LITTERATUR:
En blick på Handels- och Penminge-ställ-
ningen i Sverige.
(Slut fr. Måndagsbl.)
ITrån dessa hetraktelser öfver vår statsbank och
dess styrelse, kommer författaren till Privatban-
kernas rörelse, som börjat intaga ett icke ovig-
tigt rum i vårt penningsystem.
Författaren förklarar, att han i sjelfva verket icke
är vän af privatbanker i allmänhet, icke derföre, att
de äro enskilta associationer och stå under enskilt
förvaltning, utan derföre, att privata kreditanstalter,
som utgifva egna sedlar, väl äga förmåga att befordra
utveckling af industri, handel och åkerbruk, men tillika,
genom ökandet af fiktif förmögenhets-tillgång, ofta
framkalla många illa beräknade företag, flärd och slö-
seri, hvadan den ökade verksamhet, som de åstad-
komma, gemenligen icke har så gedigen balt, som
den verksamhet, hvilkea hvilar på en genom klok
sparsamhet och idogbet, väl långsammare, men säkrare
skapad redbar förmögenhet; och slutligen derföre, att
missbruk vid deras sedelemissioner icke äro lätta att
kontrollera eller förekomma.
Införandet af privatbanker i Sverige, säger han,
med egna sedelemissioner, Var så till sägandes ett
nödvändigt ondt, föranledt af de trånga gränsorna för
riksbankens verksamhet, hvilka i följd af dess styrel-
soform, enligt hvad vi visat, också kuana kallas ett
nödvändigt ondt. Våra privatbanker hafva likväl hit-
tills förvärfvat sig vitsord för att i allmänhet vara för-
ständigt förvaltade, att med måtta och försigtighet
drifva sina operationer, och att hafva befordrat nyttiga
företag uti odlings- och industriväg. Man har just
uader närvarande period prisat deras återhållsamhet
i nya låns beviljande, och uppmanat riksbanken att