Hvad vill ni mer begöri? Men Elvira är fyratio år. Dit är ett objelp ligt fel, jag vet det. Masken dö!jer mycket; me när dena en gång falier! . . Bazac säger: En snillrik konversation är sa longernas lifsluft. Ganska riktigt. Men som m2 vet har Orvar Odd med en bit kritav upprita ett litet profstycke på wår salongskonversal:on — pHår är ofantligt varmt! Ja, det är alldele fasligt! . . . Tycker ni om vals? Ja, jag tycke mycket om vals . .. Har ni varit på mång slådpertier i vinter? . . . Det är en ganska vac ker val-, dennal 0. 8. v. — Om teckningen ä sann — hvad vet jag? — så måste min med gifv2, att våra sslonger sakna allt hvad lifsluf heter. På ma:ckraderna kunde det vara annorlunda, man är der mera ogenerad, och behöfver ickt frukta att fela mot tonen, om raan skulle komm: att säga något, som icke är platt. Men maskra derna förfal:a allt raer. Någon yttrade häromda gen den förbLoppning, att de skulle repa sig igen Så mycket bättre! men derull erfordras minsanr något mer, än att några papegojor och hanreje: uppträda bland maskerna. Den sällskapsmaskrad, hvarom jag nu talar, ut gjorde dock ett undantsg, ty, som jag sagt, de var en riklig maskrad. Om konversationen i all mänbet icke var så qvick, var den ålminston liflig; bär och der föreföll ett muntert uppträde hördes ett och annat godt skämt. Riddaren, som först tyckte att der var just son litet tråkigt, började blifva nöjd med sin aftor flan dansade en — två — tre danser med El vira, och dessemellan samtalade hon med henne De började alt tala om småsaker, och stutad med — kärlek; åtminstone var det något ditå BR ddareaå hviskade elt par ord till sin vän Fi saru, byartill denne svara le: Om ni vill dan:a, bästa herr grefve, så blir det jag, som skall speia för er.