tade, omogna riksdagsbeslut, utan att, å andra sidan, en i sitt slag lika förderflig hindersamhet emot nödiga förbättringar uppkommer. Tre, likasom ännu flera, kammare skulle ej kunna bildas, utan på korporations-grunder, således med stånds-skillnader. Liångsamheten i riksdagsarbetet skulle ock härigenom onödigtvis förökas. Så fort en rådslående församlings afdelningar till antalet äro udda, inträder möjligheten af det man förargligtvis brukar kalla kullvotering; deremot när de äro af jemnt antal (två, fyra, sex o. s. v.), kunna de, genomatt i besluten stadna lika mot lika, förinta verkställigheten. Sådant kan ske i oträngdt mål (till följe af händelser, nycker, kabaler, intriger), ju mera intrasslade, d. v. s. ju talrikare afdelningar-ne befinna sig. Men då de blott äro två, uppkommer en krafternas motvigt af enklaste slag, som är tänkbart. När de begge Kamrarne här stadna i olika beslut, och sålunda förlama en gjord proposition (hvilket, märk väll! nu, till följd af Kamrarnes sammansättning, icke efter regel och pligt sker af ensidiga, partiska eller privilegiigrunder, utan af skäl, hemtade från det nyttiga och s0ds), så följer, att ett ifrågavarande måls eller en propositions nedläggande då inträffar så välbetänkt och önskvärdt för det allmänna, som man nånsin kan behölva. JZ