EINES
— Vinterbladet för i- går upptages till störr
delen af en väl tänkt och talangfullt utförd arti
kel i anledning af det valspråk, som Konungen
enligt hvad det berättas, ämnat antaga på sitt va
pen. Vi citera här början deraf:
RATT OCH SANNING
Så säger Sveriges nye Konung; sådan är han
trosbekännelse, sådant det konungsliga symbolum, hai
vill låta utgå såsom program för sin börjande rege
ring. Vackrare valspråk har ingen regent i Sverig
eller någorstädes antagit. Gud välsigne Konungei
för den berrliga tanken att vilja såsom sin personlig
ridderliga handfästning adoptera dessa grundlagen
ord! Men om orden äro sköna, innebära de ock e
omätlig sjelf-förpligtelse, och de kasta handsken til
en fruktansvärd strid. De bevisa, att H. M. inser
hvad oss framför allt göres bebof; och den, som vå
gar uttala dem, måste äfven hafva vågat se ned
-- bjerta och funnit, att han verkligen väll, hvad ha
säger.
Folket berättar om djupa, förfärliga ord, dem in
gen uttalar, utan att känna sig dragen in utien hem
lighetsfull troll-verld och i gemenskap med dunkl
magter, med hvilka kämpas måste med -oförfärad
och rent hjerta, om man icke-skall blifva en bekla
gansvärd lekboll i deras händer. De kunna beher
skas; men det fordrar en oaflåtlig strid, en försakels
af det mesta af denna verldens små fröjder, af d
lumpna men glittrande ting, som kittla det hvardag
liga sinnet, af den lilla fåfängan att synas göra oc
vara, hvad man ickt gör och är, af den ovaghete
att vilja höra och se endast hvad man, i sin kort
synthet, tycker vara ahgenämt att höra och se: D
mörka magterne äro icke ulom oss; de bo i vår
eget bröst; och det rena uppsåtel är den enda gran
ne, för hvilken de bäfva. För snillet, djerfheten
spetsfundigheten, förställnings-konsten vika de icke.
NE nn