— Den store olärden, som i den Konstitutionelle åter plagit emot Sverige,, lärer nu ansett sig hafva så till vida ordnat banken, löst pronlemet för lagstiftningen rörande näringsfrihelen, ch framförallt pluggat förnuft i dessa kreditlavarM, samt vunnit så fast fot i slottets antichambre, att, han kan våga ett afgörande steg i sitt javoritbestyr, Listeriet och tullväsendet. Det förjudes nemligen, att ban hos alla, som täcks höra honom, insinuerar en petition till Reg. angående föränguing af-den traktat med Ryssland, som medgifver införsel mot nedsatt tull af vissa finska landtmannaprodukterochsom med innevarande år bör gå till ända. Ständerne hafva vid två riksdagar begärt, att denna traktat ej måtte förnyas, och specielt vid sista r;ksdagen, att landtmannavaror icke måtte införas mot lägre tull, än den i taxan allmänneligen bestämda. Men vår argusiske notabilitet, så mån att alltid och i allting skifta färg, har tyckt, att det nu kunde vara på tid, att göra detsamma j tulifrågan och ifrån ifrandet för förbud och höga tullar, öfverså till motsatsen, för elt visst intresse skull. Han kommer derföre nu att göra sig grön, grön hos Ryssarne, som utan tvifvel med välbehag skola se honom bära deras fårg, och orön hos vissa fabrikanter, som trojatt de genom finska tulltrasslet få bättre pris på smör :och ved. Slutligen tår hen härigenom ett tillfille att inför sina principaler ådagalägga sin uppriktiga fiendskap till landtmannaintresset, hvilket naturligtvis måiste betrakta de åt ryska handeln medgifna förmår ner som en förargelse. Vi önska honom upprik