LANDSORTS-NYHETIR.
Piteå Lappmark den 46 Mars 4844; På fler
år har ej vintren inträdt så tidigt, som förliden höst
redan den 25 September blefvo vi öfverraskade a
yrväder och snö, hvilken i sådan hast öfvertäckte rot
och potatisland, att man måste böka och gräfra
jord och snö för att kunna upphemta någon del a
dessa jordrukter. Emedan boskapen måste mera ti
digt, än vanligt, insättas, så afhöres också nu redar
en allmän foderbrist, som är så högst kännbar pi
många ställen,:att man har varit tvungen anlita sko
gen för att derifrån afhemta laf åt så väl hornboska:
pen, som fårkreaturen.
Våra lappar äro i år ganska vidt kringspridda mer
sina bjordar; en del ligger uppe vid fjellen, en del
skogslandet och en del ända ned vid hafvet; renbete
är öfver allt dåligt och renarne störta på sina ställen
(N. Tidn.) ;
Linköping den 40 April. Sistlidne Söndaz in-
träffade den olyckan, att stora klockan i Domkyrkan
under ringningen lyltades ur sin bädd och nedföll
flere alnar, hvarvid den slog benet af en närvarande
arbetskarl samt krossadejflera bjelklager. Karlen är
intagen på länslazarettet och benet afsågadt. Man vet
ännu icke bestämdt om klockan är spräckt eller ej,
men man har ej någon anledning att förmoda det.
Man bar från Motala begärt häftyg för klockans åter-
uppsättning, och börjar dermed sä snart dessa hit-
komma. Å
— ANEKDOT. På ett halft hemman nära Lin-
köping sitta tvenne åboer A. och B., en på hvarje
fjerdedel. :
När nu, jemlikt Landshöfdinge-embetets kungörelse,
allmogen anbefallts att aflägga tro- och huidbetsed åt
Konung Öscar, infann sig hustrun till den ena åboen
hos den andra, då följande samtal uppstod:
A. Tänker Di fara och svära i dag?
B. Ja visst!
A. Efter min man är sjuk och inte kan komma,
så kan ni väl vara beskedlig och svära äfven för hans
fjerd ael.
B. Hvar och ena måste svåra för sin.
AA. Ni är då alltid objelpsem; men ni kan väl säga
mig då huru stor plikt det är, ifall man iotet sävr.
B. Huichetseden är en medborgerlig ed, en heders-
ed; hvars och ens samvete bjuder en att allägga den,