ång näsa, som han sätter på sig, och der da-
merna tycka sig hafva gjort nog, när de döljt sina
behag under en svart klädning och dito mask, el-
er på sin höjd iklädt sig ett litet herdinne-lif-
stycke, enskort kjol och — ett par hvita byxor
2). Så går det icke till hos det sällskap, som
ag nu talar om, och hvars maskrad, om der
kunde rätt beskrifvas, skulle utgöra en glanspunkt
i denna lilla bistoris, ty, som sagdt är, det är en
riktig maskrad. Der träffar man munkar och tru-
badurer, negrer, spelmän, turkinnor och spanjorer;
hexmästare, sotare, dalkullor.och narrar! .
För omkring två år sedan; ett par dagar förrän
berörde sällskapsmaskrad skulle ega rum, fick fru
P, ett besök af sin väninna, mamsell Louise BH.
från Linköping. Hon var ett behagligt fruntim-
mer, hade fyllt 20 å 24 år, och egde, jamte myc-
ken gratie i sitt uppförande, ett gladt lynne, godt
förstånd och det bästa bjerta i verlden.
När fruntimmerna hade talats vid om åtskil-
iga småsaker en stund, frågade Louise:
— Hvad fattas dig, bästa Elvira? . .. Du är
så allvarsam och tankspridd.
— Åh, mig fattas mycket, svarade fru P. Jag
vill ha roligt.
— Nå, i det fallet sympatisera vi fullkomligt.
f2g vill också ha roligt. Och jag kom just hit,
ör att göra dig ett förslag, som, om det går för
sig, kan skaffa oss mycket nöje.
— Låt höra! . . . .
— Jeg bar sett i tidningarne, fortfor Louise,
att det skall bli maskrad om söndag i den der
orden . .. redlige svenskar.
— Du menar visst sanna fosterlandsvänner.
— Nå ja, det är precist detsamma. Nu är min
plan den, att du, som är sjelfskrifven såsom le-
Jamot af förbundet, går dit, på den der maskra-
ten, och att jeg, som icke är medlem af orden,
ånar mig elt ordensband etc., och att du luren-
Irejar mig in i sällskapet . . . Vi ska ha så mun-
ert, att du det aldrig kon tro. Vi ska dansa
utdeles grufligt.