från bans tronbestigande kunna räkna er ny era, åtminstone för Norge, och som man hoppas, äfven för Sverige. De ord, med hvilka på den aflidne Konunzens födelsedag kamarilla-adepten Nerman beledsagade en skål för Oscar pille facietr, tyckas nu i alldeles motsalt mening blifva betydelsefulla. Förul kunde vi verkligen med den bekante Novalis sjunga: När skall val bladet sig vända, och det gamlas rike ta ända?, — ty det var icke mycket att undra på, att den gråbårige Konungen var tillgifven den generation, som stod honom närmast, och pieteten — alla andra afseenden oberäknade — förbjöd äfven medborgarne klaga alltför högt öfver något, som rörde Konungen mer än närmaste föremålet för klagan. Nu är detlikväl något belt annat; nu då med Oscar en generation i dess mannsekräft kommer till styret, nu väller det att bortkasta all skuggrädsla; och roed Jem beslutsamhet, hvarmed vår Konung redan de första dagarne af sin tronbestigning vågat utsätta sig för de orättvisa eller ensidiga eller fastmer fördomsfulla åsigter af våra unionella förhållanden från svenskarnes sida, måste ovilkorligen uppväcka de glädjefutlaste förhoppningar hos oss och visseriigen hos alla patriotiskt sinnade, samt äfven bos de svenskar, som tänka rätt öfver hvad som verkligen göres behof af. Redan nu talar man ora uppfyllandet af våra långvariga förväntningar, beträffande flaggan, hvars svenska, endast svenska emblemer, så linge hånat våra heligaste känslor. Visserligen är detta ännu blott ett rykte, hvilket tyvärr, såsom man här raed temlig visshet berättar, genom en endast bos oss möjlig eller icke exempellös ivdiskretion af en i Stockbolm anställd hög iman, utkommit till allmänhetens kunskap; men någon sanning måste likväl ligga deri, och vi hoppas blott att denna indiskretion icke måtte skada sakeh eller åtminstone väcka temporära förbinder. Utaf ållt detta finner man, såsom vi redaän ofvan hafva antydt, att vår Konung törs våga och uti detta ord ligger allt, deruti ligger det gamla systernets fall och början till ett nytt. Det skulle vara en tillgjordhet att neka, att vi, nästan lika ifrigt som svenskarna, bland andra reformer äfven hoppas på en purifikation, en föryngring, så till sägandes, af ministeren och dertill icke blott en total utgallring af all oduglighet, utan äfven en paralysering af olämpligt och oskickligt ingripande rastlöshet; vi bafva helt nyligeni gjort för intim bekantskap med hezgedera. Ännu är denna sak för ny, att kunna bli ett allmänt samtalsämne, men det kommer icke att dröja så länge, innan man får böra rätta och sanna meningea om individerna. Till de förut meddelade underrättelserne om Konungens bemödanden att i Europas ögon Jåta Norge intaga sin rätta ställning, kunna vi äfven bifoga, att nu för första gången norrmän blifvit använda vid beskickningar; blend de utomordentliga sändebud, hvilka skulle tillkännagifva Carl Johans död, äro nemligen tvenne norrmän, general Wedel, som blifvit skickad till Ryssland, och general-löjtnant Mansback till Berlin — —. NER —