hvem af oss som har rätt. Om ett år är den
stora dagen inne för mig, vi få då sel — Jag
har lidit mycket, fortfor han, min maka bort-
rycktes ifrån mig, min dotter föll äfven ett rof
för härjaren; men jag har aldrig knotat deröfver,
ty jag vet, att Gud utvalt mig att sprida mycket
sodt på denna jord! — Ja, ja, min far! och han
blickade svärmiskt omkring sig, ditt testamente
skall jag ärligt förvaltan...
Och ni, afbröt den unge mannen, ni har väl
sjelf sysselsatt er med alchymien?,
pIcke praktiskt,, sade den gamle. v,Endast nå-
gon gång har jag egnat min tid till genomläsnin-
gen af de bästa arbeten i denna vetenskap.,
Besynpnerligt!,
Hvarföre? Jag är ju redan säker på min sak
att forska vidare, det vore att fresta Gud!
Men om ni skulle lyckas, säg mig hvad men:
niskoslärtet vunne deraf?
Hvilken frågal, svarade Holmer. Jorden skul:
le ej mer vara ett hem för qval och nöd; gul
det, som der uträttar allt, blef icke vissa indivi
der förbehållet, under det att andra försmäkta
uselhet.n
Ni misstar er, sade Berg hastigt. Förbållan
det blefve blott värre än det nu är. Kunde hva
och en göra denna metall, upphörde ju densam:-
mas värde, som mynt betraktad. Behölle ni å-
ter bemligheten, så gjorde ni er derigenom till er
jordisk gud. Säkert skulle ni uträtta mycke!
godt, men säkerligen mera ondt; ty menniska äl
menniska, och således lätt bedragen. Och efte:
er död, då konsten kommit i annans hand, är n
säker på att eder efterträdare skulle vara värdig
ert förtroende? Antag att det vore en niding