At PM FYRA PR ON uppstått alldeles likartad med den som nu försatt er i ett sådant bullersamt tillstånd. Det var fråga om India-billeb. Dehna lag var just nära att gå igenom, då helt oväntadt inom parlamentet omlöper det rykte, att konungen lifligt beklagat sig öfver att denna bill fått första läsningen, och att han enskildt vändt sig till några ledamöter i underhuset, för att förmå dem att söka kullkasta billen. Fråga var alltså då, liksom här, om statsmakternas jemavigtsförhållanden till bvarandra. i eh Underhuset, anseende sig såsom konstitutionens väktare,.tog genast uti saken. Man föreslog att det skul1e förklara, att åberopandet af konungens mening, eller påstådda tänkesätt, i afsigt att verka på ledamöternes röstning, vore ett brottsligt förfarande, som innefattade ett ingrepp i kronans värdighet.och parlamentets privilegium, samt åsyftade att kullkasta konstitutionen. Fox, ännu minister, försvarade billen med stor energi. Han undersökte fritt och djerft, utan att bri-! sta i aktning mot kronan, alla de principfrågor, som hade sammanhang med denna händelse. Ögonblicket är inne. sade han, att vi motsätta : oss vår koastitutions förstöring. Det är nödigt att bevisa, alt vi ännu kunna hafva en viija för oss och att) Vi förkasta ideen att blott vara ett återljud af en hem-: lig inflytelse. År det väl möjligt att tänka sig, att. ej hvarje förnutig man nedsätter sitt eget värde då: han låter den corps nedsättas, hvaraf han utgör en ; del? Om iete parlamentet äger nog kraft att försva-. ra våra rättigheter, försvinner snart allt hopp och den: hemliga ivflytelsen segrar. Ett parlament, bringadt il!! detta föraktliga läge, utan begrepp om frihet, utan! vilja att vara sjelfständigt, långt iTån att hålla jemn-! vigten mot kronans prerogativer, bidraga tvärtom att! utsträcka och föröka desamma öfver all måtta.....): Gode engelsmän kunna icke underkasta sig en hem-l; lig inflytelse utan genom våld, och jag är öfvertygead. att de, med samma beslutsamhet och kraft som dej skulle försvara sig emot en fremmande inkräktning skola motstå den sammansvärjning, som nu utbrutit i denna sammankomst emot vår konstitution. — Fox til:ägger, att denna opinionsförändring, som han : så skildrar, var resultatet af en hemlig inflytelse hvil-: ken aböll sig från all diskussion och som förleder dem, , söm underkasta sig densamma, att förråda heder och j pligt, snarare än att våga misshaga i något deras su-! verän. Då Foxs motståndare iakttogo en systematisk tystnad angående denna -händelse, uppkallade Fox dem sålunda: : Man har talat om konungens fångenskap på thronen, i samma stund som han icke skulle kunna bandla: utan genom sina ministrar, och det tyckes, som en-l gelska statsförfattningen ännu icke vore känd. Man anför den gruadsatsen, att konungen aldrig kan göra orätt, och att hvilka fel den verkställande makten än kan begå, är konungen allena dertill oskyldig. Men huru bör väl detta förstås? Döt sker ej genom fördragandet att förtryck och tyranni utöfva ostraffadt: sin makt: visserligen icke. Men den minister, som : föreslår och tilråder en åtgärd, bör derför ansvara inför: de om sina rättigheter ömtåliga engelsmännen. . Sådan är skilnaden emellan den enväldiga monarkien, och den inskräckta, att i den förra regenten är despot och kan göra allt hvad som honom lyster, då i den sistnämnda han förblifver underkastad lagen, och sålunda icke fritt kan låta sig höras af sådana, som icke äro ansvarige inför denna lag för de rådslag, som de hafva gifvit. Också gilver grundlagen rättighet, att sätta sin vägran emot hvarje handling, som icke innebär en sådan ansvarighet. Men det är icke för att misstruka detta på ewt arbiträrt sätt, som lagen l: har meddelat suveränen detta prerogativ. Att afligspa sig från denna punkt, detär att hand-l. la på ett grumdlagsvidrigt sätt. Om då Hans Maj:t ville hämma Jlagstiftningens gång och lät veta sia benägenhet att motsätta sig något visst beslut af denna statsmyndighet genom försätliga medel. tolda och omöjliga att bekämpa; om långt . ifrån att rådföra sig med sina ministrar, han lemnade dem uisatte för att försvara följderna af sina beslut, då vore ifrån den stunden allt i fara, ty konstitutio nen har icke en gång förutsett detta fall; och prisen försynen, ör att konstitutionen icke förutsett ett fall, så vådligt för allmänna välfärden! Och om j viljen ibland historiens vittnesbörd hafva ett exempei, som är ännu mera likartadt, så vill jag hemta det ifråa de första tiderna af Wiihelm TII:s ering. teg Nr nne prias, ban, som icke afyaktade denlyckliga utgåogen af en revolution, utan som kom för att lösa dess kout med svärdet, uppsteg på Englands thron, såg han utan hat och vrede alla de frågor uppstå, som nu reta er. Man fattar nog buru en uppträdande dynasti kan råka in på en elak väg; men då är det folkrepresentationens pligt att bringa henne inom sina tillbörliga gränser samt att förmå henne att bära aktning för gruzdlagarna. H: Gutzot. Men ni kränker dem! Hr Ledru Rollin. Äro dessa afbrott väl loyala? Inför dessa exempel från England, för hvilka j alltid sjelf knäböjen, skullen j väl väga att på allvar vidbålla,. att jag kiänker grundlagarna. Jag vädjar i detta. afseende til hela landets opartiskhet, och det -mådöma, om jag ej blifver så ofta afbruten just för det att jag är alltför mycket inne på konstitutionens väg. Nå väll jag säger att Wilhelm III, som hade förblifvit, han, det revolutionära partiets representant, fortsättaren af det nationelia Partiet, som hade att strida utom landet emot hela Europa, emot den universalmonarki, som Ludvig XIV eftersträfvade, och som inom landet kämpade mot Jscobiternas. hemliga stämplingar och den fallna legitimiteten, begärde förjäfvås en förökning i statsarslagen, några fästningars anläggning och:krigshärens förökning. Allt detta vägrades, och armen till och med nedsattes. Undersökning blef tvenne gånger af parlamentet anbefalld, rörande ordres som monarken utfärdat. Det var en stor statsman, öfverlägsen nästan allt hvad som omgaf bonom och som, flera gånger, hade inblandat -Sig med framgång i de utländska underhandlingarna. Parlamentet förbjöd honom likväl att göra det, och hvad mera var, i dea förmening, att grundläggaren ef er ny dynasti lätt kan låta sig hänföras emot landets mes heliga. intressen, inskränkte det kronans rättigheter genom: en serskild lag. Se der hvad ett engelskt parlament gjort; och vågen j ännu säga, att det då de! skyddat. och bevarat landets frioch rättigheter, ör verskridit konstitutionen och gjort Wilhelm mindr