att vi skola följa med dagens litterära och politiska
frågor; man fordrar, att vi fortfarande skole se oss
omkring och göra framsteg på vetenskapernas omät-
liga område; men till detta fordras medel och — sak-
nas. Man fordrar — och detta med rätta — att vårt
yttre skall vara propert och städadt; man fordrar af
oss en hyggligare utstyrsel än den, som skylde Dio-
genes; men till detta fordras medel och — saknas.
Kommer man nu dessutom med skulder från akade-
mien, som en obemediad yngling ofta måste göra, och
nödgas man af sin ringa lön göra räntebetalningar, så
har man framtiden i en föga retande perspektiv.
Jemförelsevis må upplysas, att i Westerås stift är
en adjunkts lön bestämd till minst 400 rdr bko, och
är han tillika vice pastor, så skall ham dessutom haf-
pa-33: 46. I de pastorater deremot, der taxerade lö-
veinkomsten öfverstiger 2000 rdr, skall adjunkten lö-
nas med 433: 16, samt dessutom 66: 32 allt banko,
om ban bar sig pastoralvård anförtrodd. Jemförelsen
är dräpande.
I Wexjö stift. der pastorerna äro bland de knap-
past lönade i riket, uppgå adjunktlönerna i medeltal
från 100 till 466: 32 bko,i hvilka löner församlingarna
dock något bidraga. Exempla sunt odiosa. .
Ett annat, ännu svårare förhållande har uppstätt
genom de låga adjunktlönerna. Pastorerne vilja, för
beqvämligheten och det goda priset, hafva adjunkter;
domkapitlet låter viga och sänder ut svärmen i stiftet;
tillgången är god och öfverflödig; Pastorerne pruta,
och snart måste den handelsvaran — adjunkten —
bjuda ut sig för — maten. Detta förklarar tillräck-
ligt hvarföre Upsala erkestift eger nära nog lika
många prester som hela Norge. Och likasom gräs-
hopporna slogo ned öfver Egypten i Pharaos tid, slå
adjunkterne i vår tid här ned på de uslaste lägenhe-
ter. Om sacellanier med 920 å 30 tunnors inkomst
kifvas adjunkterne dussintals, och, innan man fått
40 å 45 år på nacken, eger man ej den ringaste
apparence på en koja och ett bjerta. Ej underligt
då, att insändaren mången gång, riktigt gudlöst, hit-
önskat en asiatisk cholera morbus, på det att några
lägenheter skulle yppas för de länge utevandrande,
beredd att sjelf, en annan Decius, falla tör det all-
männa bästa.
För detta allt få nu varande adjunkter tacka de
för öfrigt mycket aktningsvärde, men i denna fråga
allt för njugge, männen vid 1843 års prestmötes be-
redning — en inrättning, som i detta stift blifvit al-
lena beslutande. Frågorna föredragas väl inför alla
de vid mötet samlade presterne, men med det tillägg:
så -bar beredningen beslutat! — och då antagas
dess beslut med acklamation. Många insända frågor
afgöras eller förkastas helt diktatoriskt af demna be-
redning, utan att det öfriga presterskapet får om dem
den ringaste kunskap. Så hafva prestmötena här
blifvit beröfvade all diskussion; förlorat allt intresse;
tillintetgjort hvarje idå-utbyte; nedergräft andras er-!
farenhet, då den blott i beredningen uppenbarar sig,
och af hela herrligheten återstår — de bögtidliga:
gudstjensterna oberäknade — en ståtlig middag hos
erkebiskopen ; några klubbar, der man får språkas
vid; en gammalmodig, nerdammad, tidsödande dis-
putationsakt; några latinska orationer; en narraktig,
skandalös examen med det yngre presterskapet, samt
en icke obetydlig pennisgeuppoffring, för det att man
vest till Upsala att öka processionens längd och lära
af andras förvärfvade embetserfarenhet — rakt in-
genrting.
Till botande af dessa, jemte många andra olägen-
heter, som Jåda vid det ecklesiastika elementet i sta-
ten, fäster man nu ctt hoppfullt öga till rikets kom-
ministrar, hvilka man önskar representerade vid nästa
riksdag För att viana detta, nu lifligare än någon-
sin, å bane bragta mål, torde det vara nödvändigt,
att något kontrakts komministrar ingå med en an-
hållan till domkapitlet, att det i cirkulär, med det
första, infordrar alla komministrars i stiftet utlåtande
i ämnet, på det man måtte skrida från ord till hand-
ling, innan riksdagens gjallarhorn skallar öfver land
och rike. B.—
Den 27 April 1844. Adjunkt i .......hundra kontrakt.
