EN BLICK PÅ REPRESENTATIONS-FRÅGAN.
Art. IV.
De fyra hufvudpunkterna i det hvilande Repre-
sentatioasförslaget.
(Slut från N:o 74.)
b) Valbarhetens utvidgande.
Berätt:vad att kunna väljas till riksdagsman i
riksförsamlingens Första kammare (beståenie af
143 ledamöter ifråa landet och 30 från städerna)
är, enbhyt den föreslagna Vallagens 6, hvar och
en, som har rättighet att välja, har fyllt 25 år
och bekänner sig till Protestantisk lära. Hvilke,
åter, som hafva rättighet att välja, synes af 4,
och inneattas i de fem qvalifikationerne, hvarom
vi talade sista gången.
Maa inser lätt, huru utvidgad, möjligheten att
blifva kallad till riksdagzman, härigenom är. Ri-
ket skulle indelas i valdistrikter, till antalet sva-
rande mot summan af samtlige riksdagsmän i
Första kammaren (4753); och hvarje valdistrikt ha-
de att utse en; men vore för valet af denne hvar-
ken bunden att taga honom inom distriktet sjelf,
eiler att göra afseende på hans stånd och. yrke.
Valet til! riksdagsman från landet skulle likväl
icke ske omedelbart, så att alle, som inom distrik-
tet e-de rätt att välja, direkte utsåge sitt ombud.
D2 hade endast att utse Valmän (Elektorer), hvii-
kas antal hvarje läns Pröfningskomitå förut bestämt.
Till Valmän få endast tagas personer, som, jemie
egeaskapen att vara valbara tillriksdagsmärn, vore
bosatte inoin valdistriktetr. Härvid är tillika (i
22) det vilkoret fästadt, att kronobetjent icke
far vara Valman (Elektor). Sjelfva riksdagsman-
navalet förrättas inför den Häradshöfding, under
hvars aomvärjo ,valdistriktet eller störsia delen
af dess fo kmängd lyder, Hvarje valman eger
dervid en röst.
Ena viss märkvärdig öfvergångsformation finnes
således tydligen till genom Valmannainrättningen,
hvilken dessutom auvsluter sig till den föruivaran-
de instivutionen af Elektorer. -
Rik-dagsmännen väljas på detta sätt så till sä-
gandes i tvenne omgångar, bildande två slags Ia-
ger ofvanpå hvarandra. Valmännens beskaffenhet
måste visserligen vara beroende af allmänheten
eller folket i massa, efter dennas majoritet utser
dem. Likvål är det klart, att deredan måste ut-
göra en samling af män, betydlgen stående öfver
den stora mävgden till upplysning, personligt vär-
de, karakter, förtroende, insigter och hållning. De-
ras antal är också inskränkt. AT allt detta kan
man sluta, att när först åt deras makt är öfver-
lemnadt, hvilken för hela distriktet skall blifva
riksdagsmannen, så bör man icke kunna frukta
den så myckat omtalade råa massans blinda pas-
sioner, såsom drifkraften vid: riksdagsmannavalet.
Valmännen utgöra ett-extrekt af folket i sin hel-
het; och de, som på landet icke kunna Kaiva en
närmare bekantskap om de bäste till riksdagsmän,
kunna likväl anses känna någon ärlig och klok
man inom sin ort, passande till valman. Förhål-
landet häri fortfore att vara som nu, inom Bon-
deståndet. R:ksdagsmän, åter, blefve då de bäste,
som valmännea kunna påfinna. Valmännen stå
skilde ifrån det rent eller blott och bart demo-
kratiska elementet, oak!adt de utgått ur dess skö-
te: de utgöra nödvändigtvis redan eit betydligt
kast eiler anslag till det slags aristokrati, hvar-
om vi förut talat, under namn af det, icke genom
börd, men till sin karaktersbeskaffenhet personli-
gen Bästa i landet. När pu dessa sammanträda
till utväljandet af sjelfva riksdagsmannen, och här-
vid ej bindas, hvarken af lokalomständigheter, kon-
siderationer för yrke och stånd, eller några slags
splittrande, för landet i det bela skadliga korpo-
rationsintressen, så vore det i sanning hesynner-
ligt, om ej på detta sätt Ombud skola utses, som
så nära svara mot nationens och tidehvarfvets be-
neh som man nånsin kan önska och begära.