som använde skänken till befråmjandet af sina ne
driga planer! — O nej! bättre är det då nu.
Den åldrige satt en stund liksom skakad af den
andres tal.
Behåll er tanke,, sade han slutligen, jag be-
båller min! — Himlen skall styra allt till det
bästa. — Men någon kommer.n
Det är mamsell Hedvig! Jag känner igen hen-
nes gång, ropade Berg hältigt och ryckte en me-
tallstake med ett brinnande ljus från bordet och
ilade mot den ankommande.
Smiåleende skådade Holmer efter den unge
mannen,
Omkring ett halft år derefter, en Aprilqväll,
rullade genom Stockholms gator diligensen från
Upsala. Vid Kastenhoff stannade densamme och
den ena passageraren efter den andra steg ut.
Ibland de resande sågs en ung, vacker man med
knollriga lockar. — Det var vår gamla vän, nu
mera filosofie magistern, Erik Berg.
Sedan han fått sin koffert och sin nattsäck
packade på en bärares starka skuldror, begat han
sig ut att uppleta ett logis, hvilket han snart
fann. Efter en stunds hvila och diverse putts-
ning, begaf han sig ut.
Det var en herrlig afton och gatorne hvimlade a!
tusentals fotgångare. Grubblande gick Berg framåt.
Det är nu sex månader sedan jag såg hennev,
talade han tankfullt med sig sjelf; sex månader!
— På denna tid förgäter man mycket. Nåväl!
i morgon skall jag veta, Om jag är älskad eller
ej. Men hvarför då? Bittre att redan i qvållp..:
Och med hastiga steg skyndade han vesterlång-
gatan framåt, öfver jerntorget och slussen, och