begagna den möjlignet, som det Hragavarande re-
presentations-förslaget lemnar, för att söka i verk-
ligheten tillvinna sig den. rätt, Grundlagen tillför-
säkrat frie Svenske män, att deltsga i stiftendet
af de lagar, efter hvilka landet skall styras, och i
beviljandet af de skatter, hvarmed det måste un-
derhå!las, men hvarifrån en så stor del hittills
varit ulestängd, genom otjen!iga inrättningar för
Riksdagarnes sammoansättning — genom obekant-
skap med, eller vanvå:d af rättigheter, som al-
drig kunna beröfvas ett helt folk, om det har vil-
ja och krait att göra dem gällande inom lagarnas
gränser. I detta afseende bör det erinras: att den
sjelfständiga Allmogen, nu vid Riksdagarna repre-
senterad af Bondeståndet, icke äger mer än en fjerde-
dels röst vid afgörsnde af alla allmänna frågor, e-
huru den utgör 5g:delar af Rikets folkmängd, innehar
vida mer än bälften af Sveriges jordförmögenhet,
och i fråga om skattebidragen utgör nära 3;:dear
deraf. Bondeståndets enda privilegium, om det så
bör kallas, utgöres af den nämnda representations-
och rösträtlen; och det önskar icke heller några
I privilegier, utan blott att ingen klass må äga dem
till andras och det allmännas. förfång; men det
kan och bör, med iakttagande af fullkomlig rätt-
visa, begära åt Allmogen den tryggade ställning,
som medgifver en ostörd utveckling af dessnaturliga
krafter; den frihet i näringsväg, som erfordras för
dess och samhällets förkofran; afbjelpandet af det
i flera fall orättvisa och tunga i de skattebördor,
hvilka ovilkorligen kräfvas för Statens skydd och
vidmagthållande, samt den jemnvigt i rättigheter
och pligter, hvarförutan Staten icke uppfyller sin
bjetämmelse att vara lika rättvis och hbuld emot
alla.
Af dessa erfarenheter och sanningar vägledde,
hafva, med få undantag, Allmogens representanter
vid förra Riksdagen bemödat sig att åt det all-
männa, Eder och efterkommande förvärfva till-
fället att bevaka medborgarens naturliga anspråk,
och derföre med sina röster understödt och gillat
det nu hvilande grundlagsändrings-första et, äfven
då detsamma at:de öfriga Riksstånden förkastades;
samt genom en ihärdighet, bvilken slutliger till-
vann sig både afseende: oci ?bifall, tydligen visat
sig vara sinnade och förbundne att, i bändelse af
fortsatt förtroende; än ytterligare befordra samma
förslag; och derför använda sina yttersta krafter. I.
Nu bör det likväl inses: att detta gillande, när :
ämnet till slutligt afgörande förekommer, icke bör :
grundas endast på representantens personliga om- !l
döme, eller på hans möjligen närmare kännedom :
af alla de omständigheter, som härtill föranledt,l
utan egentligen på den egna pröfning och den all-
männare känsla, som genomgått hela folket vid
närmandet af en tidpunkt, som skall afgöra, huru-
vida våra fäders — de gamla Odalmännens —)
sjelfständighetsanda ännu lefver hos deras afkom-
lingar, och om Svenska allmogen fortfarande kan
och -får tilltäkna sig någon del i det namn för red-
barhet och personligt värde, som den i vår Hi-
storia, före, under och efter Engelbreckts, Sturar-
nes och Gustaf Wasas tid fått tiligodonjuta. En-
sam i häfderne och utan något motsvarande i Eu-
ropas öfriga Stater, står denna sjelfständiga All-
moge på dess egen, af fädren lagda grund; såsom
deltagande i alla lagstiltnings- och beskattningsåt-
gärder, är den lika förbunden som ansvarig inför
Gud och fosterlandet, att dessa ett folks dyrba-
raste rättigheter icke missvårdas, att rättvisa och
ärlighet göras gällande i alla statsförvaltningens de-
lar, och att icke något uraktlåtes, som på en lugn
och af lagen gillad väg kan utveckla och betryg-
ga den inre och yttre frihet, välfård och frid, som
utgör ett Ordnadt samhälles största ära och bebof.
Besinnen J detta rätt, och derjemte erinren Eder,
att förbättringar i samhällsskicket äro vida lättare
alt åstadkomma i en lugn än i en stormig tid,
då faror från flera sidor kunna hota att tillintet-
göra blotta försöket dertill, samt att dennå förän-
dring varit hos oss alltsedan 4809 väntad och
med fägnad mötsedd, så lären I häruti finna en
tydlig förklaring öfver orsakerne till denna öppna
fråmställning, och alltså derföre icke kräfva någön
vidare ursäkt. ae .
Af egen erfarenhet Kännen J, att Svenska bon-
dens och hela den arbetande klassens ställning f
är bekymmersam, så för sambället som för denl!
enskilde, dels i följd af bristande upplysning om:
medborgerliga pligter och rättighöter, dels genom !
de orältvisor och felaktigheter, som vidlåda vårt!
Statsskick, serdeles i beskattningsväg, och slutligen !
s
S
mm — rr ÖP I
genom den vanmågt och fattigdom denna ställning
ofta: medfört. Vi vilja nu derföre ingen anklaga,
men vädja till alla redlige medborgares bedö-
mande, huruvida det kunnat bero af bondestån-
det att dessa olägenheter och otyckor afhjelpa.:
Ehuru för den sednare tiden dessa olyckor nå-
got minskats, hvartill en stigande förståndsolling,
samt jordbrukets och dermed förenade näringars
bättre och sorgfälligare bedrifvande tvifvelsutan
lika bidragit, återstå dock nog många missbruk,
för att kraftigt uppmana alla vältinkande foster-
landsvänner till förenade bemödanden för de mest
vånlottade klassernas moraliska förbättring, förl
mera renade begrepp om menniskorätt och men-
niskovärde, och för införande af en sakernas all-
männa ordning, som härmed öfverensstämmer.
Den tidpunkt har ock nu inträffat, då ewt stilla-
stående på förbättringarnes väg vore högst skadligt,
emedan det skulle tillbakahålla sjefva Samhällets
framåtskridande utveckling och förkofron. Vårt
lands läge så nära despotismens hufvudsäte i
löstern och, faran deraf för vårt eget samhälles
framtid; brödra-riket Norriges lyckade :bemödan-
den att tillvinna sig en verkligt fri Statsförfatt-!
? —— JAg lll amn mA PAL LA BL ae OJ