RAÄ TT KBGANGS- VOUS PULIDDSARAII
HURULEDES EN UNG ARFTAGERSKA BLIR
Q BEHANDLAD.
För någon tid sedan fanns under ofvanstående titel
i detta blad intagen en berättelse, rörande ett hos
öfverståthållare-embetet för polisärender anhängiggjordt
mål, öfver hvars utgång underdäniga besvär hos Kongl.
Maj:t blifvit anförda. På begäran meddela vi här
nedan en af de underdåniga förklaringar, som i an-
ledning af besvären infordrats.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss af
den 7:de sistl. Februari behagat infordra min förkla-
ring öfver de af inhysesmannen Olof Pettersson i Sal-
berg genom uppgifvet ombud, f. d. bokhållaren O. G.
Lönnberg i unoderdånighet anförde besvär öfver öfver-
ståthållareembetets för polisärenden beslut, af den 453
Januari detta år, rörande föräldrarätten till omyndiga
flickan Etisabeth Olosdotter, vågar jag i underdånig
het andraga följande.
Då min vederpart trott sig ej kunna ernå sitt mål
utan att sanningslöst nedsvärta mig inför sin Konung,
vill jag i underdånighet försöka, att närmare belysa
de facta, hvarmed man velat stämpla mig såsom en
djupt sjunken och tyrannisk menniska.
Om man granskar handlingarne i målet, synes lätt
att enkan Forssberg är den egentliga driffjädern ibe-
mödandet at frånvinna mig flickan Elisabeth Olofs-
dotter, ehuru hon, förmodligen genom lika sannings-
lösa uppgifter, som de uti handlingarne anförde, lyc-
kats öfve:tala flickans fattiga fader, inhysesmannen
Olof Pettersson, att uppträda såsom part emot mig,
dervid denne begagnar till sitt ombud f. d. bruksbok-
hållaren Lönuberg, som är broder till enkan Forss-
bergs måg, kryddkrämaren Lönnberg.
Häraf låter enkan Forssbergs enträgenhet att få flic-
kan i sina händer lätt förklara sig, emedan om sådant
I yckas, hon derigenom tror sig kunna slippa att lem-
na ifrån sig den till flickan testamenterade hälft af
-den vid sin död 77 år gamle vaktmästaren Forssbergs
och enkans gemensamma bo, hvilket enkan ännu ode-
ladt innehafver och hvars behållning enligt bouppteck-
ningen icke fullt uppgår till 3,000 Rår Bko.
Att jag icke i mina händer har något af Forssbergs
qvarlåtenskap är således uppenbart och att jag ej ens
velat begagna mig af den rätt vaktmästaren Forssberg
uti testamentet tillagt mig, att under min lifstid för-
valta flickans testamentslott, det visar justitie kollegii
och förmyndarekammarens protokollsutdrag (litt. A.).
enligt hvilket jag tvertom afsagt mig denna rätt och
öfverlemnat bevakningen af flickans testamente åt kol-
legium, hvilket, med anledning deraf, uppdragit sam-
ma bevakning åt vederbörande curator ad litem. Att
jag ej af egennyttiga afsigter vill hos mig qvarbålla
Mickan torde Eders Kongl. Mesj:t gunstigast häraf fin-
na, synnerligast, som jag till flickan testamenterat den
lilla qvariåtenskap, jag kan vid min död lemna efter
mig, men deremot ö!verlemnar jag till Eders Kongl.
Moj:ts rättvisa bedömande, om icke enkan Forssberg
drifves af egennytta, fastän hon söker bemantla den
med en låtsad ömhet för flickans timliga och eviga
välfärd, den hon och Olof Pettersson förmena vara i
fara, om flickan skulle stadna under min vård.
Huruvida någon fara i det fallet är för handen tor-
de bäst upplysas af hr lifmedikus Ekmans, min hyres-
värds, hr protokollssekreteraren Widboms och hr vi-
ce pastor Wenströms i underdånighet biogade betyg.
(Litt. B. C, D). Lägges nu härtill, att flickan, som af
mig undervisas i räkna, skrifva, sömnad, blifvit, såsom
betyget litt. E visar, å hr professoren Åkermans or-
topediska institut betad för snedhet, hvilket ensamt
kostat mig 100 Rdr samt jag dessutom för henne haft
andra kostnader, såsom hos dansmästare m. m., så
dristar jag underdänigast hemställa: om flickan blifvit
behandlad såsom min lifegna bodflicka, ehuru jag ic-
ke kan bestrida, att hon undervisas i nipperhandeln,
för att efter hennes, Forssbergs och min gemensamma
önskan, i en framtid kunna törsörja sig dermed. Jag
vill icke heller bestrida, att jag, såsom barnets upp-
fostrarinna, ansett min pligt fordra, att hafva ett upp-
märksamt öga på de fel, som bos barn vid flickans
ålder ej äro ovanliga och som icke heller af mig lem-
nats oscraffade, men till den hårdhet mine vedersa-
kare velat påbörda mig, är jag alldeles oskyldig. För-
nämsta beviset härpå hemtar jag af flickans egen för-
klaring i Kongl. poliskämmaren, att bon ej lidit nöd
eller dålig behandliog hos mig, samt af den hufvud-
sakliga omständigheten, att flickan, då bon af Lönn-
berg och enkan Forssberg med våld släpades i den
stränga .kylan från min bod hem till eokan Forssbörg,
på -allt upptänkligt sätt stretade emot våldsverkarne,
samt under böner och tärar yrkade att få hos mig
qvarstadpa. on
Man har sagt, att: den späda varelsen för ringaste
förseelse, som egentligen skulle berott på matmoderns
nyck, fått undergå flera timmars mörk underjordisk
narrest och vid andra tillfällen nödgats i fleres närva-
ro med knärall söka afvärja den skoningslösa herr-
skarinnans yrede. -
De händelser, hvarpå dessa yttranden syfta, äro blott
två, om hvilka jag sjelf meddelat barnets moder och
farbroder underrättelse vid deras besök hos mig sist-
lidne höst. Den så kallade mörka underjordiska ar-
resten är ej annat, än ett matförrådsrum, vid pass 4
qvadratfamn i omkrets, beläget under min bod, der-
med det äger gemenskap genom en lucka på golf-
vet. Der fick flickan en dag sis
bringa någon stund sittande på en
Jag och min bodmamsell uppehöl S s
detta för ett icke så litet fel, hvilket jag för flickans
liten pall, medan
skull numera icke vill nämna. Men deraf har hon!
ej haft ringaste skada, såsom hon ock sjelf inför po-
liskammaren vidgått. Knärallet, åter, skedde sistlidne
höst hemma hos mig i närvaro af endast mig och
flickans farbror. Vid detta tillfälle föreböll jag väl
flickan ett begånget fel, för hvilket farbrodern även
varnade henne, men någon -bestraffoing skedde i,
och icke fordrade jag något knäfall af flickan, uta.
hon föll af egen drift och af ånger öfver sitt fel till
mina fötter. I a
Det förundrar mig imedlertid, att d : -
ständigheter blifvit framdragne, fastän bvarken modern
eller farbrodern då, på ringaste sätt, ogillade mitt
förfarande, utan tvertom sjelfve förmanade flickan till
lydnad och ordentlighet.
Vidare har man insinuerat, att jag bott hemma l.
lo oss i boden, och
tlidne sommar till-
