emot på det tydligaste visar, huru föga Wärtem-
bergs grundlag har att betyda, är frågan om tryck-
friheten. 28 G säger: Pressens frihet och bok-
handelns skola ega rum i deras fulla viddp, och
i sjelfva verket hade Wärtemberg till och med
sedan 4847 varit i åtnjutande af tryckfrihet. Det
oaktadt hafva vi nu censur. Jag vill icke inlåta
mig i tvisten derom, huruvida tyska förbundet
(det vill alltså säga de tyska furstarne) kunna, ef-
ter godtycke, skjuta bresche på de serskilda sta-
ternas konstitutioner, fastän detta bestrides af al-
la sjelfständiga publicister; jag vill blott låta föl-
jande factum tala. Den 20 September 1849 läto
de tyska furstarne, genom sina sändebud, fatta de
beryktade Bestuten i Carlsbad;, genom hvilka
bland annat äfven censuren blef införd öfver hela
Tyskland. Dessa beslut fattades enhälligt, och
serskildt hade äfven Wöärtembergska sändebudet
fått föreskrift att biträda dem. Men fem dagar
derefter besvor konungen högtidligt den wärtem-
bergska grundlagen, hvilken, såsom ofvanföre blif-
vit visadt, garanterade tryckfriheten. Ytterligare
hafva de, l:kaledes under Wärtembergs medver-
kan, fattade förbundsförsamlingens beslut af 41832
och 4834 skjutit sådana brescher i wärtemberg-
ska grundlagen, att den i alla förståndiga och med
sakförbållanderna bekanta mäns ögon icke mera
anses såsom en borg för friheten, utan blott än-
nu såsom en äreport för konungen, den servilis-
men med sin hycklade fosterlandskärlek jemt putsar
upp och utsirar. Jag kunde vppräkna ännu en
lång följd af facta: hurusom den wirtembergska
regeringen, framför alla andra, yrkade på upphäf-
vandet af den tryckfrihet, som storhertigen af Baden
år 4832 infört i sitt land: huruledes hon afsatte den
berömde skalden Uhland, som tillhörde oppositionen,
från dess professorstjenst vid universitetet i Täbin-
gen, emedan han icke ville afsäga sig sin plats i kam-
maren: buruledes korruptions- och skräckmedel va-
rit använda emot oppositionen; men jag fruktar att
alltför mycket taga er sktade tidning i anspråk
för mitt lilla fåderneslands intressen. Också har
jag endast af det skälet tillåtit mig falla besvär-
lig med denna skrifvelse. emedan stillaståendets
män så gerna oeh så ofta afspisa fordran på fasta
garantier för folkens rättigheter med hänvisningen
på välsignelsen af en ppatriarkalisk styrelse, och
i detta afseende i Tyskland företrädesvis peka på
Wärtemberg. Just i Wärtemberg finnes en gan-
ska bestämd opposition, som förfäktar precist sam-
ma politiska grundsatser, som de, till hvilka Af-
tonbladet bekänner sig. Om också det wärtem-
bergska landtbruket har all orsak att vara belå-
tet med regeringen, så äro dock boskapsskötsel
ech politik så olika saker, att man kan prisa den
ena och likväl ogilla den andra. Sälunda visar
sig det öfverdriivet stora beröm och pris, som
bestås konungen i Wärtemberg, dels såsom en
bekräftelse af den gamla satsen: Praesenlia mi-
nuit famama, dels såsom en sorglig bekräftelse
på huru illa det står till i andra tyska stater, då
Wärtemberg kan åberopas såsom mönster.
För öfrigt tillåter jag mig vid detta tillfälle,
att försäkra alla Svenskar, som hylla de liberala
politiska åsigterna, att deras strid för reformens
sak redan af det skälet väcker lifligt deltagande
108 Oss Tyskar, att lika tänkesätt i afseende på
Ryssland lifvar Svenskar och Tyskar, och att wi
sanska väl inse huru vigtigt det är, att Rysslands!
nflytande stäckes i vårt grannskap; isynnerhet
mm, i dess ställe, trädde ett fritt och förbrödradt
Skandinavien. Måitte svenska folket nu för vår
olitiska frihet blifva, hvad det för tvenne årbua-
Iraden sedan, under den store Gustaf II Adolf,
var för vår religiösa frihet: en stark och trogen vän.
Wärtemberg. En Schwabare. I