MW i on9nononnrnnn oo oOoOO oo OO utrymme för de dansande kommer musik att uppföras i tvenne salar. Dessa tillställningar — ge nom hvilka man erhåller 6—7 timmars frihet och jemlikhet ä två riksdaler biljetten — äro ändå aldra kostligast: man kan då få se den fina officeren i en bondes skepnad, erfarna mamseller kostymerade som oskyldiga berdinnor, glädjeflickan förklädd till nunna, pigan präktigt utstyrd som en; signora, kontorister med riddarmantlar oct hvita plymer, polisbetjenter klädda i sidenkåpo och med strutsfjädrar i hattarne. Ejal . . Söm jag sagt: det är ett märkvärdigt hus, det der Kirsteinska huset. Det skulle blifva en historia för sig, att skildra atla de brokiga gestalter och uppträden, som man der fått skåda; en invecklad historia, allvarlig och skämtsam, glad och rörande, äfven innehållande mycken moral. Re dan hafva många af den valplatsens bjeltar gåt till den eviga bvilan och blifvit maskars föda Många af de hulda leende damern2, som prydde Kirsteinska husets salar, slumra nu i grafvens famn, grinande dödskallar, eller äro gamla tandlösa käringar, som sitta i kakelugnsvrån och kälta, och hafva ledsamt . . . Men hvad är det vördt att tänka bärpå, att upprita dystra bilder? I denpa stund, en mörk vinterqväll, under det jag sitter här i mitt lilla anspråkslösa rum och hör buru stormen hviner i knutarna och tänker på det förflutna och all tings förgänglighet, — i detta ögonblick spelar måbända orkestern upp en straussisk vals och ungt folk, gossar och flickor, glada lyckliga och förhoppningsfulla, svinga tappert om vid de hänförande tonerna, dansande utan uppe håll hela 4—3 hvarfven kring den stora, rikt upp: lysta Kirsteinska salongen ). Sällskapet S, F. V. håller en gång om iret maskrad; en riktig maskrad, icke en sådan som våra vanliga, der en kavaljer vanligen komme; klädd i svart frack, och tror att ingenting mer behöfs till kostymen, än en dum min och en a ). Vi hade änvu icke upplefvat den 8 Mars, då ofvanstående sirefe.