MAS An RR era Sr 1 ens i samma ögonblick, som man inför publiker står och bigtar sig och således, för att biiöv: trodd, har ett rättskaffens väsen mest af nöden Till den grad vårdslöst har Biet genomläst sin: motståndares uppsatser, att det t. ex. påstår A. B i sin framställning om representationsförslaget haf va ansett detta vara bygdt på den sanna prince pen af limänna valoch enkammarsystemetn då likväl hvar och en vet, att det hvilande representationsförslaget, det, som Aftonbladet Iöordat, är bygdt på systemet af två kamrar, så skilj aktiga, att ledamöterna i den ena väljis för hvarje gång, men i den andra på 9 år. Det skulle således befiana sig något allvar hos en publisistisk organ, att vilja uppfatta sina motståndares grundsatser och tänkesätt, när den icke en gång anser sig behöfva rätt läsa innantill de ord, som de begagna till uttryckande af sina tankar! Aftonbladet har anfört så väl historiska som rationella orsaker, hvarföre tiden nu kan vara inne för stånds-representationen att upphöra i Sverge. Har Sven:ka Biet upptagit, betänkt, besvarat en enda af dessa orsaker? Har det ens läst dem? Vi draga detta i mycket tvifvel, då samma Bi bevisat sig hafva läst så illa, rörande Kemmar-systemet. Aftonbledet har otvifvelaktigt förordat allmänna val; men derjemte icke allenast anfört de qvalifikationer, hvarinom den föreslagna Val-lagen inskränker dessa allmänna val, utan äfven för sin del uttryckligen gjort läsaren uppmärksam på, att det nya representationssystemet genom dessa slags val alldeles icke tagit steget fullt ut till hvad ett rent abstrakt förnuft, -.på grund af menniskans rättigheter, skulle fordra (se Aftonbladets artikel 2 och 3 i detta ömne: en inskränkning, som Aftonbladet just ansett hafva skett af skyldigt afseende på den nuvarande ställningen, och för att ej äfventyra att bygga blott och bart på teorier. Har Svenska Biet läst någonting af allt detta? Har det lagt någon af dessa grunder på hbjertat? Det ser verkligen icke så ut, då man i hela dess artikel fåfängt letar efter en vederläggning af hvad A. B. i dessa ämnen anfört, eller ett erkännande, att A. B. har rätt, ifall Biet icke velat och ej kunnat åstadkomma en vederläggning. Huru står det då till mel Biets ärlighet? med dess behof och önskningar, att få skäl för sig? Liknar det icke en sjuk, som idkeligen ropar på mat, men smakar intet af hvad mean sätter för honom, blot med en oaptitlig dragning på ansigtsmusklerna begär andra.rätter? Hvad vilja de väl säga, alla dessa utrop, denna entusiastiska förklaring att så gerna väja se, allenast det vore någon möjlighet? För möjligheten att kunna se ett ting, begripa en sak, blifva öfvertygad om en grundsats, for-! dras i första rummet oundgängligen att taga notis derom; men Biet är naturligtvis för förnämt att inhemta dessa notiser på vanligt menskligt sält; genom att höra på hvad man säger. Har icke Aftonbladet i representations-frågan, likasom i alla andra som varit föremsl för denl offentliga politiska diskussionen, ganska bestämdt ! och utförligt, sagt ifrån hvad det vill, huru det vill och hvarföre det vill så och så,? Svenska Biet förebrår icke desto mindre Aftonbade för, att icke hafva sagt sina tankar eller uppgifvit maximerna för dessa tankar. När allt detta besinnas, månne icke Biet då afkunnat sin egen dom uti den framställda frågan: hvilken är så i grunden oredlig, så förtappad, så döf för det ädlaste inom menniskobjertat, den rena menniskokänslan och det sunda förnuftet,l, att han rent af uppsåtligen mot bättre vetinde nedtrycker allt sitt menniskovärde och gör sig till ett lögnens och vanvettetsmedvetna verktyg? . Orden läsas sid. 2, spalten 2. Vi ledas härigenom omedelbart vidare till föl: jande betraktelse. Biet anmärker förståndigt, att olikheten i meningar härrör städse deraf, att. den, som har orätt, öfverhoppar en eller annan länk i den kedja af satser, hvarpå slutsatsen ytterst hvilar. Det är just hufvudpunkten att finna, hvar detta öfverhoppande äger rump. Just denna bufvudpunkt hafva vi, hvad de konservatives organ betr: ffar, tyckt oss upptäcka. Den länk nemligen, som Biet i diskussionerna omfar, består i: skälen och grundsatserna. Detta lilla område boppar Biet gerna förbi. Det får härigenom; en lucka i sitt resonnemang. I öfrigt är det rätt. fullständigt: Det känner sina motståndua es! ingresser: det: vet äfven af deras slutmeningar, det skrifver oändligt långa artiklar, som handla om allt, utom om saken. Den allmänna slutsatsen i anledning häraf är, att verkligen icke alla missförstånd emellan diskuterande parter blott bafva sin orsak uti bristen . på förmåga att rationelt uppfatta hvarandras tan-l! kar. Missförstånd af dessa slag äga allenast rum ! emellan sådane parter, som på ömse sidor redu-! gen vija förstå hvarandra, men af plömska eller ; bristande uppmärksamhet försummat att uppfatta , alla blänkar uti slutledningarae. Deremot finnas : andre disputatorer, som väl märka länkarne, men l!: med flit omfara dem. Hvarföre? Emedan dessa lc länkar strida emot deras intresse. Hit höra de, l! som kämpa för undantagsrättigheter i samhället, ! till andra medborgares förfång såsom menniskor. ; ( ( (! Z Karakteren hos denna fraktion är, att den merändels ganska väl vet med sig, att de intressen, den försvarar, i sjelfva verket icke grunda sig på rätt, utan på våld. Likasåväl veta de då också, att den fortfarande besittningen af det som skulle ändras genom reformen, icke kan försvaras med rätt, med skäl, med grundsatser. Den kan allenast bibehållas med kringgående af sanningen, med det mörker, det trassel, den förvirring, som hå