LANDSORTS-NYHETIR. Piteå Lappmark den 46 Mars 4844; På fler år har ej vintren inträdt så tidigt, som förliden höst redan den 25 September blefvo vi öfverraskade a yrväder och snö, hvilken i sådan hast öfvertäckte rot och potatisland, att man måste böka och gräfra jord och snö för att kunna upphemta någon del a dessa jordrukter. Emedan boskapen måste mera ti digt, än vanligt, insättas, så afhöres också nu redar en allmän foderbrist, som är så högst kännbar pi många ställen,:att man har varit tvungen anlita sko gen för att derifrån afhemta laf åt så väl hornboska: pen, som fårkreaturen. Våra lappar äro i år ganska vidt kringspridda mer sina bjordar; en del ligger uppe vid fjellen, en del skogslandet och en del ända ned vid hafvet; renbete är öfver allt dåligt och renarne störta på sina ställen (N. Tidn.) ; Linköping den 40 April. Sistlidne Söndaz inträffade den olyckan, att stora klockan i Domkyrkan under ringningen lyltades ur sin bädd och nedföll flere alnar, hvarvid den slog benet af en närvarande arbetskarl samt krossadejflera bjelklager. Karlen är intagen på länslazarettet och benet afsågadt. Man vet ännu icke bestämdt om klockan är spräckt eller ej, men man har ej någon anledning att förmoda det. Man bar från Motala begärt häftyg för klockans återuppsättning, och börjar dermed sä snart dessa hitkomma. Å — ANEKDOT. På ett halft hemman nära Linköping sitta tvenne åboer A. och B., en på hvarje fjerdedel. : När nu, jemlikt Landshöfdinge-embetets kungörelse, allmogen anbefallts att aflägga trooch huidbetsed åt Konung Öscar, infann sig hustrun till den ena åboen hos den andra, då följande samtal uppstod: A. Tänker Di fara och svära i dag? B. Ja visst! A. Efter min man är sjuk och inte kan komma, så kan ni väl vara beskedlig och svära äfven för hans fjerd ael. B. Hvar och ena måste svåra för sin. AA. Ni är då alltid objelpsem; men ni kan väl säga mig då huru stor plikt det är, ifall man iotet sävr. B. Huichetseden är en medborgerlig ed, en hedersed; hvars och ens samvete bjuder en att allägga den,