rokurs. Imedlertid kan denna tilldragelse tjena somr
ett varnande exempel, att vid dylika öfningar icke
åsidosätta nödig försigtighet. ;
p7. THORVALDSENS BEGRAFNING
? i Köpenhamn den 30 Mars.
Köpenhamn hade redan tidigt på morgonen anta-
git det på en gång allvarsamma och rörliga utseende,
som bebådar att något ovanligt förestår. Alla handt-
verkare höllo hvilodag, börsen var tillsluten, koHegier
och skolor hade ferie, och allt röjde att denna dag
var af betydenhet för staden, ja för hela landet. FE
Charlottenborg, som i mer än ett hänseende: var
sorgehuset, stod allt ordnadt med den smak ett konst-
närssamfund kan åstadkomma, med den enkelhet och
storhet, som utmärkte Thorvaldsens väsende.
Redan kl. !, 40 började handtverkarne samla sig
i Excercerhuset i Gothersgaden, som för detta ända-
mål blifvit dem upplåtet. De småaktiga betänklighe-
ter, som nu, liksom vid andra dylika fall, yppat sig,
hade gifvit vika för känslan af Thorvaldsens stora,
nationela betydenhet och det tydliga sammanhanget
mellan konsten och all högre, industriel verksamhet.
Klockan !, 42 drog handtverkskorpsen, ordnad ef-
ter de serskilda yrkena, med florbehängda fanor och.
sorgetecken, i tysta, tätslutna leder till Charlotten-
borg, från hvars port de uppställde sig i två rader
öfver Kongens Nytorv, Östergade och Amagertorv till
Heiliggeistes kyrka. Antalet uppgick ill 4 å 5000,
dels mästare och borgare, dels gesäller.
Klockan !, till 4 marcherade 800 studenter, med
sin fana (densamma som 1838 förfärdigades för Thor-
valdsens mottagande och blott den gången blifvit bru-
kad) och sångföreningen i spetsen, från Studiigården
genom Gothersgaden till Charlottenborg, der de upp;
ställde sig- ledvis från sorgehusets port till inemot
Östergaden. Under tiden samlades den egentliga pro-
cessionen i sorgehuset, de fleste korporationsvis, och
uppfyllde den stora byggnadens rymliga salar, hvilka
alla voro dekorerade i en stil egnad att förhöja dem
stämning, hvari alla möttes. Sålunda voro i alla de
yttre rummen tak och väggar behängda med sorg-
gardiner (i ett af dem såg man den i Dahlhoffs gju-
teri utförda staty af Christian IV, som Thorvaldsem
förfärdigat för Roeskildes domkyrka) och i målnings-
expositionens salar voro. listverk och panelningar
klädda med svart kläde.
Klockan V, 4 började ceremonien. Professor Ar-
sin förde konstakademiens ledamöter, Köpenhamns
magistrat och borgarerepresentanter, såsom styresmän
för den kommun Thorvaldsen ingatt till universal-
arfvinge, testamentsexekutorerne, härvarande diplo-
matiska korpsen, presterskapet, de kongl. kollegierne,
domstolarnes ledamöter, universitetets professorer ock
kongl. familjens medlemmar och representanter in i
den stora antiksalen, som var upplyst af matt slipade
lampor och facklor. Omgifven af många forntidens
herrligaste minnesverk och flera egna arbeten, som
så värdigt sluta sig till dessa, låg här den store mä-
starens lekamen, med en frisk lagerkrans omkring
det sköna hufvudets silfverhår; en himmelsk frid och
en underbar klarhet framlyste från dessa ädla former,
öfver hvilkas skönhet sjelfva döden icke syntes hafva
någon makt. Vid hans hufvud såg man de två ko-
lossala statyerne, den kristliga visdomen och den
kristliga kraften och vid dessas fötter de två sittande
genierne, hvilka a!la höra till Thorvaldsens stora mo-
nument i Peterskyrkan öfver påfven Pius, och midt
emot dem såg man den gigantiske Herkules, hvilken
han kort före sin död fulländat, och hvars sprittande
ungdomskraft skall blifva ett oförgängligt minne at
den lefnadsfriskhet och själsstyrka, den åldrige man-
nen bibehöll intill sista ögonblicket af sitt lif. I den
mystiska dagern framstodo alla dessa hvita och sköna
gestalter i andeverldens tysta och lugna majestät och
fyllde alla närvarande med ödmjukt allvar och tröste-
full frid. Den högtidliga tystnaden afbröts slutligen
af följande chör, hvars ord af H.; P. Holst och me-
ladi af Runs siöngas af artisterna:
