-
mel mig för att fordra straff för ett så afsky-
värdt brott.
— Ol min herre! — utropsde markisen åter-
kommande från sin förskräckelse, — min herre!
af aktniog för en far... Hen kunde icke fort-
sätta, tårsrne qväfde hans röst.
Den Fernando, tillintetejord af generalens be-
rättelse och hotelserne, dolde sitt ansigte i hän-
derna.
— Och hvad skulle det blifva af, ålertog gref-
ven, om j:g vore lika obevexlig som ni, lika
grymm som ni, om jag, likasom ni för någa
dagar sedan, svarade: er son har förtjent döden!
Då bad äfven en åldrig fader- om nåd, och ni vä-
grad? honom-den obarmhertigt! Det var en men
som! ni hade att tscka för ert lif och ni skulle kan-
bända genom er vägran varit en orsak till hans död!
— Nåd! nåd! utropade markisen.
— Hör miz väll Det enda vilkoret, under
hviket jag lofvar att tillintetgöra beviset om er
soas brottslighet, är, alt ni hos konungen utver-
kar nåd för den oycklige, som ni denna morgon
dömt till döden!
Han hade långsamt och med stark ton vigt ul-
talat dessa ord.
— Ren, herr-grefve:.
— Det är mitt sista ord. Nåd för Manuel
Alvarez, en fullkomlig emnesi, utan inskränkning
af något slag, eller kommer vanäran offentliger
alt stämpla namnet Mendosy Figuera. Inora
en timma väntar jag ert svar, I fall af en vä
gran... jag har uttryckt mig fullkomiigt tyd
ligt... Er dotier förblitver imediertid under
grefvionan s moderliga vård, under mitt be-
skydd, och jag förklarar, att jag ämnar motsätts