gilva sig tillkänna ; ty det är endast på detta sätt re I gering och. ständer sättas i tillfälle att kunna afgöre frågan i enlighet med nationens verkliga Önskningar I Vi hafva vidare sökt utveckla, huru det således utgöi licke allenast en obestridlig rättighet utan en ovilkor -1 118 skyldighet för hvar och en medborgare, som är den ställning antingen, såsom redan valberättigad, at I med sin röst vid de stundande valen, medelbarligen JT deltaga i och inverka på utgången af frågan, elle att vara utesluten från sådana val, men genom det Inga förslaget berättigad att deri deltaga — huruledes I säga vi, det för kvar och en utgör en både moralist och juridisk skyldighet att reda, stadga och på et eller annat Sätt uttala sin tanka härom. Vi lofvade slutligen att med bänseende härtill göra en framställ ; ning af serskild beskaffenhet, det vi äfven fullgöra I då vi nu här framföra följsnde: Inbjudning. Under tecknad inbjuder härmedelst alla och en hvar, son lintressera sig för Represertations-frågan, till en of I fentlig föreläsning — eller som man heldre skull Tlönska få benämna det — ett offentligt samtal, röran: I de detta ämne, i Hr Grubes öfra salong nästkom I mande Tisdag den 46 dennes kl. 4 e. m. Må man icke missförstå eller gifva en oriktig färg låt beskaffenheten af denna inbjudning, det en ock Janonan möjligen skulle vara färdig till, derföre att der kommer från undertecknad. Här är lika litet fråge J om någon professor, som erbjuder sig hålla föreläs I ningar i ett ämne, det han tror sig hafva djupare linträngt i, än alla andra, som här är fråga om nå I gon rabulistisk eller oppositionel opinionsyttring. Här är endast fråga om att, synnerligast för den störrt mängd, som icke har tillfalle att sjelfve läsa allt hvad på andra håll under ten-längre följd af år blifvit taladt och skrifvet, utveckla beskaffenheten af den för hela landet i närvarande ögonblick vigtigaste anvgelägenhet, och på hvad ståndpunkt denna angelägenhet nu befinner sig. Må sedermera hvar och cen sjel döma, och stadga sin öfvertygelse; och må sedan en gång det gamla eller Nya segra, tnå det blott segra i öfverensstämmelse med folkets verkliga och allmänna opinion. Undertecknad har anledning hoppas, att vid detta sammanträde äfven andra personer skola med några ord söka understödja hans enda bemödande, det att gifva en klar framställnipg om frågans beskaffenhet. Utgifvaren af Najaden.n Det vore önskeligt att öfverallt personer funnes med vilja och förmåga alt följa det föredöme utgifvoren af Nzjaden sålunda gifvit, så visst som den goda saken ingenting bättre begär, än en opartisk framställning och en lugn. diskussion. På många :ställen kan man visst icke vänta alt finna män, som så länge ochnoga följt denna fråga, som utgifvaren af en tidning, Men öfverallt finnas dock de, som åtminstone kunna: föreläsa det nya representations-förslaget och uppfatta dess hufvudpunakter, och dermed vore redan mycket vunnet; ty jemförelserna med det gamla infinna sig sjelfmant. — Den störa publiken har utan tvifvel skäl att tycka, att det redan är nog skrilfvet om Wäderbrunn, ja, till och med nästan för mycket. Saken har likväl ett allmänt intresse derföre, egentligen i följd af tvistens -upprinnelse. För någon tid sedan förekom härom en häftig skriftvexling i Dagligt Allehanda, hwvari Landtbruksakademiens nuvarande Sekreterare, Hr Nathorst, bittert anfölls, och Hr Nathorst på sin sida sparade ingalunda. sina motståndare. Aftonbladet vidrörde då icke denna strid; men några få ord derom torde nu vara på sitt ställe. Hr Nathorsts motståndare synas oss hafva mycket orätt deruti, att de i detta mål inblandat personligheter, som icke köra det ringaste till saken. Hr Nathorst deremot har, efter vår öfvertygelse, icke mindre orält uti, att söka försvara den Regeringsåtgärd, hvarigenom Waäderbrunns institut förrycktes från det af testator, som skänkte fonden dertill, påtagligen åsyftade ändamålet, att bilda en slöjdskola för allmogen, till en anstalt, hvaraf allmogen nu kan draga ringa fördel eller ingen omedelbar nytta. Såsom litteratör och Sekreterare i Landtbruks-akademien kan väl deremot ingen frånkänna Hr Nathorst förtjensten af både nit för sin sak och stora kunskaper. Vi hafve ansett denna inledning böra föregå nedanstående insända skrift, hvars införande vi ej velat förvägra, emedan den helt och hållet angår sak, under förklarande, att bladet äfven står öppet för det genmäle, också i sak, hvartill institutets förestårdare kan finna sig befogad: OM WÄDERBRUNN. Vid Landtbruks-akademiens sammankomst den 44 sistl. Oktober lära mina uppgifter, om tilldragelserna och tillståndet vid Wäderbrunn den 43 September förlidne år, blifvit af dess Direktör i mer eller mindre mån bestridda. — Jag anser mig derföre skyldig att meddela allmänheten följande upplysningar, hvilka med liflig ed skola bestyrkas, om och när så påfordras. -4:o0 Den Amerikanska yxans seger öfver den Svenska, som bestod uti ett hugg, föranleddes deraf, att Svenska yxan begagnades på ett hårdare träd och af en person, som till kroppsbyggnad och styrka var mycket underlägsen sin medtäflare. Härtill kom äfven att den svagare personen i början ansträngde sina krafter så, att de småningom aftogo och utvisade tröttnad. Jag och mina närvarande ståndsbröder, som från barndomen lärt att handtera yxa, insågo genast det understuckna spelet och den Svenska yxans omisskänneliga företräde framför dena Amerikanska, serdeles vid famnhuggning. 2:o Täflingen mellan såg och Svenska yxan ansåg jag vara utan allt ändamål, och hade ej tålamod att afbida utgången. För att bedöma den enas större användbarhet och företräde framför den andras vid skogsfällning, hade stockarne bort varit upprättstående; men ej, såsom nu var förhållandet, liggande på marken. Hvar och en torde finna att olika handlag erforåras, då man fäller ett träd från roten i. stående ställning med yxa, eller då man i liggande