presterskapet består af 27 erkebiskoppar, 449 b
skoppar, 49 abboter och 3.700 kyrkoherdar. I
öfriga presterna stiga till det enorma antalet :
530,800, munkarne 27502, nunnorna 28,00
Denna mängd är irqvarterad i 60 kloster och 5
seminarier och andra inrättningar. Det finne
dessutom ett stort antal tillflyktsorter med dera
särskilda reglementen för qvinnor, och deriblan
en egen klass af nunnor, ett slags dilettanti x
sitt stånd, som bära en egen drägt och hvilk
inrättningar kallas monrache di casa. Härifrån un
dantages ett litet kloster för fransyskor, ett verk
ligt mönster af sann religion och den renaste men
niskokärlek, hvars invånare ena sig åt de fatti
ges och sjuklingars vård.
Några andeliga ordnar hafva sina serskilt
funktioner. Franciskanerne tigga: kapucinerne g
och läsa messor i husen; den hvita benedikti
Ren söger, alt han anställer betraktelser och bed
jer; den svarta benediktinen, att ban studera
och undervisar. De öfriga göra icke annat, äl
lefva väl, och jesuiterna draga fördel af dem alla
ty det är åt denna privilegierade orden, som ko
nungen anförtrott ungdomens uppfostran, i syn
nerhet den aristokratiska ungdomens; också äl
denna orden den rikaste af alla; ingen dag förfly.
ter, utan att den af personer, som ligga på döds-
bädden, tiilockar sig testamentsdispositioner. Ny-
ligen hafva tvänBe rika personer testamentera!
de 40 millioner . . . . till sma anböriges för-
fång. De förfördelade hafva visserligen väckt
tvist om testamentet,) men det är troligt z2tt de
förlora sin sak. Domstolarnes besticklighet är all-
mänt erkänd, och jesuiterna veta begagna sig deraf.
Härefter följer i ordningen aristokratien: 440
prinsar, 4534 hertigar, 1470 markiser. Antalet
af baroner kan jemföras med siffrorna i pater
Piszzis stjernkatalog.
Deras inflytande hörrör icke från privilegierna,
ty lagen erkänner icke kaster, utan trån de höga
platserna vid hofvet som aristokratien innehar.
En hop af aristokratien är inskrifven på fattig-
listorna, och såsom sköl uppgifves nödvändighe-
ten att upprättbålla deras rang. Man kan nämna
prinsar, som åka efter fyra hästar och föra eit
praktfullt lif, men emottaga understöd af de bi-
drag, som lemnas till de fattiga.
I korthet: de begge Sicilierne erbjuda exemplet
af en anarkisk despotism, grundad på nationens
håglöshet och -slöbet; konungen eger hvarken
kraftig vilja eller åtrå efter ära: det enda bestäm-
da drag i hans karakter är ett inrotadt bat mot
representativa former och allt hvad fribetsider
heter. Han darrar inför österrikiska ministern,
ban afskyr honom och har tjugu gånger bedt
Metternich skicka sig en annan, men han har för
öfrigt ägt hvarken nog mod eiler slughet att tvin-
ga honom lemna sin plats.
Folket lider och knotar; dess elände blir mer
och mer odrägligt och dess otålighet med hvar
lag större. Den första gnistan, som utgår från
ienna härd, kan tända en ofantlig eld, hvarutur
kan utgå ett nytt Italiens nationalitet och enhet.
fe— 2 ————O——