UCFPFULL DIINO, HURU TULL GleBBEY MEIY AMälDbTaly SVIN
lagen stadgar uti 40 Kap. 4 S jemfördt med 60 Kap
48 Missgerniogsbalken, eller, i annat fall, såsom den
der af argt uppsåt utsprider falska rykten, de der å
heder och ara gå, vidkännas ansvar efter sistnämnde
Kap. 4 , samt de:jemte åläggas att ersätta mig åd-
bringade rättegångsutgifter.
Öppen talan i målet förbehålles, och skall jag icke
underlåta att, den dag målet förekommer, inställa be-
höfliga vittuen.
Wessmanstorp den 10:de December 1842.
P. J. Akerholm.
Härå argaf Tit. Eogdahl följande svaromål:
Af mine Nattvardsbarns undervisning förhindrad
ätt personligen mig infinna, torde det tillåtas mig
skriftligen genmäla herr. P. J. Åkerholms den. 10:de
sistlidne December emot mig utverkade stämning.
Jag vidgår otvunget, att jag, under loppet af sist-
lidne Oktober månad, åtskilliga gånger i både större
och mindre samqväm öppet påstått, det Åkerholm så-
som förmyndare förfarit orättfärdigt mot sina mostrar,
Mamsellerne Ulrika Lovisa och Johanna Fredrika Of-
fen, samt att han från dem olofligen tillgripit eller
stulit en ko. Nägra vittnen, för att öfverbevisa mig
om detta påstående, äro således icke, såsom Akerholm
förmenat, behöfliga.
Mitt omdöme om Åkerholms förhållande i allmän-
het såsom förmyndare för sina mostrar lärer mer än
tillräckligen rättfärdigas i det mål, rörande hans för-
myndare-redogörelse, som i morgon inför Häradsrätten
förekommer.
Hvad angår mitt påstående om stölden af kon, får
jag härmedelst uppgifva så väl de skäl och anlednin-
gar, jag dertill haft, som ock den mening, hvaruti det
blifvit yttradt.
Efter Överjägmästaren herr S. Fr. Offen, som den
Q5:te Decimber 1836 afled, ärfde dess trenne systrar,
nemligen Åkerholms moder och de 2:ne äfven nämnde
Mamsellerns Offen, bland anvat 40 st. kor, af hvilka
Åkerho!m ägde att såsom Arrendator af ärfvingarnes
fastighet X4 41!, mantal Tostarp under arrendetiden
nyttja 8, som vid arrendets emottagande, bestämdt spe-
cificerades och värderade till honom öfverlerinades. —
De återstående 2:ne ålåg det tonom, enligt arrende-
kantrakt, att åt arfvingarne, viater- och sommarföda.
I dessa tvenne kor hade säledes de begge Mamsellerna
Offen såväl ägande som nyttjanderätt till 4:; tillsam-
man, följa tligen ostridigt uteslutande rätt tilldea ena
af dessa kor. En af dem, grå till färgen, som Mam-
sell Fredrika Offen alltsedan dess broders, Ofverjäg-
mästarens död, ensamb begagnat och ansågs uteslu-
tande tillhöra henne, befanns sistlidae höst alldeles
oduglig sisom mjölkko, hvarföre bemälde Mamsell, i
samråd med syster Ulrika, beslöt slagta densamma, till
deras gemensamma nytta, och i stället anskaffa ep
annan, sedan de räntemedel, Åkerbolm borde till dem
erlägga för deras kontanta ariskapital, hunnit inflyta.
Men då den till Lovs slagtande utsatta dagen inträf-
fade, befanns densamma under föregående natten haf-
vå ur fabuset vid Tostarp försvunnit. Hos mig be-
gärdes då, att jag skule ombesörja, det den stulna
kon och tjulven blefvo genom allmän Kungörelse efter-
lysta. Jag afoöjde dock detta, i förmodan, att krea-
turet sjoil slitit sig löst och utkommit, ,samt möjligen
snart vore att återfinna. Ty att herr Akerholm, som
på en gäng Mamsellerna Offens arrendator, systerson,
förmyuadare och presumtive arvinge, skulle ansett med
sin ömtåliga heder och ära förenligt, att, dem ove-
tande, hemligen låta borttaga och till sig föra mera-
nämnde ko, derom kunde jag då icke göra mig före-
ställning. :
Hvad som bordt vara omöjligt befanns likväl snart
verkligt; den olofligen och hemligen til:gripna, och
det vill på gammal ärlig Svenska säga: den stulna
kon, befanns snart i berörde arrendators, Systersons,
förmyndar:s och presumtive arfvinges våld, samt blef,
till yttermera visso, på allmän auktion på Tostarp d.
ö:te sistidne November försåld såsom hans enskilda
tillhörighet, och af Mamsell Fr. Oifen inropad för 14
Rdr 32 sk. banko. Till bestyrkande af den sednare
omständigheten meddelas en af auktionsförättarn, Kro-
nolänsmannen Collin, egenbändigt skrifven, mig med-
delad, afskrift af auktionsprotokollerna ä Tostarp nämde
dag, hvars riktighet Collin, såsom vid Tinget uppvak-
tande, är i tillfålle att, om så påordras, styrka.
Till den Mamsellerne Offen hemligen fråntagna kon
hade Hr Åkterbolm säledes ingen ägarde rätt, ty den
tillhörde Utfenska Sterbhuset; ingen nyttjande rätt,
ty den var inbegripen bland de ätta inventariekorna
han såsom arrendator -af sterbhusdelägarnes fastighet
ägde begagna; icke ens någon dispositionsrätt såsom
förmyndare, alidenstucd 22 Kop. 4 S Arfdabalken
utvisar, att Jösegendom, söm omyndig sjelf behö ver,
ieke må föryttras. Mamselierne Offeu behöfde den i-
frågåvarande kon, dels för sitt lifsuppehälle, dels för
att genom hennes födande utbekomma en från Åker-
holm betiogad arrende-rättighet af deras fastighet.
Knappast lärer det -kunna: lagligen medgifvas Aker-
holm att i egenskap af förmyndare få afhända dem
deras ko, för att undgå att i egenskap af arrendator
jöda densamma.
Sådana äro de skäl och anledningar jag haft att
tillvita Åkerholm stölden af en ko. Jag ötverlemnar
ät andra att bedöma, huruvida Åkerholm, på grund
af hyad jag aniört, må anses i juridisk mening hafva
begått en slöld. Sjelf har jag aldrig tillvitat honom
något sådaut, och anser mig fullt befogad, att såsom
den enda behöriga tolken af mina egna ord, prote-
stera emot en sådan tydning af det päståendet, Åker-
holm åtalat. Skulle, det oaktadt: Häradsrätten taga
detta påstående så, som hade jag dermed tillvitat
kerho!ni ea stöld i borgerlig mening, så återkallar
jag detsamma och vill, i sådan händelse, icke ingå i
någon bevisving, Jag har endast och allenast såsom
religionsiärare, d. Vv. s. från min ståndpunkt betrak-
tat Åkerholms förfarande mot sina myadlingar, och
bedömt detsamma efter religionens och moralens heliga
lag, huru mycket okrisuigt och hedniskt än må uppenba-
ra sig ilefvernet hos vår tids menniskor; ännu är dock
kristendomen Sveiiges statsreligion, och så länge den-
samma änuu icke biiv:t upphäfven, må det väl tillåtas en
Christi tjenare alt på sina åhörare tillämpa sin mästa-
res lära, tillåtas hocom säga och lära dem, att man
kan bryta t. ex. emot 5, 6 och 7 budet af Herrans
-heliga lag och vara deriör sträff skyldig, utan att
ändå efter borgerlig lag dömas skyldig till dråp, hors-
brott eller stöld. Mig tillkommer det såsom prest
att lära, Åkerholm såsom kristen att åtminstone veta,
att dan sam emam fäörtnorr hans heraninna. han