Tally GIGI SAMUa NN VT MVH MIMSIDeR MOPSTen
skedde blott med sådane, som utan egen ansök-
ning, ransakning och dom kunde skiljas från
tjensten (d. v. s. de, som tjena på konstilutorialn)..
Sådana skolmän äro i Sverge genska få. Men alle
enskilde lärare, som sjelfve vore delegare i något läro-
verk (t. ex. som hölle eller deltoge i bållande af
s. k. läropensioner, vare sig för gossar eler flic-
kor), och gjort det i tre år, samt af sitt arbete
kunde räkna en bebålen årlig inkomst af 200
Rdr, finge efter 4 mom. 5 valrätt. — d) Ad-
junkter skulle, som bittills, sakna valrätt. Hvar
och en, som ville hafva den, skulle dock lätt nog
kunna skaffa sig den, efter mom. 4,2 eller 3; dock
blefve ban derigenom ej valberättigad lör sin egen-
skap som Adjunkt eller som prest; hvarföre denna
omständighet icke hör till denna punkt a! under-
sökningen.
Den förändring timade likväl genom det nya
valsättet, att de ecklesiastika personer, som skulle
fort:ara med valrätten (t. ex. kyrkoherdar), finge
ett annat värde på sina röster. Det är klart, att
dessa blefve till qvaliteten mindre, då flera, nu
till val oberättigade, komme att deltaga deri. Då
kyrkoherdarne för närvarande ensamt tillsätta
nära en fjerdedel af hela representationen, så blefve;
detta förmodligen ej fallet efter den nya vallagen.
Detta bör likväl lisa litet kunna smärta någon
rättskaffens kyrkoherde, som det, enligt hvad nyss
visades, ej kan finnas förnärmande för någon
rättskaffens iedamot af adeln.
III. Inom Borgare- och Bondestånden finnes:
nu valrätt. För hvar och en inom dessa stånd,
som redan har en sådan, skulle den visserligen
efter den föreslagna vallagen qvarstå, då till och
med en egendom af hlott 40 Rdrs upp-katinings-
värde gifver egaren rösträtt (eburu bioit med en
mindre röstandel); men dessutom skuile många
personer inom dessa stånd, som nu sakna valrätt,
bekomma en sådan efter den nya vallaren
mom. 2 och 3, jemfördt med 2 mom. 2 och
3. Endast den borgare, som hvarken äcer fastig-
bet, eller på sitt yrke kan anses räkna en årlig
inkomst af 200 Rår, skulle, enligt den nya Val-
lagens 4 mom. 3, komma att böfva utesluten,
men då denna inkomst icke är bögre, än hvad
hvarje duglig arbetare bör kunna påräkna, så är
det klart, att antalet af de uteslutne blefve gan-
ska ringa och af ingen vigt i vågskålen.
IV. Å andra sidan, åter, gåfves genom der
nya valiagen, valrätt åt alla dem, som nu er
kunna räknas till något af de omta.ade fyra stån-
den, men bekänner sig till christna läran ), fyllt
214 år, och antingen hafva någon fastighet, af åt-
minstone 40 Rdis uppskattningsvärde; eller
ett arrende (på minst 5 år) af nåron fastighet
till minst 1000 Rdrs uppskattningsvärde; eller
för egen räkning idkar något lofligt yrke, hvil--
ket som helst, gifvande i årlig behållnirg minst
200 Rdr, och som de redan skött i 3 år; eller
bafva någon ordinarie (ecklesiastik, civil eler
militär) tjenst med huru liten lön som helst, men
hvarifrån de ej utan ransakning och dom kunna
afsättas; eller slutligen
efter att hafva från sådan tjenst tagit afsked,
åtpjuta pensionsrätt, till huru ringa belopp som
helst, men hvilken ej utan eget förvållande kan
förloras.
Utan svårighet inser man, hvilket stort antal
nu orepresenterade sålunda skulle vinna rättig-
het att välja riksdagsmän genom dessa fem qva-
lifikationer.
De motståndare likväl, som hufvudsakligen be-
strida den nya Vallagen, just på den gruad, att
den påstås lemna menniskorna för stora fördelar,
el!er med andra ord, att systemet skall vara
blott och bart rationellt, utgöra en itonpi, en
naken abstraktion 0. s. v. böra besinna följande.
Det nya, genom det, hvilande represeniations-
sältet föreslagna Valrätt-systemet har alldeles
icke tagit ut steget helt och hållet än!a fram,
eller oinskrönkt, till hvad ett absolut förnuft skulle
fordra. Det har nöjt sig med, att blott gå ett
steg vidare, lägga en ny och passande länk -till
det, som det hittills varande redan innefattar.
Just häruti ligger på en gång förslagets rättvisa
och dess möjlighet till utförande. Just härige-
nom knyter det sig också tillsammans med de
data, som historien, för tiderna bakom oss, visat
hafva varit och ännu vara förhanrder, Vi skola
med några ord utlåta oss öfver des.a begge högst
vigtiga omständigheter.
Till hvad ett absolut förnuft skulle fordra —
oinskränkt, utan konsideration, och utan afseende
på den ställning, tidehvarfvets bildning ännu in-
tagit — har förslaget på låvgt när icke sträckt
sig. Inom förnuftets oraråde, rent taget, finnes-
nemligen intet skäl, hvarföre icke 4) qvinnap, 2) tje-
naren, 53) den fattige, sjellva tiggaren, om ock i
mindre, dock alltid i någon mån, skulle med sim
röst få bevaka äfven sina intressen i samhället,
hvilket för alla dessa är lika vigtigt, som för de
öfriga menniskorna i staten, enär lagar ständigt
stiftas till inskränkning elier utvidgning af deras
rättigheter. .
Men det här ifrågavarande representationsför-
slaget har, just för att kunna blifva praktiskt, icke
rådfrågat det blott och bart abstrakt förnuftet.
Det har ej föreslagit valrätt, hvarken för qvin-
nan eller för tjenaren eller för den egentligt fat-
tige (under en viss utstakad census befintlige)-
Det har fortfarande nekat alla dessa att vara till
i staten annorlunda, än såsom inbegripne i Mannens,
i Egendomsegarens, i den Förmögnes (d. ä. öfver en
viss utstakad census befintliges)in:ressen, och.des--
sas omsorger om det hela. Huru kan man då tala om