men styrkan ligger ej nu mer i konsten att
svänga lansen, och hennes bålverk utgöres ej af
borzmurar. För våra mildare seder skyggar den
ohöljda våldsmakten tillbaka; det är endast fint-
ligheten och slugheten som stadnat qvar; det är
genom dem, som man samlar rikedom, maktens
enda vilkor i våra dagar.
Så länge det nuvarande samhällsskicket fortfar,
skall industriens ständiga tillväxt belästa och för-
öka de stora kapitalisternas välde och göra dem
till samhällets verkliga förmän, bredvid de sken-
bare, som grundlagen erkänner. De sednare nöd-
gas redan underhandla med penningfurstarne som
makt med makt: alldeles som medeltidssamhäl-
lenas laglikmätiga myndigheter, Konungarne och
Kyrkan, fastän i ständig kamp med de stora riks-
baronerna, nödgades i desse erkänna sina jemn-
likar.
Åt spekulationer har det blitvit beskärdt att
grundlägga, utveckla och förstärka den industriella
noblessen. Spekulationen är Fondherrarnes va-
pen, likasom slagsvärdet var Feodalherrarnes.
Med det sednare vunnos trofer och undersåtare;
med den förra tillkräkta sig financernas Friher-
rar aktning och myndighet.
Finansbaronernas härtåg utföras på de arbetan-
de klassernas bekostnad, alldeles som Feoda!baro-
nernas fordom. Spekulationen skapar, lika litet
som kriget, sjelf någonting; hon uppsuger blott,
hon tillegnar sig musten af hvad det verkliga ar-
betet framalstrat. I sin harm häröfver har den
;vanlottade arbetsklassen sökt hämna sig med ök-
namn, och helsat sina mäktiga vedersakare såsom
vargar och blodiglar. Det är imedlertid ett lum-
pet stridssätt att med brännmärkande ord draga
i härnad mot ett factum, som en gång blifvit all-
mänt och träder fram oupphörligt, lika stolt och
oböjligt öfverallt. Man förbiser att frågan icke
är om huru detta factum lämpligast må beteck-
nas, utaa hvar dess orsak hegger. Hittar man
den, under det a:t man skonar personer, så är
det kanske möjligt att rätta de felaktiga lagstad-
ganden, som gynna och hägna det, och att kan-
ske någon gång förbjelpa samhället ifrån det-
samma.
Hvarhelst ej verklig ordning herrskar, der
herrska tvedrägten, kriget, våldet, i hvarjehanda
skepnader. Om den svage dukar under på slagt-
fältet eller i konkursen: om det är de stora här-
massorna eller de stora kapitalmassorna, som be-
trygga segern, så är orsaken densamma; det är
bristen på ordning i samhällsförhållandena. Re-
sultatet är likaså detsamma: den ena klassens öf-
verdrifna välde öfver den andra.
Under vår samtids stora industriella rörelse
var det naturligt, att de rika penningägarne skulle
ställa sig i spetsen; industrien, behandlad af spe-
kuiationen i stort, måste likasom kriget bli ett
Jyckspel, hvari den starkare skulle vinna hvad
de svagare förlorade. Den starke är här kapita-
list-intresset, de svagare utgöras af de arbetande
och medelklassen. Men fastän dessa längesedan
börjat inse huru förhållandet är, skola Börsfur-
starne fortfara att vara deras suveräner, på sam-
ma sätt som Feodalherrarne fortforo att stå i spet-
seu för vapenbragderna, oaktadt allt hvad det
öfriga samhället fick vidkännas för dessa bragders
skull.
Man kan betrakta vår tid som en py medel-
tid: den merkantila Feodalismens. Bankirernas
inflytelse vexer dagligen öppet numera, sedan den
förut endast ökats i smyg. För att kunna fram-
träda i dogen har den behöft em Jångvarig fred
staterna emellan och en ovanlig utveckling hos
industries.
Den saknade likväl länge en anförare, som kunde
gifva stadga åt börsoperationerna, leda och sam-
manhålla de spridda stridskrafterna. Ur börsher-
rarnes krets måste dertill någon öfvermäktig fa-
milj uppstå, likasom konungaborgen fordom bland
feodalfästena.
Huset Rothschild hear blilvit denna financernas
kungliga familj.
Hvilsnde på djup och trygg grund, äger detta
hus tre hufvudkontor: i Wien, i London, i Paris.
En bror af familjen är chef för hvartdera. Den
i London var, så länge han lefde, högste ledaren
af de gemensamma angelägenbeterna, och han förr
tjenade att vara det genom sin föga vanliga för-
måga. Efter hans död har styrelsen tillfallit bro-
dern i Paris, som i fioanciel skickligbet ej är
honom underlägsen. I de sednare åren har huset
Ruthschilds operationer vidgat sig på ett utomor-
dentligt sätt, och till och med börjat användas på
företag som icke tyckas tillhöra bankirsrörelsen.
Men den financiella dynastiens politik, sträfvande
efter universalmonarkien öfver alla bankirer i Eu-
ropa och verlden, har insett att man måste taga
fast fot öfverallt, för att öfverallt stå rustad till
kamp och seger. Sålunda har Rothschildska hu-
set t. ex- röjt sin lystnad att göra myntringen
—
säger att de äro englar. Du kan ej tro hur vack-
(MF ee omr oo nn Eillada han trinmfaranda