokument, hvarigenom han till Götheborgs naturalmuseum skänkt en insektsamling! Besvären kommunicerades så väl hofrätten som ryttmästaren Ouchterlony. Den sednare yrkade faststälelse af underrätternas beslut samt 33 Rdr 46 sk. i expenser. Hofrätten åberopade de skäl, som i dess fverklagade utslag upptagas, och ansåg sig derjemte vöra i underdånighet fästa Kongl. Maj:ts uppmärkamhet å det skrifsätt, hofkamereraren Petersson i de inderd. besvären emot hofrätten sig tillåtit. Kongl. Maj:ts den 22 sistl. Februari i målet gifna utslag lyder så: . Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörde underdåniga besvär; men finner skäl icke jara anfördt, som kan verka ändring i hofrättens utlag; och skall klaganden, för sitt i de underdåniga esvären begagnade, mot hofrätten vanvördiga skrifätt böta 33 Rdr 46 sk. Bko, samt derjemte ersätta in vederparthvad till lösen för Kongl. Maj:ts utslag tgår. EEE — Okynnige personer hafva i natt nedrifvit 2dstängerne till trappan i södra hamnen, samt kullastat de fyllda vedmåtten i Stadsgården. — På Göthgatan uppkom i går en större folkamling, som beskådade huruledes en vid gatan bonde destillator piskade sin dräng. Denne har i dag enom pbolisbetiening hlifvit befriad från tiensten.