MAS An RR era Sr 1
ens i samma ögonblick, som man inför publiker
står och bigtar sig och således, för att biiöv:
trodd, har ett rättskaffens väsen mest af nöden
Till den grad vårdslöst har Biet genomläst sin:
motståndares uppsatser, att det t. ex. påstår A. B
i sin framställning om representationsförslaget haf
va ansett detta vara bygdt på den sanna prince
pen af limänna val- och enkammarsystemetn
då likväl hvar och en vet, att det hvilande re-
presentationsförslaget, det, som Aftonbladet Iöor-
dat, är bygdt på systemet af två kamrar, så skilj
aktiga, att ledamöterna i den ena väljis för hvarje
gång, men i den andra på 9 år. Det skulle således
befiana sig något allvar hos en publisistisk organ, att
vilja uppfatta sina motståndares grundsatser och tän-
kesätt, när den icke en gång anser sig behöfva rätt lä-
sa innantill de ord, som de begagna till uttryckan-
de af sina tankar! Aftonbladet har anfört så väl
historiska som rationella orsaker, hvarföre tiden
nu kan vara inne för stånds-representationen att
upphöra i Sverge. Har Sven:ka Biet upptagit,
betänkt, besvarat en enda af dessa orsaker? Har
det ens läst dem? Vi draga detta i mycket tvif-
vel, då samma Bi bevisat sig hafva läst så illa,
rörande Kemmar-systemet. Aftonbledet har o-
tvifvelaktigt förordat allmänna val; men derjemte
icke allenast anfört de qvalifikationer, hvarinom
den föreslagna Val-lagen inskränker dessa allmän-
na val, utan äfven för sin del uttryckligen gjort
läsaren uppmärksam på, att det nya representa-
tionssystemet genom dessa slags val alldeles icke
tagit steget fullt ut till hvad ett rent abstrakt
förnuft, -.på grund af menniskans rättigheter,
skulle fordra (se Aftonbladets artikel 2 och 3 i
detta ömne: en inskränkning, som Aftonbladet
just ansett hafva skett af skyldigt afseende på den
nuvarande ställningen, och för att ej äfventyra
att bygga blott och bart på teorier. Har Svenska
Biet läst någonting af allt detta? Har det lagt
någon af dessa grunder på hbjertat? Det ser verk-
ligen icke så ut, då man i hela dess artikel få-
fängt letar efter en vederläggning af hvad A. B.
i dessa ämnen anfört, eller ett erkännande, att
A. B. har rätt, ifall Biet icke velat och ej kun-
nat åstadkomma en vederläggning. Huru står det
då till mel Biets ärlighet? med dess behof och
önskningar, att få skäl för sig? Liknar det icke
en sjuk, som idkeligen ropar på mat, men sma-
kar intet af hvad mean sätter för honom, blot
med en oaptitlig dragning på ansigtsmusklerna
begär andra.rätter? Hvad vilja de väl säga, alla
dessa utrop, denna entusiastiska förklaring att så
gerna väja se, allenast det vore någon möjlighet?
För möjligheten att kunna se ett ting, begripa
en sak, blifva öfvertygad om en grundsats, for-!
dras i första rummet oundgängligen att taga no-
tis derom; men Biet är naturligtvis för förnämt
att inhemta dessa notiser på vanligt menskligt
sält; genom att höra på hvad man säger.
Har icke Aftonbladet i representations-frågan,
likasom i alla andra som varit föremsl för denl
offentliga politiska diskussionen, ganska bestämdt !
och utförligt, sagt ifrån hvad det vill, huru det
vill och hvarföre det vill så och så,? Svenska
Biet förebrår icke desto mindre Aftonbade för,
att icke hafva sagt sina tankar eller uppgifvit
maximerna för dessa tankar.
När allt detta besinnas, månne icke Biet då af-
kunnat sin egen dom uti den framställda frågan:
hvilken är så i grunden oredlig, så förtappad, så
döf för det ädlaste inom menniskobjertat, den
rena menniskokänslan och det sunda förnuftet,l,
att han rent af uppsåtligen mot bättre vetinde
nedtrycker allt sitt menniskovärde och gör sig
till ett lögnens och vanvettets- medvetna verk-
tyg? . Orden läsas sid. 2, spalten 2.
Vi ledas härigenom omedelbart vidare till föl- :
jande betraktelse. Biet anmärker förståndigt, att
olikheten i meningar härrör städse deraf, att.
den, som har orätt, öfverhoppar en eller annan
länk i den kedja af satser, hvarpå slutsatsen
ytterst hvilar. Det är just hufvudpunkten att
finna, hvar detta öfverhoppande äger rump. Just
denna bufvudpunkt hafva vi, hvad de konserva-
tives organ betr: ffar, tyckt oss upptäcka. Den
länk nemligen, som Biet i diskussionerna omfar,
består i: skälen och grundsatserna. Detta lilla
område boppar Biet gerna förbi. Det får härige-
nom; en lucka i sitt resonnemang. I öfrigt är det
rätt. fullständigt: Det känner sina motståndua es!
ingresser: det: vet äfven af deras slutmeningar,
det skrifver oändligt långa artiklar, som handla
om allt, utom om saken.
Den allmänna slutsatsen i anledning häraf är,
att verkligen icke alla missförstånd emellan disku-
terande parter blott bafva sin orsak uti bristen .
på förmåga att rationelt uppfatta hvarandras tan-l!
kar. Missförstånd af dessa slag äga allenast rum !
emellan sådane parter, som på ömse sidor redu-!
gen vija förstå hvarandra, men af plömska eller ;
bristande uppmärksamhet försummat att uppfatta ,
alla blänkar uti slutledningarae. Deremot finnas :
andre disputatorer, som väl märka länkarne, men l!:
med flit omfara dem. Hvarföre? Emedan dessa lc
länkar strida emot deras intresse. Hit höra de, l!
som kämpa för undantagsrättigheter i samhället, !
till andra medborgares förfång såsom menniskor. ;
(
(
(!
Z
Karakteren hos denna fraktion är, att den mer-
ändels ganska väl vet med sig, att de intressen,
den försvarar, i sjelfva verket icke grunda sig på
rätt, utan på våld. Likasåväl veta de då också,
att den fortfarande besittningen af det som skulle
ändras genom reformen, icke kan försvaras med
rätt, med skäl, med grundsatser. Den kan alle-
nast bibehållas med kringgående af sanningen,
med det mörker, det trassel, den förvirring, som
hå