gens stab uti armens rullor upptages under benämningen Konung Carl XIV Johans f. d. stab, med tur näst efter H, M, Konungens egen stab, samt att f, d; förste adjutanterne hos Carl XIV få bära sina uniformer oförändrade med namn Thiffern C. XIV J. å epåletterna: — Genom dylika generalordres är äfven förordnadt, att H. E. grefve Brahe tills vidare kommer alt föra generalbefälet i 4:de militärdistriktet. — Till ledamot för landtarmån i krigshofrätten har Regeringen utnämnt förste mejoren vid difregementets dragoner, öfversten D. L. Silfverstolpe. — De göromål i krigskollegium, som hittills varit förenade med generalfälttygmästarebefattningen, komma fortfarande att bestridas af öfverste öjtnanten i artilleriet D. W: Silfverstolpe. — De bataljoner af Södermanlands och Westmanlands regementer, som komma att göra mötet på Ladugårdsgärdet, skola der inrycka d. 45 Juni och derifrån uppbryta d. 5 Juli, och lifregementets dragonkorps regementsmöte förlängas från 44 till 47 dagar och räcka från och med d. 49 Juni till och med d. 3 Juli. — Exercistiden för Stockholms stads och läns samt Götheborgs och Bohus läns sjöbeväring är bestämd till 44 dagar, eller från d. 47 till och med d. 30 Juni. — Sekundlöjtnanten A. F. Petterssen har erhållit tre års tjenstledighet, för att träda i engelsk tjenst, med ett stipendium af 75 st. för förstå året, och för sekundlöjtnanten friberre J. O. Koskull är beviljad ett års förlängning, räknad från d. 30 nästkommande November, i dess permission, för att tjena i franska flottan. — —t — pSällskapet för nyttiga lögners utspridande, med hvilket Svenska Biet för en tid sedan sade sig hafva en närmare kännedom, synes nu för tiden vara ganska verksamt med sina tillverkningar så väl till export, som för inrikes förbrukning. Bland annat fiåne vi i ett bref från Stockholm uti Augsburger Allgemeine Zeitung af den 4 April en ganska uppbygglig historia härifrån. Efter en beskrifning om den allmänna och djupa sorg, Stockkolms invånare anoch ådagalagt efter högsts. Konungen heter det nemligen: Det enda undantaget från denna sorg gör den bekante Crusenstolpe, som, åtföljd af sin unga dotter, flere dagar efter Carl pJohans död spatserade omkring på gator och offentliga platser, han med röd halsduk, hon med röd hatt. I början utskrattades de, men snart förargade sig folket öfver deras oöförskämdhet, och förföljde dem ända in i deras bus, hvarpå de icke vidare hafva vågat visa sig offentligt på sådånt sätt. Det kan vara skäl att fästa uppmärksamhet på denna historia, egentligen derföre, att man redan för mer än 44 dagar sedan såg någonting dylikt, ehuru utsn namns utsättande, antydt i Svenska Biet, -och att detta rykte blifvit med så mycken: omsorg utspridt, att till och med många korrespondenter i landsorten frågat oss, huru dermed år beskaffadt. Sanna förhåHandet är, att ett rykte verkligen utkom ett par dagar efter Konungens död, att hr Crusenstolpe och bans dotter visat sig på nya bron så klädde, som här berättas och att snöbollsr blifvit kastade på dem. Att ett sådant rykte, sedan det en gång utkommit, snart skulle cirkulera öfver hela staden, var ganska naturligt. Hvar och en frågade sina bekanta: har ni hört det? är det sannt? det är ändå dumt att blottställa sig och de sina på det sättet o. s. v. Af denna anledning läto vi, för att få reda på saken, ett par dagar derefter fråga hr Crusenstolpe sjelf derom och erforo då, att han sjelf väl varit ute, men icke haft någon röd, utan såsom vanligt antingen svart eller hvit halsduk. Fröken Crusenstolpe åter har icke under hela den ifrågavarande tiden varit utom huset. Alltsammans både om halsduken och hatten och skrattet och förföljelserna är. således uppdiktadt af någon, som antingen sett i syne eller af arghet roat sig att spinna ihop historien. I sammanhang med denna historia kan det äfven vara skäl att omtala, det ett annat rykte nu med omsorg utsprides och underbålles bland vissa betydande kotterier och svarta sidenkappor här i hufvudstaden, om en bland de utmärktaste och mest högaktade ledamöterna af andliga ståndet vid förra riksdagen, boende i södra Sverige, och hvilket åsyftar att sätta en fläek på hans rena vandel och karakter samt det anseende han i följd deraf åtnjuter: De mest tillförlitliga underrättelser sätta oss i tillfålle att kunna upplysa icke allenast att äfven delta rykte ifrån början till slut saknar äfven den ringaste skymt till anledning, utan äfver, att man temligen noggrannt fått reda på, att det blifvit med flit uppdiktadt af ren illvilja. Imedlertid skulle det icke förundra oss; att efter de djupa suckar, som det hos mången from själ framkallat angående den mannens busliga lif — hvilket är ett af de lyckligaste man kan tänka sig, och i detta ögonblick lika ostördt som någonsin, — få se äfven den bhistorien med utsatt namn öfverförd i någon tysk tidNing. — — I dessa dagar, då det nya representationsförslaget gör sin rund kring landet och samlar till sig fosterlandets önskningar och förhoppningar, bör det vara allmänheten angenämt att erfara den värma och, beredvillighet, hvarmed det af pres