MW i on9nononnrnnn oo oOoOO oo OO
utrymme för de dansande kommer musik att upp-
föras i tvenne salar. Dessa tillställningar — ge
nom hvilka man erhåller 6—7 timmars frihet
och jemlikhet ä två riksdaler biljetten — äro
ändå aldra kostligast: man kan då få se den fina
officeren i en bondes skepnad, erfarna mamseller
kostymerade som oskyldiga berdinnor, glädjeflic-
kan förklädd till nunna, pigan präktigt utstyrd
som en; signora, kontorister med riddarmantlar oct
hvita plymer, polisbetjenter klädda i sidenkåpo
och med strutsfjädrar i hattarne. Ejal . . -
Söm jag sagt: det är ett märkvärdigt hus, det
der Kirsteinska huset. Det skulle blifva en hi-
storia för sig, att skildra atla de brokiga gestalter
och uppträden, som man der fått skåda; en in-
vecklad historia, allvarlig och skämtsam, glad och
rörande, äfven innehållande mycken moral. Re
dan hafva många af den valplatsens bjeltar gåt
till den eviga bvilan och blifvit maskars föda
Många af de hulda leende damern2, som prydde
Kirsteinska husets salar, slumra nu i grafvens
famn, grinande dödskallar, eller äro gamla tand-
lösa käringar, som sitta i kakelugnsvrån och kälta,
och hafva ledsamt . . . Men hvad är det vördt
att tänka bärpå, att upprita dystra bilder? I den-
pa stund, en mörk vinterqväll, under det jag sit-
ter här i mitt lilla anspråkslösa rum och hör
buru stormen hviner i knutarna och tänker på
det förflutna och all tings förgänglighet, — i detta
ögonblick spelar måbända orkestern upp en straus-
sisk vals och ungt folk, gossar och flickor, glada
lyckliga och förhoppningsfulla, svinga tappert om
vid de hänförande tonerna, dansande utan uppe
håll hela 4—3 hvarfven kring den stora, rikt upp:
lysta Kirsteinska salongen ).
Sällskapet S, F. V. håller en gång om iret
maskrad; en riktig maskrad, icke en sådan som
våra vanliga, der en kavaljer vanligen komme;
klädd i svart frack, och tror att ingenting mer
behöfs till kostymen, än en dum min och en
a
). Vi hade änvu icke upplefvat den 8 Mars, då of-
vanstående sirefe.