— Den store olärden, som i den Konstitutio-
nelle åter plagit emot Sverige,, lärer nu ansett
sig hafva så till vida ordnat banken, löst pro-
nlemet för lagstiftningen rörande näringsfrihelen,
ch framförallt pluggat förnuft i dessa kreditla-
varM, samt vunnit så fast fot i slottets anticham-
bre, att, han kan våga ett afgörande steg i sitt
javoritbestyr, Listeriet och tullväsendet. Det för-
judes nemligen, att ban hos alla, som täcks höra
honom, insinuerar en petition till Reg. angående för-
änguing af-den traktat med Ryssland, som medgifver
införsel mot nedsatt tull af vissa finska landtmanna-
produkterochsom med innevarande år bör gå till än-
da. Ständerne hafva vid två riksdagar begärt, att
denna traktat ej måtte förnyas, och specielt vid
sista r;ksdagen, att landtmannavaror icke måtte
införas mot lägre tull, än den i taxan allmänne-
ligen bestämda. Men vår argusiske notabilitet, så
mån att alltid och i allting skifta färg, har tyckt,
att det nu kunde vara på tid, att göra detsamma
j tulifrågan och ifrån ifrandet för förbud och hö-
ga tullar, öfverså till motsatsen, för elt visst in-
tresse skull. Han kommer derföre nu att göra
sig grön, grön hos Ryssarne, som utan tvifvel
med välbehag skola se honom bära deras fårg, och
orön hos vissa fabrikanter, som trojatt de genom fin-
ska tulltrasslet få bättre pris på smör :och ved.
Slutligen tår hen härigenom ett tillfille att inför
sina principaler ådagalägga sin uppriktiga fiendskap
till landtmannaintresset, hvilket naturligtvis måi-
ste betrakta de åt ryska handeln medgifna förmår
ner som en förargelse. Vi önska honom upprik-