(Insändt.) OM OCH TILL KOMMINISTRARNE, SYNNERLI GEN I STRENGNÄS STIFT. Uti mm 235 af Svenska Biet för d. å. har en insän dare, bland andra porträtter, äfven uppdragit ett a nutidens landtprester, våra adjunkter och kapplanei på landet, hvilka porträtter, tillskurne med klumpis hand, Biredaktionen ansett så originellan, att den e velat undandraga dem allmänhetens uppmärksamhet Författaren till dessa rader, en kaplan i Sörmland har länge hoppats, att någon af hans kastbröder, mer bättre förmåga, skulle framstå, för att med krafti; hand afvisa de sanningslösa yttranden, hvilka den o hyfsade ing., i porträtteringen af oss stackars landt prester, tillåtit sig. Förgäfves bar han väntat. De! skulle vara honom en smärtande föreställning att tro, det flertalet af den utpekade kasten skulle vara si kall för sitt anseende, så likgiltig för hvarj2 offentlig skymf, att icke hvar och en skulle känna sig uppmanad till et försvar; i dess ställe söker han en ursäk för den allmäna tystnaden, i eu inskränktare tillgång på och trögare läsning af Biet. Försökom då en ve derläggning och qväfvom hvarje bitter känsla. pPresterskapet torde säkerligen få antagas såsom bland de mindre kunnige af embetsklasserne i lan. det, säger porträttören, och till denna slutsats kom mer han så här: sedan skola och gymnasium äro pas pserade och der blott möjligheten att studera dä vunnen, så lyckas prestkandidaten, så vida han e tillhör en vanlottad natur, eller öfverlemnar sig allt för begärligt åt lättja och förströelser, att efter et ppar eller tre terminers vistande vid akademien, sti vid målet. Denna obetydliga akademiska bana ha varit honom tillräcklig för de ensidiga och ringa stu dier han behöfver genomlöpa, för att offra hela siti påterstående lif åt det vigtigaste af alla medborgerlig: kall. Men den var afpassad och mer än tillräcklij — — — för att ingifva honom denna blyga försagt phet och rådlöshet, hvilken icke sällan urartar til hvad man kallar tafatthet eller tåpighet, och son säkrast urskiljer en man utan verldsvana. Sådar framstår en stor del af våra unga och medelålder landsortsprester (från Landsort?), våra adjunkter oci kapplaner på landet. Om ins. något betänkt sij innan han rusat åstad med denna deduktion, bord det ej hafva undfallit honom hvad skolan varit oc hvad hon ännu är. I Johan HI:s tid, tiden för sko lornes uppkomst, förordnades, att skolestugor skull inrättas med en skolmästare (rector), och snart tilla des en lärare uti theologien, hvaraf är tydligt, att sko CDERRONSEEEE STOKE Sri TERS KARA AO RR NRO