UCFPFULL DIINO, HURU TULL GleBBEY MEIY AMälDbTaly SVIN lagen stadgar uti 40 Kap. 4 S jemfördt med 60 Kap 48 Missgerniogsbalken, eller, i annat fall, såsom den der af argt uppsåt utsprider falska rykten, de der å heder och ara gå, vidkännas ansvar efter sistnämnde Kap. 4 , samt de:jemte åläggas att ersätta mig ådbringade rättegångsutgifter. Öppen talan i målet förbehålles, och skall jag icke underlåta att, den dag målet förekommer, inställa behöfliga vittuen. Wessmanstorp den 10:de December 1842. P. J. Akerholm. Härå argaf Tit. Eogdahl följande svaromål: Af mine Nattvardsbarns undervisning förhindrad ätt personligen mig infinna, torde det tillåtas mig skriftligen genmäla herr. P. J. Åkerholms den. 10:de sistlidne December emot mig utverkade stämning. Jag vidgår otvunget, att jag, under loppet af sistlidne Oktober månad, åtskilliga gånger i både större och mindre samqväm öppet påstått, det Åkerholm såsom förmyndare förfarit orättfärdigt mot sina mostrar, Mamsellerne Ulrika Lovisa och Johanna Fredrika Offen, samt att han från dem olofligen tillgripit eller stulit en ko. Nägra vittnen, för att öfverbevisa mig om detta påstående, äro således icke, såsom Akerholm förmenat, behöfliga. Mitt omdöme om Åkerholms förhållande i allmänhet såsom förmyndare för sina mostrar lärer mer än tillräckligen rättfärdigas i det mål, rörande hans förmyndare-redogörelse, som i morgon inför Häradsrätten förekommer. Hvad angår mitt påstående om stölden af kon, får jag härmedelst uppgifva så väl de skäl och anledningar, jag dertill haft, som ock den mening, hvaruti det blifvit yttradt. Efter Överjägmästaren herr S. Fr. Offen, som den Q5:te Decimber 1836 afled, ärfde dess trenne systrar, nemligen Åkerholms moder och de 2:ne äfven nämnde Mamsellerns Offen, bland anvat 40 st. kor, af hvilka Åkerho!m ägde att såsom Arrendator af ärfvingarnes fastighet X4 41!, mantal Tostarp under arrendetiden nyttja 8, som vid arrendets emottagande, bestämdt specificerades och värderade till honom öfverlerinades. — De återstående 2:ne ålåg det tonom, enligt arrendekantrakt, att åt arfvingarne, viateroch sommarföda. I dessa tvenne kor hade säledes de begge Mamsellerna Offen såväl ägande som nyttjanderätt till 4:; tillsamman, följa tligen ostridigt uteslutande rätt tilldea ena af dessa kor. En af dem, grå till färgen, som Mamsell Fredrika Offen alltsedan dess broders, Ofverjägmästarens död, ensamb begagnat och ansågs uteslutande tillhöra henne, befanns sistlidae höst alldeles oduglig sisom mjölkko, hvarföre bemälde Mamsell, i samråd med syster Ulrika, beslöt slagta densamma, till deras gemensamma nytta, och i stället anskaffa ep annan, sedan de räntemedel, Åkerbolm borde till dem erlägga för deras kontanta ariskapital, hunnit inflyta. Men då den till Lovs slagtande utsatta dagen inträffade, befanns densamma under föregående natten hafvå ur fabuset vid Tostarp försvunnit. Hos mig begärdes då, att jag skule ombesörja, det den stulna kon och tjulven blefvo genom allmän Kungörelse efterlysta. Jag afoöjde dock detta, i förmodan, att kreaturet sjoil slitit sig löst och utkommit, ,samt möjligen snart vore att återfinna. Ty att herr Akerholm, som på en gäng Mamsellerna Offens arrendator, systerson, förmyuadare och presumtive arvinge, skulle ansett med sin ömtåliga heder och ära förenligt, att, dem ovetande, hemligen låta borttaga och till sig föra meranämnde ko, derom kunde jag då icke göra mig föreställning. : Hvad som bordt vara omöjligt befanns likväl snart verkligt; den olofligen och hemligen til:gripna, och det vill på gammal ärlig Svenska säga: den stulna kon, befanns snart i berörde arrendators, Systersons, förmyndar:s och presumtive arfvinges våld, samt blef, till yttermera visso, på allmän auktion på Tostarp d. ö:te sistidne November försåld såsom hans enskilda tillhörighet, och af Mamsell Fr. Oifen inropad för 14 Rdr 32 sk. banko. Till bestyrkande af den sednare omständigheten meddelas en af auktionsförättarn, Kronolänsmannen Collin, egenbändigt skrifven, mig meddelad, afskrift af auktionsprotokollerna ä Tostarp nämde dag, hvars riktighet Collin, såsom vid Tinget uppvaktande, är i tillfålle att, om så påordras, styrka. Till den Mamsellerne Offen hemligen fråntagna kon hade Hr Åkterbolm säledes ingen ägarde rätt, ty den tillhörde Utfenska Sterbhuset; ingen nyttjande rätt, ty den var inbegripen bland de ätta inventariekorna han såsom arrendator -af sterbhusdelägarnes fastighet ägde begagna; icke ens någon dispositionsrätt såsom förmyndare, alidenstucd 22 Kop. 4 S Arfdabalken utvisar, att Jösegendom, söm omyndig sjelf behö ver, ieke må föryttras. Mamselierne Offeu behöfde den ifrågåvarande kon, dels för sitt lifsuppehälle, dels för att genom hennes födande utbekomma en från Åkerholm betiogad arrende-rättighet af deras fastighet. Knappast lärer det -kunna: lagligen medgifvas Akerholm att i egenskap af förmyndare få afhända dem deras ko, för att undgå att i egenskap af arrendator jöda densamma. Sådana äro de skäl och anledningar jag haft att tillvita Åkerholm stölden af en ko. Jag ötverlemnar ät andra att bedöma, huruvida Åkerholm, på grund af hyad jag aniört, må anses i juridisk mening hafva begått en slöld. Sjelf har jag aldrig tillvitat honom något sådaut, och anser mig fullt befogad, att såsom den enda behöriga tolken af mina egna ord, protestera emot en sådan tydning af det päståendet, Åkerholm åtalat. Skulle, det oaktadt: Häradsrätten taga detta påstående så, som hade jag dermed tillvitat kerho!ni ea stöld i borgerlig mening, så återkallar jag detsamma och vill, i sådan händelse, icke ingå i någon bevisving, Jag har endast och allenast såsom religionsiärare, d. Vv. s. från min ståndpunkt betraktat Åkerholms förfarande mot sina myadlingar, och bedömt detsamma efter religionens och moralens heliga lag, huru mycket okrisuigt och hedniskt än må uppenbara sig ilefvernet hos vår tids menniskor; ännu är dock kristendomen Sveiiges statsreligion, och så länge densamma änuu icke biiv:t upphäfven, må det väl tillåtas en Christi tjenare alt på sina åhörare tillämpa sin mästares lära, tillåtas hocom säga och lära dem, att man kan bryta t. ex. emot 5, 6 och 7 budet af Herrans -heliga lag och vara deriör sträff skyldig, utan att ändå efter borgerlig lag dömas skyldig till dråp, horsbrott eller stöld. Mig tillkommer det såsom prest att lära, Åkerholm såsom kristen att åtminstone veta, att dan sam emam fäörtnorr hans heraninna. han