— VX —X—— —- -——— — —— — OHMÅÅÅÅaÅ
säger att de äro englar. Du kan ej tro hur vack-
ra mina flickor äron, tillade bon triumferande,
men de äro lifliga, och det är det dessa trög-
bockar ej tåla. De vilja att lärdomen skall flyga
på barnen, på det de må slippa besväret att med-
dela den.
Eugenie har bestämdt fallenhet för musik,
och om ej, så vill jag ändå hon skall lära sig
spela, och för att hinna till perfection måste b.u
börja tidigt, men nu säger hennes guvernaut.
att flickan är för svag, att hon ej kan uppfat-
ta läran om npoterna, och Gud vet allt hvad.
Jag skall dock bjelpa både detta, och att honin-
te kan få barnet att tala fransyska. Jag skall ta
en fransysk guvernant och låta flickorna få ser-
skildta mästare för musik, rita och dans. Då
kan jag få pli på dem och slipper att blygas när
de komma in i salongen och der är en fremman-
de menniska.
En gosse kommer man ändå mycket lättare
ifrån. Min Carl går i skola och har dessutom
privat-undervisning af en informator. Honom ser
jag sällan utom vid måltiderna, och har inte be-
svär af honom, oftare än hans garderob skall öf-
verses, men äfven detta går lätt öfver, tack vare
skräddarn och min kammarjungfru.
Dessa och dylika en moders yttranden öfver fö-
remål som borde ligga henne närmast af allt om
bjertat, gjorde ett sorgligt intryck på mig, hvil-
ket sednare ökades då jag fick se de tre små
barnen, vackra, de: är sant, men färalösa och ty-
nande. Häftiga i sina rörelser, serdeles då mitt
och ditt kom ifråga, eller den minsta motsägelse
mötte dem; men utan någon barnslig glädje i
jynnet. En slags liknöjdhet, som hos äldre skulle