EN BLICK PÅ REPRESENTATIONS-FRÅGAN. Art. IV. De fyra hufvudpunkterna i det hvilande Representatioasförslaget. (Slut från N:o 74.) b) Valbarhetens utvidgande. Berätt:vad att kunna väljas till riksdagsman i riksförsamlingens Första kammare (beståenie af 143 ledamöter ifråa landet och 30 från städerna) är, enbhyt den föreslagna Vallagens 6, hvar och en, som har rättighet att välja, har fyllt 25 år och bekänner sig till Protestantisk lära. Hvilke, åter, som hafva rättighet att välja, synes af 4, och inneattas i de fem qvalifikationerne, hvarom vi talade sista gången. Maa inser lätt, huru utvidgad, möjligheten att blifva kallad till riksdagzman, härigenom är. Riket skulle indelas i valdistrikter, till antalet svarande mot summan af samtlige riksdagsmän i Första kammaren (4753); och hvarje valdistrikt hade att utse en; men vore för valet af denne hvarken bunden att taga honom inom distriktet sjelf, eiler att göra afseende på hans stånd och. yrke. Valet til! riksdagsman från landet skulle likväl icke ske omedelbart, så att alle, som inom distriktet e-de rätt att välja, direkte utsåge sitt ombud. D2 hade endast att utse Valmän (Elektorer), hviikas antal hvarje läns Pröfningskomitå förut bestämt. Till Valmän få endast tagas personer, som, jemie egeaskapen att vara valbara tillriksdagsmärn, vore bosatte inoin valdistriktetr. Härvid är tillika (i 22) det vilkoret fästadt, att kronobetjent icke far vara Valman (Elektor). Sjelfva riksdagsmannavalet förrättas inför den Häradshöfding, under hvars aomvärjo ,valdistriktet eller störsia delen af dess fo kmängd lyder, Hvarje valman eger dervid en röst. Ena viss märkvärdig öfvergångsformation finnes således tydligen till genom Valmannainrättningen, hvilken dessutom auvsluter sig till den föruivarande instivutionen af Elektorer. Rik-dagsmännen väljas på detta sätt så till sägandes i tvenne omgångar, bildande två slags Iager ofvanpå hvarandra. Valmännens beskaffenhet måste visserligen vara beroende af allmänheten eller folket i massa, efter dennas majoritet utser dem. Likvål är det klart, att deredan måste utgöra en samling af män, betydlgen stående öfver den stora mävgden till upplysning, personligt värde, karakter, förtroende, insigter och hållning. Deras antal är också inskränkt. AT allt detta kan man sluta, att när först åt deras makt är öfverlemnadt, hvilken för hela distriktet skall blifva riksdagsmannen, så bör man icke kunna frukta den så myckat omtalade råa massans blinda passioner, såsom drifkraften vid: riksdagsmannavalet. Valmännen utgöra ett-extrekt af folket i sin helhet; och de, som på landet icke kunna Kaiva en närmare bekantskap om de bäste till riksdagsmän, kunna likväl anses känna någon ärlig och klok man inom sin ort, passande till valman. Förhållandet häri fortfore att vara som nu, inom Bondeståndet. R:ksdagsmän, åter, blefve då de bäste, som valmännea kunna påfinna. Valmännen stå skilde ifrån det rent eller blott och bart demokratiska elementet, oak!adt de utgått ur dess sköte: de utgöra nödvändigtvis redan eit betydligt kast eiler anslag till det slags aristokrati, hvarom vi förut talat, under namn af det, icke genom börd, men till sin karaktersbeskaffenhet personligen Bästa i landet. När pu dessa sammanträda till utväljandet af sjelfva riksdagsmannen, och härvid ej bindas, hvarken af lokalomständigheter, konsiderationer för yrke och stånd, eller några slags splittrande, för landet i det bela skadliga korporationsintressen, så vore det i sanning hesynnerligt, om ej på detta sätt Ombud skola utses, som så nära svara mot nationens och tidehvarfvets beneh som man nånsin kan önska och begära.