nn
— Du är tokig, lilla Louise! inföll fru P. Hvad
dig sjell angår, så undrar jag visst inte på, alt
du vill dansa och roa dig; men jag, jag är redan
ur dansen, ser du. .
— Åh, var nu inte tillgjord, kära Elvira! Du
vet ganska väl, att du kan vara förtjusande när
du vill. Jag är säker att du skall göra eröfringar .. .
Vill du, eller vill du inte? ... Såg: ja eller nej!
— Nej!
o— Ack, min stackars vän! utropade Louise
med ömklig ton. Du är säkerligen methödist!
Scotten har förfört dig. . - . Jo jo, det är
allt en intressant karl, den der pastor Scott,
— Mycket intressant! .
— Men, uppriktigt taladt, jag vet en ung man,
som är mycket intressantare. Hans mörka hår,
hans bleka hy, hans blixtrande öga, allt det der
och mycket annat dessutom, bildar en förtjusande
ensemble,, och gör att min bjelte ser ut som
en fullkomlig utlänning. - Du vet väl, hvem
jag menar?
— Visst inte! ;
— Kors! Axel Wildman naturligtvis.
Elvira rodnade litet, hvilket klädde henne o-
fantligt väl. . . .
— Åh ja, ban ser just icke illa ut, sade hon.
— Han är gudomlig! återtog Louise; och vet
du: han kommer bestämdt på maskraden om
Söndag.
— Ah! ... Men huru vet du det?
— Mitt hjerta säger mig det. so. Nå nå, blif
inte så allvarssm för det. - - - Såg mig: kommer
han ofta hit? .
— Nej, nästan aldrig. Han kommer blott då
han blir bjuden, och vi se au för tiden sällan
något främmande.
— Det är verklig skada.
— Nå väl, sade fru P., emedan ditt bjerta sä-
3er dig, att den unga man, som du så lifligt in-
esserear dig. för, besöker maskraden, så skall jag
väl äfven gå dit för din skull: . - . Men...
— Åck, buru skall jag väl kunna tacka dig?