RAÄ TT KBGANGSVOUS PULIDDSARAII HURULEDES EN UNG ARFTAGERSKA BLIR Q BEHANDLAD. För någon tid sedan fanns under ofvanstående titel i detta blad intagen en berättelse, rörande ett hos öfverståthållare-embetet för polisärender anhängiggjordt mål, öfver hvars utgång underdäniga besvär hos Kongl. Maj:t blifvit anförda. På begäran meddela vi här nedan en af de underdåniga förklaringar, som i anledning af besvären infordrats. Stormäktigste Allernådigste Konung! Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss af den 7:de sistl. Februari behagat infordra min förklaring öfver de af inhysesmannen Olof Pettersson i Salberg genom uppgifvet ombud, f. d. bokhållaren O. G. Lönnberg i unoderdånighet anförde besvär öfver öfverståthållareembetets för polisärenden beslut, af den 453 Januari detta år, rörande föräldrarätten till omyndiga flickan Etisabeth Olosdotter, vågar jag i underdånig het andraga följande. Då min vederpart trott sig ej kunna ernå sitt mål utan att sanningslöst nedsvärta mig inför sin Konung, vill jag i underdånighet försöka, att närmare belysa de facta, hvarmed man velat stämpla mig såsom en djupt sjunken och tyrannisk menniska. Om man granskar handlingarne i målet, synes lätt att enkan Forssberg är den egentliga driffjädern ibemödandet at frånvinna mig flickan Elisabeth Olofsdotter, ehuru hon, förmodligen genom lika sanningslösa uppgifter, som de uti handlingarne anförde, lyckats öfve:tala flickans fattiga fader, inhysesmannen Olof Pettersson, att uppträda såsom part emot mig, dervid denne begagnar till sitt ombud f. d. bruksbokhållaren Lönuberg, som är broder till enkan Forssbergs måg, kryddkrämaren Lönnberg. Häraf låter enkan Forssbergs enträgenhet att få flickan i sina händer lätt förklara sig, emedan om sådant I yckas, hon derigenom tror sig kunna slippa att lemna ifrån sig den till flickan testamenterade hälft af -den vid sin död 77 år gamle vaktmästaren Forssbergs och enkans gemensamma bo, hvilket enkan ännu odeladt innehafver och hvars behållning enligt bouppteckningen icke fullt uppgår till 3,000 Rår Bko. Att jag icke i mina händer har något af Forssbergs qvarlåtenskap är således uppenbart och att jag ej ens velat begagna mig af den rätt vaktmästaren Forssberg uti testamentet tillagt mig, att under min lifstid förvalta flickans testamentslott, det visar justitie kollegii och förmyndarekammarens protokollsutdrag (litt. A.). enligt hvilket jag tvertom afsagt mig denna rätt och öfverlemnat bevakningen af flickans testamente åt kollegium, hvilket, med anledning deraf, uppdragit samma bevakning åt vederbörande curator ad litem. Att jag ej af egennyttiga afsigter vill hos mig qvarbålla Mickan torde Eders Kongl. Mesj:t gunstigast häraf finna, synnerligast, som jag till flickan testamenterat den lilla qvariåtenskap, jag kan vid min död lemna efter mig, men deremot ö!verlemnar jag till Eders Kongl. Moj:ts rättvisa bedömande, om icke enkan Forssberg drifves af egennytta, fastän hon söker bemantla den med en låtsad ömhet för flickans timliga och eviga välfärd, den hon och Olof Pettersson förmena vara i fara, om flickan skulle stadna under min vård. Huruvida någon fara i det fallet är för handen torde bäst upplysas af hr lifmedikus Ekmans, min hyresvärds, hr protokollssekreteraren Widboms och hr vice pastor Wenströms i underdånighet biogade betyg. (Litt. B. C, D). Lägges nu härtill, att flickan, som af mig undervisas i räkna, skrifva, sömnad, blifvit, såsom betyget litt. E visar, å hr professoren Åkermans ortopediska institut betad för snedhet, hvilket ensamt kostat mig 100 Rdr samt jag dessutom för henne haft andra kostnader, såsom hos dansmästare m. m., så dristar jag underdänigast hemställa: om flickan blifvit behandlad såsom min lifegna bodflicka, ehuru jag icke kan bestrida, att hon undervisas i nipperhandeln, för att efter hennes, Forssbergs och min gemensamma önskan, i en framtid kunna törsörja sig dermed. Jag vill icke heller bestrida, att jag, såsom barnets uppfostrarinna, ansett min pligt fordra, att hafva ett uppmärksamt öga på de fel, som bos barn vid flickans ålder ej äro ovanliga och som icke heller af mig lemnats oscraffade, men till den hårdhet mine vedersakare velat påbörda mig, är jag alldeles oskyldig. Förnämsta beviset härpå hemtar jag af flickans egen förklaring i Kongl. poliskämmaren, att bon ej lidit nöd eller dålig behandliog hos mig, samt af den hufvudsakliga omständigheten, att flickan, då bon af Lönnberg och enkan Forssberg med våld släpades i den stränga .kylan från min bod hem till eokan Forssbörg, på -allt upptänkligt sätt stretade emot våldsverkarne, samt under böner och tärar yrkade att få hos mig qvarstadpa. on Man har sagt, att: den späda varelsen för ringaste förseelse, som egentligen skulle berott på matmoderns nyck, fått undergå flera timmars mörk underjordisk narrest och vid andra tillfällen nödgats i fleres närvaro med knärall söka afvärja den skoningslösa herrskarinnans yrede. De händelser, hvarpå dessa yttranden syfta, äro blott två, om hvilka jag sjelf meddelat barnets moder och farbroder underrättelse vid deras besök hos mig sistlidne höst. Den så kallade mörka underjordiska arresten är ej annat, än ett matförrådsrum, vid pass 4 qvadratfamn i omkrets, beläget under min bod, dermed det äger gemenskap genom en lucka på golfvet. Der fick flickan en dag sis bringa någon stund sittande på en Jag och min bodmamsell uppehöl S s detta för ett icke så litet fel, hvilket jag för flickans liten pall, medan skull numera icke vill nämna. Men deraf har hon! ej haft ringaste skada, såsom hon ock sjelf inför poliskammaren vidgått. Knärallet, åter, skedde sistlidne höst hemma hos mig i närvaro af endast mig och flickans farbror. Vid detta tillfälle föreböll jag väl flickan ett begånget fel, för hvilket farbrodern även varnade henne, men någon -bestraffoing skedde i, och icke fordrade jag något knäfall af flickan, uta. hon föll af egen drift och af ånger öfver sitt fel till mina fötter. I a Det förundrar mig imedlertid, att d : ständigheter blifvit framdragne, fastän bvarken modern eller farbrodern då, på ringaste sätt, ogillade mitt förfarande, utan tvertom sjelfve förmanade flickan till lydnad och ordentlighet. Vidare har man insinuerat, att jag bott hemma l. lo oss i boden, och tlidne sommar till