till och med möjligen ej sällan uteslutande för verkliga talenter, hvilka icke nog lång tid varit med, och egentligen z2ldrig skulie kunna blifva valbara, då de ingen gång på någon riksdag finge begynn2. Den återhållande eller konservativa kraft, man behöfver genom tillgång på hvad man kunde kalla Riksdagsveteraner,, vinnes således bäst genom bildandet af en korps, vald på en gång för flera riksdagar och derigesom satt i nödvändighet och tillfälle att vara genomträngd, icke blott. af en tidpunkts (t. ex. elt visst års) möjligen tillfällliga intressen och tänkesätt, utan af en hel, något längre periods. Om, likväl, alla ledamöter i denna korps, på en och samma gång skulle afträda för att lemna rum åt pya, så uppstode härigenom en betänklig skarf; emedan de nykomne naturligtvis då inga veteraner vore för nästpåföljande riksdag. Detta bjelpes, om deicke afgå på en gång, utan successivt med en viss anpart af det hele. Sjelfva tillsättandet af denna konservativa korps kan göras omedelbart af folket, på samma sätt som då det väljer riksdagsmän. Men det kan äfven göras af de till riksdagsmän af folket utsedde, hvilka då komme att förbålla sig till den Konservativa korpsen på samma sätt som Valmännen till dem sjelfve. Fördelarne af det sednare sättet äro följaktligen desamma, som vi förut sett tillhöra Valmanna-inrättningen. Lägger man nu allt detta tillsammans, så uppkommer systemet af tvenne korpser; den ena, bestående af alla de riksdagsmän, som nationen för en viss riksdag utsett till sina ombud; den andra af de serskildt utkorade, som de nyssnämnde för flera riksdagar på en gång utse, och hvilka således skola fortfara med det gifna uppdraget, men vid hvarje ny riksdag till ett visst antal afgå, hvilket antal då kompietteras genom de personer, som vid samma riksdag ånyo inväljas. Detta är i få ord det hvilande representationsförslagets riksdags-system (SS 48 och följ. i den föreslagna Reg. Formen). Den konservativa korpsen, bestående af 735 ledamöter, kallas här den Andra Kammaren oeh väljes för trenne riksdagar (d. v. s, för ett tidskifte af nio år) på en gång, senom kompletterande till en tredjedel (d. v. s. med 23 ledamöter), som utses af bvarje riksdags Första Kammare, eller de 475 ledamöter, som hela nationen tagit till sina ombud för gången. Valbar till mediem af Andra kammaren är hvar och en, som, till följe af de i Vallagen utstakade qvalifikationer, har rättighet att kunna väljas tili riksdagsman i den Första, med tillägg af vilkoret, att han måste vara fyllda 35 år, derest han icke förut bivistat tvenne riksmöten. Meniovgen med denna Andra kammare, likasom dess skillnad från hvad man annorstädes benämner Öfverhus, Pärskammare 0. s. Vv., äro ögonskenliga. Den kommer icke att bestå af några i och för sig sjelft andra elementer, d. v. se. af an. dra slags personer, till stånd, yrken, börd 0. d. utan af alldeles samma tolk-arter inom samhället, som den Första kammaren. Hela olikheten låge i egenskapen att representera nio år i stället för ett år (eller blott några månader, som en riksdag kan räcka). Den skulle således ej blifva konser-. vativ i privilezti-, kastoch ståndsmening; men : fullkomligt allmän riktning, följaktligen äfven föl allt bvad inom de nuvarande stånden och privilegiernas kretsar borde och behöfde skyddas för samhällets välgång; men dessutom för allting, äfven det mest demokratiska, så vida det förtjena: de och tarfvade ett värn. Detta slags konservatism här hela karakteren af hvad man i fordn: tider utmärkt med benämningen de Äldste elle de Gamle (Seniorer: hvaraf Signori och Seigneurs då dessa titlar icke tagas i bördsmening, utan, så som 2e först brukades, till uttryckande af person. lig beskaffenhet). Sådane män bilda den återhållande kraften inom ett folks rådslående församlin. gar genom mognaden i tänkesätt och fördomsfriheten i åsigter, hveraf sann och lefvande opartiskhet, parad med praktiskt vett, uppkommer. Men de känna sig icke genom sjelfva sin egenskap och ställning vid riksdagen -förpligtade, att återhålla någonting blott och bart af ståndsoch bördsintressen, såsom t. ex. händelsen visar sig vara med Tories i England. De måste endast vara benägne att söka konservera, hvad de finna godt, rätt och nyttigt. Såsom korps eller kammare betraktade, kunna de icke halva något annat motiv, än detta, ehuru det är begripligt, att ledamöterna sins emellan väl måste skifta och bryta sig något, hvar och en till fördel för den sak inom samhället, som han bäst förstår eller med förkärlek omfattar. När två Kammare inrättas på dessa principer, vinnes utan tvifvel allt hvad man behöfver och rimligen kan begära till undvikande af brådstörETERN VN ET SS PAKET