TIL ratt klara; och tankegangen 1 BbBanko-Utskoltels
af 1834 års Ständer bifallna, Utlåtande förefaller oss
temmeligen osäker och med sig sjelf i motsägelse. Ut.
skoltets förutsättning, att Banken skulle på utländska
handelsplatser på ganska billiga villkor få kreditif, är
ganska riktig. t Banken skulle utan tvivel med
uppräckta händer lemnas så stort kreditif, som den
behagade, och på billigare vilkor än åt andra korpo-
rationer eller enskilta. Men vu uppstår frågan: skall
kreditivet anlitas för att under inträffande tillfällig
kursstegring förekomma en betydligare utvexling och
utskeppning af bankens silfver, eller för att. sedan
bankens silfverförråd genom utvexling blifvit minskadt,
åter fylla detsamma? En hvar torde finna det för-
sta alternativet förnuftigast. och att följaktligen ban-
kens operationer vid begagnandet af kreditivet borde
vara riktade åt detta syftemål. Men då frågas, buru
och på hvad sätt skall kreditivet begagnas? Vi inse
blott 2:ne sätt, det ena att banken på sitt kreditif
upplivar ädla metaller och låter dessa ifrån den ut-
ländska platsen ingå i dess bvalf; det andra att ban-
ken trasserar på de utländska bankierer. hos hvilka
den har kreditiv. Att på kredit låta komma silfver
och gu!d utrikes ifrån, medan egna förråder ännu vo-
70 oantastade, skulle naturligtvis vara en lika öfver-
flödig som dåraktig onveration. Införskrifningen deraf
kommer således rimligtvis först i fråga, sedan ban-
kens eget silfver blifvit utfördt. Men banken förlo-
rar alltid derpå inörselskostnaderna, likasom den en-
skilte får betala utförselskostnader, och således förlo-
ras på denna ut- och ioförsel onödigtvis dubbla trans-
portkostnader. Mindre besvärligt och mindre kost-
bart för alla parter är väl då, att banken, vid inträf
fend2 starkare anlepp på dess metalliska fond, tras-
serar på sin banhkier — ränta och provision blefve
i båda fallen ungefärligen lika — och detta sätt att
bibehålla bankens metalliska kassa i behörigt skick är
så mycket lampligare, som det kan verkställas utan
tidspillan, och i mån af behofvet. Kan det derjem
te icke bestridas, att en sådan trassering är lika verk-
sem som silfrets export, då ingen förvuftig lär göra
sig besvär att sända silfver för en utrikes liqvid, när
det icke kostar mera att skicka den mycket vigare
vexeln, så kan väl heller icke bestridas, att d-nna
utväg är just den, som. banken företrädesvis bör
begagna.
Men om banken trasserar, huru skola dessa trattor
utgå? — ILåna ut trattor hörer till sällsyntheterna;
således lära de väl endast komma att utgå emot god-
kändt mynt, silfver, gu!d eller bankosedlar, d. v. s.
säljas: någon annat begrepp kan dervid i sjelfva ver-
ket icke fästas. Då återstår att öfverväga efter hvil-
ken grund, denna försäljning skall ske. Ingen klok
köpman sälier en god vara till betydligt lägre pris
än andra samtidigt kunna sälja den. Det gångbara
priset på traitor, d. v. s. vexelkursen, bör således
vara rättesnöret för bankens operation. Men då ju
hufvudafsigten med kreditivet och dess begagnande
är att möta efterrågan af silver, så är det dertill nö-
digt, att bankens pris på sina vex!ar bålles något un-
der den kurs-point, vid hvilket det för tillfället vore
mera uträkning att sända silfver än vexlar; och lika-
ledes torde vara nödigt att bankens vexlar äro ställ-
da på så kort sigt, som omständigheterna fordra. När
då banken, i mån af vexelbehofvet, håler börsen till-
handa sina trattor, till ett pris, som icke medgif-
ver vinst af silfversxport, så värnar den om sin me-
talliska kassa, och behöfver icke minska landets sc-
delstock ; ty det är klart att de seclar banken får
för sina vexlar, kunna i diskontväg åter utsläppas
i rörelsen, hvilket deremot icke kan ske, om sedlar-
ne invexlas emot bankens silfver, så vida den be-
stämda proportionen emellan båda skall iakttagas:
Delta är den väsentliga skillnaden emellan vexelbe-
hofvets fylland genom utvexling af bankens silfver
eller genom utställande af dess vexlar.
Men antingen nu banken trasserar vexlar på sitt
kreditif eller derpå lyfter metallisk valuta, så sätter
den sig derigenom i skuld hos den främmande ban-
kieren, och denna skuld måste naturligtvis betalas.
Detta sker på tvenne sätt, antingen med klingande
valuta eller medelst remiss af vexlar. Att skicka den
förstvämnda torde svårligen komma i fråga såsom ban-
kens egen operation; utan lärer väl banken, för åter-
betalning af de å kreditivet lyftade summor, i sista
rummet komma att köpa wexlar, för att dermed be-
täcka sina trattor. Det ligger i sakens natur, att
banken till dessa uppköp bör begagna sådana tider
då en ymnigare vexeltillgång på börsen sänker kursen
och de böra göras med den måtta och urskiljning
att kursen icke derigenom otillbörligen drifves upp
hvilket allt en sakkunnig och uppmärksam bankosty
relse nogsamt vet att bedöma. En permanent un
derbalance i vår handel med utlandet, hvarigenon
verklig vexelbrist skulle är ifrån år uppstå, och sil!
ver behöfva utföras för att saldera balancen, är ick
tänkbar, och vederlägges af alla länders och äfven vå
egen erfarenhet. Banken uppträder derföre med si
credit och sina resurcer blott såsom medlare emella
de vexlande perioderne af knappare och ympigar
vexeltillgång och hindrar derigenom kursens otillbör
liga försämring under den förra, och för hastiga för
bättring under den sednare, samt bidrager följakt!
gen till dess sladga. Vi hafva i det föregående söt
visa, att ingen annan sådan medlande mant vå!
samhälle finnes, och det synes derföre vara både Bar
kens pligt och sanna intresse alt framstå såsom sc
fONa detta sätt hafva vi tänkt oss, att Banken bor
göra sin credit gällande, och det icke blott vid e
eller annat utomordentligt tillfälle, utan genom for
farande operationer i samma riktning, hvilket uta
tvifvel skulle bafva ett helsosamt inflytande på vär!
kurs- och vexel-affärer med utlandet. — Berken b
höfver derföre ingalunda slå under sig alla vexel-aff
rer, och skulle i alla fall icke kunna det, äfven 0!
den opererade med större creditiv, än den nu äge
men den skulle g-nom sin credit neutralisera oläger
heterna af de flucstuationer, som vär vexelkurs nu :
underkastad, och som troligen äro utan exempelin
got annat land. oo
Meningen är naturligtvis ingalunda att ständigt s
ka fasthålla vexelkursen vid en och samma punk
hvilket förmodligen aldrig och ingenstädes äger ru
men detta är också något helt annat, än att geno
lämpliga operationer hindra den ifrån att flera gång
om året variera 3 å 4 ?, upp och ned; såsom vio
nog sett händelsen va hos oss, äfven efler realis
2 Qådane hvällaningar uti covjuncturerna kun!