ång näsa, som han sätter på sig, och der damerna tycka sig hafva gjort nog, när de döljt sina behag under en svart klädning och dito mask, eler på sin höjd iklädt sig ett litet herdinne-lifstycke, enskort kjol och — ett par hvita byxor 2). Så går det icke till hos det sällskap, som ag nu talar om, och hvars maskrad, om der kunde rätt beskrifvas, skulle utgöra en glanspunkt i denna lilla bistoris, ty, som sagdt är, det är en riktig maskrad. Der träffar man munkar och trubadurer, negrer, spelmän, turkinnor och spanjorer; hexmästare, sotare, dalkullor.och narrar! . För omkring två år sedan; ett par dagar förrän berörde sällskapsmaskrad skulle ega rum, fick fru P, ett besök af sin väninna, mamsell Louise BH. från Linköping. Hon var ett behagligt fruntimmer, hade fyllt 20 å 24 år, och egde, jamte mycken gratie i sitt uppförande, ett gladt lynne, godt förstånd och det bästa bjerta i verlden. När fruntimmerna hade talats vid om åtskiliga småsaker en stund, frågade Louise: — Hvad fattas dig, bästa Elvira? . .. Du är så allvarsam och tankspridd. — Åh, mig fattas mycket, svarade fru P. Jag vill ha roligt. — Nå, i det fallet sympatisera vi fullkomligt. f2g vill också ha roligt. Och jag kom just hit, ör att göra dig ett förslag, som, om det går för sig, kan skaffa oss mycket nöje. — Låt höra! . . . . — Jeg bar sett i tidningarne, fortfor Louise, att det skall bli maskrad om söndag i den der orden . .. redlige svenskar. — Du menar visst sanna fosterlandsvänner. — Nå ja, det är precist detsamma. Nu är min plan den, att du, som är sjelfskrifven såsom leJamot af förbundet, går dit, på den der maskraten, och att jeg, som icke är medlem af orden, ånar mig elt ordensband etc., och att du lurenIrejar mig in i sällskapet . . . Vi ska ha så munert, att du det aldrig kon tro. Vi ska dansa utdeles grufligt.